RÅ:2017:3 Förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått och anmälning om åklagares beslut i ett sådant ärende

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2017:3
Dnr 8/31/17
Given 1.8.2017
I kraft 1.9.2017 -tillsvidare
Upphäver RÅ:2016:1 (dnr 18/31/16)

1. Allmänt

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen leder åklagaren förundersökningen om en polisman misstänks ha begått ett brott i samband med tjänsteuppdrag. Om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, kan åklagaren besluta att vara undersökningsledare trots att det brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Åklagaren kan i ovan avsedda fall leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet. Av skäl som hör ihop med en opartisk och trovärdig förundersökning bör, om inte annorlunda skilt bestäms, åklagaren inte vara undersökningsledare då en person som är i åklagarväsendets tjänst misstänks för brott. Åklagaren är inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.

Polismän är de tjänstemän som nämns i polisförordningen (Statsrådets förordning om polisen 1080/2013) . T.ex är de väktare som tjänstgör vid polisinrättningar inte polismän.

Åklagaren verkar efter egen prövning som undersökningsledare även då en polisman misstänks för ett brott, som han har begått före han har blivit polisman, då det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Åklagaren verkar som undersökningsledare i enlighet med stadgandena också när den för brott misstänkta personen har varit polisman vid gärningstidpunkten men inte är det längre under förundersökningen.

Det har funnits behov av att ordna ledningen av förundersökningen så att polismyndigheten inte genom ett eget beslut kan avsluta förundersökningen av ett brott som en polisman misstänks ha begått. Avsikten har varit att trygga att förundersökningen verkställs utan att den påverkas av den misstänktes ställning och så att allmänhetens förtroende för att förundersökningen genomförs opartiskt bevaras. Själva utredningen handhas av polismän enligt åklagarens anvisningar.

Enligt 21 § 1 mom. förordningen om åklagarväsendet förordnar riksåklagaren de åklagare som ska vara undersökningsledare vid förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått. Ett förordnande till förundersökningsledare på bestämd tid är i kraft så länge förundersökningen pågår i ärenden som delats till åklagaren oberoende av den utsatta tiden.

Denna anvisning gäller åklagarnas förfarande vid förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått. Anvisningen gäller inte åklagarnas riksomfattande beredskap för uppgifter gällande åtalsärenden, för vilken anvisningarna ingår i riksåklagarens allmänna anvisning RÅ:2017:1.

2. Ärenden som handläggs enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen är åklagaren inte undersökningsledare om ärendet behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot 754/2010 (nedan lagen om bötesförfarande).

Det är möjligt att tillämpligheten av böter eller ordningsbot kommer fram först efter att förundersökningen inletts. Trots att ändamålsenlighetsskäl skulle stöda att åklagaren fortsätter som undersökningsledare, tillstyrker emellertid ordvalet i nämnda stadgande att bötes- eller ordningsbotsärenden står utanför åklagarens undersökningsledarskap. Därför skall åklagaren överföra undersökningsledarskapet i ärendet till en polisman eller till en annan behörig förundersökningsmyndighet i det skedet när ärendet övergår till handläggning enligt lagen om bötesförfarande.

På motsvarande sätt kan i ett polisbrottsärende som behandlas i ett bötesförfarande framkomma omständigheter, som visar att gärningen är obetydlig och att med stöd av detta skulle gärningsmannen ges en anmärkning enligt 1 § i nämnda lag ges en anmärkning i stället för föreläggande av påföljd. En anmärkning är ändå inte en påföljd som kan användas i bötesförfarande, utan därom har stadgats skilt i förundersökningslagen (1 § och 6 § i lagen om bötesförfarande). Enligt 3 kap 9 § i förundersökningslagen behöver en förundersökning inte göras eller förundersökningen får läggas ner med undersökningsledarens beslut om gärningen kan anses vara uppenbart obetydlig och med stöd av 10 kap 3 § ges i ett sådant fall en anmärkning som påföljd. För polisbrottsärendens del betyder detta att behörigheten att inte göra eller lägga ner förundersökningen och att ge en anmärkning på grund av att brottet kan anses vara obetydligt tillkommer åklagarundersökningsledaren också i de fall då handläggningen av ärendet har påbörjats i bötesförfarande.

Polisen kan självständigt genomföra en summarisk förundersökning, om det redan i inledningsskedet är känt att ärendet kommer att handläggas med ordningsbot eller böter.

I fall som lämnar rum för tolkning skall ärendet styras till ett förfarande i enlighet med 2 kap. 4 § i förundersökningslagen där åklagaren verkar som undersökningsledare.

3. Mottagande av anmälan och registrering av undersökningsanmälan

Enligt 3 kap. 1 § 1 mom. i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten registrera anmälan utan dröjsmål när någon anmäler ett brott eller en händelse som han eller hon misstänker vara ett brott. Om anmälan är oklar eller bristfällig ska den som gjort anmälan vid behov uppmanas att precisera eller komplettera den. Skyldigheten att registrera en anmälan om brott gäller enligt 3 kap. 1 § 2 mom. förundersökningslagen även ett misstänkt brott som förundersökningsmyndigheterna fått kännedom om på något annat sätt, om inte de villkor för att avstå från åtgärder som anges i 3 kap. 9 § 1 mom. uppfylls.

Om det i anmälan påstås att en polisman har gjort sig skyldig till brott ska ärendet handläggas i den ordning som avses i 2 kap. 4 § i förundersökningslagen, ifall ärendet inte handläggs i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Anmälan registreras i enlighet med de uppgifter anmälaren ger. Påståendet om att en polisman har gjort sig skyldig till brott kan också framföras vid ett förhör. Den förhörda skall vid behov tillfrågas om han vill att en brottsanmälan skall registreras i ärendet och samtidigt för honom förklaras innebörden av att en brottsanmälan registreras och de fortsättningsåtgärder den ger upphov till.

Polisen som tar emot anmälan registrerar undersökningsanmälan i informationssystemet för polisärenden med koden för den polisenhet (utredande enhet) som gör en eventuell förundersökning. I undersökningsanmälan antecknas som undersökningsledare en åklagare som verkar som undersökningsledare vid Riksåklagarämbetet. Namnet på denna åklagare anmäls skilt. Undersökningsanmälningarna registreras i polisens informationssystem vid vederbörande polisenheter. Undersökningsanmälan kan undantagsvis registreras i polisens informationssystem också vid Riksåklagarämbetet, då särskilda utredningsskäl det kräver.

4. Underrättelse till Riksåklagarämbetet om undersökningsanmälan

Enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten genast underrätta åklagaren om ett ärende där den som är misstänkt för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.

Förundersökningsmyndigheten meddelar den registrerade undersökningsanmälans nummer per e-post till Riksåklagarämbetet. Eventuella originaldokument och övrigt material ska tillställas Riksåklagarämbetet.

Åklagaren ska kunna pröva om han ska verka som undersökningsledare också för andra personers än polismännens del, eller i sådana fall där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Därför gäller förundersökningsmyndighetens underrättelseskyldighet samtliga undersökningsanmälningar som gäller en polisman, förutom ärenden som handläggs i ordningsbots- eller strafforderförfarande. Av underrättelsen ska tydligt framgå även andra misstänkta personer som utöver polismännen är anknutna till ärendet.

5. Ärendets handläggning vid Riksåklagarämbetet

De inledande utredningarna då en polisman misstänks för brott utförs centraliserat vid Riksåklagarämbetet.

Då en polisman misstänks för brott börjar handläggningen av ärendet vid Riksåklagarämbetet efter att förundersökningsmyndigheten per e-post har meddelat Riksåklagarämbetet om den undersökningsanmälan som registrerats i PATJA-informationssystemet, där man som undersökningsledare har antecknat en åklagare som verkar som undersökningsledare i polisbrott vid Riksåklagarämbetet.

Undersökningsledaren vid Riksåklagarämbetet beslutar på basis av den preliminära utredningen att endera 1) skicka ärendet för avgörande till en regional undersökningsledare eller 2) besluta att inte inleda förundersökning i ärendet. Undersökningsledaren kan också 3) besluta att åklagaren inte tar undersökningsledarskapet i ett ärende där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag och överför ärendet till polisen eller till en annan behörig förundersökningsmyndighet. Undersökningsledarskapet i polisbrott kan också 4) tas till Riksåklagarämbetet då emellertid andra polismän än de som arbetar vid Riksåklagarämbetet vanligen verkar som utredare.

I brådskande fall, då ärendet fordrar att utredningen påbörjas omedelbart, kan undersökningsledaren vid Riksåklagarämbetet instruera att en undersökningsledare från ett åklagarämbete antecknas som undersökningsledare. Då undersökningsledarna vid Riksåklagarämbetet är förhindrade (t.ex. vid sjukledighet eller semester) överförs ärendet vid behov direkt till den regionala undersökningsledaren.

6. Valet av undersökningsledare

Riksåklagarämbetet överför ett polisbrottsärende till en regional undersökningsledare enligt ansvarsområden i ett skilt förordnande, ifall undersökningsledaren vid Riksåklagarämbetet inte avgör ärendet. Riksåklagarämbetet kan avvika från undersökningsledarnas ansvarsområdesfördelning om det från fall till fall på basis av omständigheterna finns behov därtill.

Ärendetypen i Sakari ska vara "Undersökningsledarskap". Den åklagare som förordnats till undersökningsledare registreras i informationssystemet för polisärenden.

Undersökningsledaren kontaktar kontaktpersonen som utsetts vid polisinrättningen för sitt eget ansvarsområde och kommer överens om de praktiska arrangemangen i anslutning till utredningen. Kontaktpersonen för polisbrottsärenden har som sin uppgift att skaffa utredare när undersökningsledaren har beslutat att inleda förundersökning. Om brottet, som en polisman är misstänkt för, inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag och åklagaren inte tar undersökningsledarskapet, verkar en polisman eller någon annan förundersökningsmyndighet som undersökningsledare. I det här fallet ber man att kontaktpersonen för polisbrottsärenden vid den undersökande polisinrättningen sköter om att en undersökningsledare utses för ärendet.

7. Undersökningsledare

Enligt 3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen beslutar undersökningsledaren om förundersökning ska göras. Enligt 2 kap. 4 § 2 mom. i förundersökningslagen har en åklagare samma befogenheter i uppdraget som en till befälet hörande polisman som är undersökningsledare.

En åklagare som är undersökningsledare leder och ger anvisningar för utredningen, förordnar om nödvändiga tilläggsutredningar och om avslutande av förundersökningen samt ansvarar för de underrättelser som anges i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen, tvångsmedel, information och övriga uppgifter som ankommer på undersökningsledaren.

Enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan åklagaren i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 § i förundersökningslagen.

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen är åklagaren inte undersökningsledare om ett ärende behandlas som ordningsbotsärende eller strafforderärende. På de grunder som nämns i punkt 2 i denna anvisning ger åklagaren som undersökningsledare inte ordningsbot eller straffanspråk i ett ärende som han/hon handlägger utan överför därför ärendet till polisen eller till en annan behörig förundersökningsmyndighet.

Åtalsprövningen görs och åtalet drivs alltid av en annan åklagare än den som varit undersökningsledare.

Klagomål som riktas mot en åklagare i hans/hennes ställning som undersökningsledare handläggs vid Riksåklagarämbetet. Även riksdagens justitieombudsman och statsrådets justitiekansler kan handlägga dylika klagomål.

8. Inledande av förundersökning

Den åklagare som är undersökningsledare har befogenhet att avgöra om det finns skäl att misstänka brott i ärendet och om en förundersökning ska inledas. Polisen har den här befogenheten i sådana fall där brottet som en polisman misstänks för inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag och då åklagaren har beslutat att inte vara undersökningsledare.

Om polisen får kännedom om omständigheter som ger anledning till att pröva om det finns skäl att misstänka en polisman för ett brott som inte kan handläggas i förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot, ska ärendet överföras för prövning till en åklagare som är undersökningsledare.

Utförande av förundersökning förutsätter att det enligt undersökningsledarens uppfattning finns ett i 3 kap. 3 § i förundersökningslagen avsett skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Den åklagare som är undersökningsledare ska meddela om sitt beslut till utredaren av ärendet innan förundersökning inleds. Tidpunkten för beslutet om att inleda förundersökning ska registreras i informationssystemet för polisärenden. Om åklagaren beslutar att inte vara undersökningsledare i ett ärende i vilket en polisman är misstänkt för ett brott som inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag, överför åklagaren ärendets handläggning till polisen.

Enligt förarbetena till förundersökningslagen kan säkerhet eller stor sannolikhet om att ett brott begåtts inte krävas, då man bedömer om

förundersökning i ärendet ska inledas. Det gäller att beakta att syftet med förundersökning uttryckligen är att undersöka brott, inte att utreda eventuella andra juridiska meningsskiljaktigheter. Enbart ett påstående om att ett brott har begåtts överskrider ännu inte förundersökningströskeln. Man ska kunna lägga fram sakliga, konkreta grunder för ett beslut om att förundersökning ska inledas.

Förundersökningströskeln kan för vissa brott även definieras så att det för att denna tröskel skall överskridas förutsätts att det i saken kan erhållas även annan utomstående utredning än den misstanke om brott som den som gjort undersökningsbegäran gett uttryck för. Tröskeln för att inleda en förundersökning är densamma som i fråga om misstanke om övriga brott.

Innan undersökningsledaren fattar beslut om att inleda förundersökning ska enligt 3 kap. 3 § 2 mom. i förundersökningslagen omständigheterna kring ärendet vid behov utredas särskilt så att ingen grundlöst behandlas som misstänkt för brott och så att ett beslut om att inte inleda förundersökning kan fattas enligt 3 kap. 9 § 1 mom. eller 3 kap. 10 § 1 mom. i förundersökningslagen, om ärendet kräver det. I fråga om de åtgärder som vidtas innan förundersökningen inleds iakttas bestämmelserna i förundersökningslagen i tillämpliga delar.

Förundersökningsåtgärder som utredningen av ärendet förutsätter får enligt 3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen vidtas innan undersökningsledaren fattar sitt beslut. Rätten att vidta förundersökningsåtgärder av detta slag ska också gälla fall, där allmänna åklagaren är eller eventuellt kommer att vara undersökningsledare (RP 222/2010, s. 188).

9. Undersökningsledarskap i ärenden där det utöver en polisman finns någon annan misstänkt

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen kan åklagaren leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet. Åklagaren ska möjligast snabbt meddela polisen om han/hon ska leda förundersökningen även för andras än för polismännens del. Beslutsfattandet hör till den regionala åklagarundersökningsledaren om polisbrottsärendet är skickat till honom/henne för avgörande. Vid bedömning av ändamålsenlighet är det skäl att fästa uppmärksamhet vid förundersökningens effektivitetsaspekter.

För att förundersökningen skall vara opartisk och trovärdig ska, om inte annorlunda skilt bestäms, åklagaren inte vara undersökningsledare då en person som är i åklagarväsendets tjänst misstänks för brott.

10. Undersökningsledarskap i ärenden där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen kan åklagaren besluta att vara undersökningsledare om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, trots att det brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Ifall åklagaren inte tar undersökningsledarskapet i ett sådant ärende ska han överföra ärendet till polisen så snabbt som möjligt genom att meddela om sitt beslut till den undersökande polisinrättningens kontaktperson för polisbrottsärenden.

Om åklagaren beslutar att vara undersökningsledare och om det i ärendet utöver en polisman finns andra misstänkta, ska åklagaren i enlighet med vad som anges i punkt 9, dessutom överväga om han ska ta undersökningsledarskapet också för deras del. Åklagaren ska meddela till polisen så snabbt som möjligt även om detta beslut.

11. Situationer med två undersökningsledare

Om åklagaren tar undersökningsledarskapet endast för polismännens del, leds förundersökningen till övriga delar av en polisman. I sådana fall ber man att kontaktpersonen för polisbrottsärenden vid den undersökande polisinrättningen sköter om att en undersökningsledare utses för andra misstänkta i ärendet.

Undersökningsledarna ska se till att utredningen i dessa fall utredningstekniskt sett utgör en meningsfull helhet. Undersökningsledarna ska koordinera utredningsåtgärderna och se till att utredningarna framskrider jämsides. Särskilt skall sörjas för att i konträra utredningar inte som vittne hörs en person som genom detta blir tvungen att vittna i egen sak.

Utredningen ska i regel ordnas så att trafikförbindelserna mellan tjänsteplatserna för den åklagare som är undersökningsledare, den polisman som är undersökningsledare och utredarna är sådana att de även i praktiken kan träffas personligen. Vanligtvis är det mest ändamålsenliga att polisundersökningsledaren kommer från den polisenhet där utredningen av brottet som en polisman misstänks ha begått utförs. I en situation med två undersökningsledare ska i ärendet i mån av möjlighet användas samma utredare.

Undersökningsledarna ska sinsemellan komma överens om att ge information i ärendet.

12. Samarbetet

En objektiv förundersökning förutsätter ett omedelbart och enhetligt samarbete mellan undersökningsledaren och utredarna. Den åklagare som är undersökningsledare ska aktivt leda förundersökningen, hålla kontakt med utredarna samt sörja för att utredningen framskrider utan dröjsmål. Undersökningsledaren ska också sörja för att utredaren håller tillräcklig kontakt med undersökningsledaren och genomför utredningen utan dröjsmål.

13. Kontaktpersoner i polisbrott och polisbrottskoordinator

Vid polisinrättningarna och polisens särenheter finns en kontaktperson för polisbrottsärenden som ansvarar för att man utan dröjsmål utser en utredare för varje polisbrottsärende som kommer till enheten. Kontaktpersonen är kontaktman för polisbrottsärendena och ska därför vara i besittning av alla de uppgifter han behöver om de polisbrottsärenden som utreds vid enheten. Via kontaktpersonen för polisbrottsärenden går också informationen om hur polisbrottsärendena gällande enhetens polismän framskrider till chefen för enheten. Kontaktpersonens kontaktuppgifter meddelas till Riksåklagarämbetet.

Vid polisstyrelsen verkar en polisbrottskoordinator som säkerställer att det finns utredare att tillgå i polisbrottsärenden i specialfall.

14. Förhandsanmälan till åklagaren

Undersökningsledaren ska göra en förhandsanmälan om ett brott som en polisman misstänks för till det åklagarämbete där den eventuella åtalsprövningen skulle utföras. Samtliga polisbrottsärenden ska anmälas omedelbart då förundersökningen inleds eller då det finns skäl för begränsning av förundersökningen. I samband med anmälningen kan en framställning om begränsning av förundersökningen göras.

15. Inledandet av utredning i situationer i vilka användning av maktmedel ingår

Om någon har omkommit eller skadats allvarligt som en följd av att polisen har använt maktmedel i en situation där användningen av maktmedel i sig har krävts, är det med tanke på det allmänna bästa och med tanke på de delaktiga personernas rättssäkerhet viktigt att grundligt utreda huruvida användningen av ifrågavarande befogenhet har varit lämplig.

I dylika situationer kontaktar polisen en undersökningsledare vid Riksåklagarämbetet eller utanför tjänstetid den jourhavande åklagaren. Den behöriga åklagaren avgör som undersökningsledare om en förundersökning i ärendet skall inledas eller inte. Den jourhavande åklagaren beslutar inte om att förundersökningen inte ska inledas utan han/hon beslutar endast om brådskande åtgärder och då också om ett eventuellt inledande av förundersökningen. Ifall inga brådskande åtgärder behövs under jourtiden, anmäls ärendet i normal ordning till Riksåklagarämbetet.

16. Inledande av förundersökning med anledning av att en person som hållits i förvar i polisen lokaler har avlidit

Med anledning av att en person som hållits i förvar i polisens lokaler avlidit görs en i lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) angiven utredning. Vid utredningen av den rättsmedicinska dödsorsaken, som polisen utför, följs polislagens bestämmelser om polisundersökning samt det förfarande som anges i Polisstyrelsens anvisning.

Enligt 7 § 3 mom. i lagen om utredande av dödsorsak (832/2011) ska polisen underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn. Anmälan till åklagaren görs genom att registrera ärendet med en S-anmälan under beteckningen "anmälan till åklagaren enligt lagen om utredning av dödsorsak". Anmälans nummer meddelas per e-post till Riksåklagarämbetet. Därefter kan åklagaren besluta om inledande av förundersökning om det finns skäl att misstänka en polisman för brott i ärendet. Om det inte finns skäl att misstänka en polisman för brott i ärendet, överförs ärendet till polisundersökningsledaren för att handläggas till den del det gäller eventuella övriga personer.

17. Beredskap för åklagare som fungerar som undersökningsledare i polisbrottmål samt brådskande åtgärder utanför tjänstetid

Enligt 3 kap 21 § i förordningen om åklagarväsendet förordnar riksåklagaren de åklagare som ska vara undersökningsledare vid förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått. För ärenden, som inträffat utanför tjänstetid och kräver brådskande åtgärder finns beredskapssystemet för undersökningsledare i polisbrottmål. Riksåklagarämbetet ser till att beredskapsskift på en vecka delas mellan åklagare och att skiftscheman underhålls och distribueras till undersökningsledarna. Det gällande skiftschemat finns även i åklagarväsendets intranät (Syyttäjän työ > poliisirikosten päivystys > päivystävien poliisirikostutkinnanjohtajien varallaoloajat).

Beredskapsskiftet börjar på fredag kl. 16.15 och slutar på fredag följande vecka kl. 08.00. Beredskapstiden är tiden utanför byråarbetstid. På vardagen är beredskapstiden mellan kl 16.15 – 8.00 och på veckoslut från fredag kl 16.15 till måndag kl 8.00. Åklagaren som står i beredskap ska under beredskapstiden omedelbart kunna nås per telefon.

Åklagaren kan avvika från beredskapsordningen enligt skiftschemat på grund av semester, sjukdom eller annat hinder genom att komma överens om att byta skift med en åklagare som förordnats till beredskap på samma skiftschema. Riksåklagarämbetet beslutar om andra ändringar i skiftschemat än inbördes byten av beredskapsskift mellan åklagare.

Byten av beredskapsskift mellan åklagare samt behovet av att Riksåklagarämbetet gör andra ändringar i skiftschemat ska meddelas till Riksåklagarämbetet så tidigt som möjligt.

Åklagaren som står i beredskap ska under beredskapstiden kunna nås per telefon på det riksomfattande journumret. Den som står i beredskap ska även se till att utan dröjsmål kunna använda informationssystem som hör till åklagarens arbetsredskap, eftersom ärenden som ska skötas under beredskapstiden också kan kräva att åtgärder utförs i dem.

När ett misstänkt polisbrott inträffar utanför tjänstetid ska förundersökningsmyndigheten underrätta den jourhavande åklagarundersökningsledaren om händelsen. Innan den egentliga undersökningsledaren förordnas kan den jourhavande åklagarundersökningsledaren vid behov fatta beslut om inledande av förundersökning och besluta om sådana brådskande åtgärder som utredningen förutsätter. Ifall ärendet inte förutsätter brådskande åtgärder av den jourhavande åklagaren underrättas Riksåklagarämbetet om ärendet i vanlig ordning. Den jourhavande åklagaren fattar inte beslut om att inte göra förundersökning fastän det inte finns skäl att misstänka brott. Eftersom beslut om att inte göra förundersökning vanligtvis inte nödvändigtvis är brådskande under beredskapsskiftet, så hör det till den ordinarie undersökningsledarens uppgifter, såvida inte från fall till fall särskilt tyngande skäl annat kräver.

En polisman har ändå rätt att utföra vissa brådskande tvångsmedel, såsom bl.a. gripande (2 kap. 1 § tvångsmedelslagen), omhändertagande av föremål för beslag eller av handlingar för kopiering (7 kap. 8 § tvångsmedelslagen), platsgenomsökning ( 8 kap. 15 § 3 mom. tvångsmedelslagen) och i brådskande fall allmän husrannsakan, platsgenomsökning och genomsökning av personer (8 kap. 15 § 3 mom. och 8 kap. 33 § 1 mom. tvångsmedelslagen), prov för att konstatera intag av alkohol eller andra berusningsmedel (9 kap. 2 § tvångsmedelslagen) och upptagande av signalement (9 kap. 3 § tvångsmedelslagen).

Den jourhavande åklagaren ska utan dröjsmål underrätta den åklagare som på basis av områdesansvar eller annan grund ska utses till egentlig undersökningsledare samt till Riksåklagarämbetet om de åtgärder som han vidtagit som undersökningsledare. Om den jourhavande åklagaren har handlagt ett ärende under sitt beredskapsskift kan han inte på eget initiativ handlägga samma ärende som egentlig undersökningsledare.

Den jourhavande åklagare som är undersökningsledare kan fatta beslut också gällande andra misstänkta personer än polismän i ärendet. Detsamma gäller fall där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med utförande av tjänsteuppdrag. Den jourhavande åklagaren kan i de här fallen också besluta att han inte i detta skede tar undersökningsledarskapet, varvid polisen beslutar om brådskande åtgärder. Trots detta kan åklagaren senare vid behov ta över undersökningsledarskapet.

De uppgifter som skickas mellan den jourhavande åklagaren och förundersökningsmyndigheten i samband med förundersökningssamarbetet, åtalsprövningen och åklagarens utfärdande av stämning är vanligtvis sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I det material som ska skickas kan från fall till fall också ingå uppgifter som är sekretessbelagda på andra grunder. Då sekretessbelagt material skickas per e-post ska skyddad e-post användas, bruksanvisningar finns på intranätet: Etusivu > Turvallisuus > Tietoturvallisuus > Tietoturvallisuusohjeita > TT11. Sähköposti > T11.1 Turvapostin lähettäminen".

Den åklagare som avslutar sitt beredskapsskift ska genom att ringa eller på annat sätt försäkra sig om att följande åklagare som står i beredskap kan nås på journumret då beredskapsskiftet börjar.

För beredskapstiden och för de åtgärder som utförts under beredskapstiden betalas arvode och ersättning till åklagaren enligt Riksåklagarämbetets beslut.

Jourhavande åklagare står också under tjänstetid till Riksåklagarämbetets polisbrottsenhets förfogande till undersökningsledaruppgifter om enhetens undersökningsledare är på semester eller annars samtidigt förhindrade.

18. När förundersökningen inte behöver göras, får läggas ned, begränsas och avslutas samt givande av anmärkning

Den åklagare som är undersökningsledare kan på de grunder som avses i 3 kap. 9 § i förundersökningslagen fatta beslut om att förundersökning inte behöver göras eller att förundersökningen läggs ned. Den åklagare som är undersökningsledare kan enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen också ge polismannen en muntlig eller skriftlig anmärkning om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 § i förundersökningslagen.

Den åklagare som är undersökningsledare kan enligt 3 kap. 10 § i förundersökningslagen framställa till den behöriga åklagaren att förundersökning inte ska göras eller att den ska läggas ned. På detta sätt kan förfaras om saken till sin natur är sådan att upprätthållandet av förtroendet för utredningen av polisbrott inte förutsätter att förundersökning verkställs och målsägandens intresse inte är betydande.

Den åklagare som är undersökningsledare kan med stöd av 10 kap. 2 § 2 mom. i förundersökningslagen avsluta förundersökningen utan att överlämna saken till handläggning av åklagaren, om det vid undersökningen har framgått att inget brott har begåtts eller att åtal i saken inte kan väckas eller att inget annat offentligt rättsligt anspråk som grundar sig på ett brott kan framställas mot någon i saken. Enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen bör en förhandsanmälan om den inledda förundersökningen ha varit gjord till det åklagarämbete, som utför eventuell åtalsprövning, och den åklagare som har utsetts till ärendet har deltagit eller i varje fall haft en möjlighet att delta i förundersökningen. Därför ska den åklagare, som är undersökningsledare, enligt 5 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen höra åklagaren som utsetts till ärendet, innan den inledda förundersökningen avslutas.

19. Den enhet som ansvarar för utredningen

Enligt 2 kap. 4 § 3 mom. i förundersökningslagen görs förundersökning av polisbrott alltid av en annan polisenhet än den där den polisman som misstänks för brottet är stationerad, ifall inte ärendet behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Den undersökande polisenheten ska vid behov även annars utses så att inte förtroendet för en opartisk förundersökning äventyras.

Förundersökningen av ett brott som en polisman, som tjänstgör vid polisens riksomfattande enheter eller vid polisyrkeshögskolan, misstänks ha begått ordnas huvudsakligen utgående från den ort där ifrågavarande polisman är stationerad (med undantag av polismännen vid centralkriminalpolisens enhet i Vanda och vid skyddspolisens Helsingfors enhet). Brott som en polisman från inrikesministeriets polisavdelning och från Polisstyrelsen misstänks ha begått utreds av centralkriminalpolisen.

Riksåklagarämbetet förordnar de åklagare som leder förundersökning av polisbrott samt deras verksamhetsområden. Den åklagarenhet som tillsätter undersökningsledaren fastställs i enlighet med Riksåklagarämbetets föreskrift utgående från stationeringsplatsen för den misstänkte polismannen, om det inte från fall till fall bestäms annorlunda. Undersökningsledaren ska om möjligt tillhöra ett annat åklagarämbete än det som finns på den plats där den misstänkte polismannen är stationerad.

20. Klagomål

I klagomålsskrivelser kan påstås att en polisman handlat i strid mot sin tjänsteplikt. Om man i ärendet skall bedöma huruvida det finns skäl att misstänka en polisman för att ha gjort sig skyldig till brott överförs ärendet till Riksåklagarämbetet för handläggning i enlighet med denna anvisning. I en sådan situation avbryts handläggningen av klagomålet vid Polisstyrelsen i väntan på att beslut om inledande av förundersökning har fattats samt för den tid som en eventuell förundersökning och straffprocess varar.

21. Anmälningar om beslut

Den åklagare som är undersökningsledare bör underrätta kontaktpersonen för polisbrott vid den enhet där den ifrågavarande polismannen är stationerad om beslutet att inleda förundersökning samt om väsentliga förändringar som har framkommit under utredningen. Kontaktpersonen i fråga bör också underrätta den misstänktas förman. Enligt 3 kap. 6 § i förundersökningslagen ska undersökningsledaren underrätta chefen för en tjänsteman vars uppgift är att bedöma behovet av tjänstemannarättsliga åtgärder såsom avstängning av tjänsteutövning.

Undersökningsledaren underrättar den misstänkte, målsäganden och kontaktpersonen för polisbrott i det område där undersökningen skulle ha utförts om beslut att inte inleda förundersökning. Kontaktpersonen i fråga har som uppgift att underrätta polisenhetens chef om beslutet. Polisenheten bedömer från fall till fall om ärendet handläggs i ett administrativt förfarande. Då förundersökningen är på hälft underrättar polisenheten undersökningsledaren om ett eventuellt tjänstemannarättsligt beslut och då ärendet är under åtalsprövning underrättas åklagaren.

Den åklagare som gör beslutet om begränsning av förundersökningen underrättar förutom den undersökningsledare som har framställt begränsningen också parterna i ärendet, kontaktpersonen för den enhet där den misstänkte är stationerad och Riksåklagarämbetet.

Undersökningsledaren bör förutom de ovannämnda även underrätta polisbrottskoordinatorn vid Polisstyrelsen om beslutet att sända det färdiga förundersökningsprotokollet till åklagaren för åtalsprövning.

22. Anmälningar om åtalsprövningsbeslut

I den allmänna föreskriften RÅ:2014:1 om den anmälningsskyldighet som tillkommer de lokala åklagarmyndigheterna förordnas att en lokal åklagare ska anmäla till Riksåklagarämbetet att till hans åtalsprövning har kommit ett brott som en polisman misstänks ha begått.

Efter ett beslut av åklagaren som gör åtalsprövningen i ett polisbrotts-ärende eller ett domstolsbeslut kan polismannens förman, d.v.s. chefen för polisenheten ha orsak att överväga om det i ärendet finns grund för tjänstemannarättsliga eller andra administrativa åtgärder såsom avstängning från tjänsteutövning. Den myndighet som har beslutat om avstängningen ska följa upp grunderna för avstängningen från tjänsteutövningen och då omständigheterna ändras göra ett nytt beslut. Detta förutsätter för polismannens del att chefen för den misstänkta polismannens enhet underrättas om åklagarens beslut om åtalprövning.

Om inte sekretessföreskrifterna annat föreskriver ska åklagaren anmäla sitt beslut att väcka åtal i ett polisbrottsärende likaså sitt beslut om åtalseftergift till polisbrottskoordinatorn vid polisstyrelsen samt till kontaktpersonen för den enhet som den misstänkte polisen tillhör. Kontaktpersonen ska underrätta polismannens förman om anmälningen. Åklagaren ska också meddela ärendets diarienummer till Riksåklagarämbetets ämbetspost.

Likaså ska åklagaren som driver åtalet mot polisen i domstolen meddela domstolens avgörande till polisbrottskoordinatorn vid polisstyrelsen samt till kontaktpersonen för den enhet som polisen tillhör. Domen ska också sändas till Riksåklagarämbetets ämbetspost.

23. Statistik över polisbrottsärenden

Med anledning av statistikföring används trenumriga värdetal i polis-brottsärenden. Den första siffran (3) visar att det är fråga om ett polis-brottsärende. Den andra siffran beskriver processens olika skeden (0=registrerad anmälning, 1=förundersökningen har inletts och 2=ärendet har inkommit för åtalsprövning). Den tredje siffran visar huruvida ett eventuellt brott har begåtts i samband med eller utanför tjänsteuppdrag (1= tjänsteuppdrag och 2=inte tjänsteuppdrag). En detaljerad tabell över värdetal som används finns i bilaga nr 1.

Polisbrottsteamet vid Riksåklagarämbetet inför värdetalet 301 eller 302 i Sakarisystemet för varje registrerat polisbrottsärende. Det införda värdetalet bevaras då ärendet överförs till den regionala undersökningsledaren.

Undersökningsledaren ändrar värdetalet till 311 eller 312 genast då för-undersökningen inleds och gör samtidigt en förhandsanmälan i enlighet med 5 kap. 1 § i förundersökningslagen.

Det åklagarämbete till vilket ärendet kommer för åtalsprövning antecknar endera värdetalet 321 eller 322. Att komma ihåg anteckningen underlättas av att en förhandsanmälan redan har gjorts i ärendet. Värdetalet antecknas av den person som är ansvarig för registreringen. I sista hand ansvarar den åklagare, som ärendet har tilldelats, för anteckningen.

24. Uppföljning och utveckling av anvisningen

Det praktiska arbetet utvisar bäst hurdana följder den här anvisningen medför och hur pass ändamålsenlig den är. För att anvisningen ska kunna vidareutvecklas ber jag dem som tillämpar anvisningen att sända sin respons och sina ändringsförslag till Riksåklagarämbetets ämbetspost vksv(at)oikeus.fi.

Ställföreträdare för biträdande riksåklagaren,
statsåklagare Jukka Rappe

Undersökningsledare,
häradsåklagare Tero Kekki

Bilaga 1 Värdetalen för polisbrottsärenden (pdf, 0.08 Mt)