RÅ:RÅ:2019:1 Förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått och meddelande av beslut om åtalsprövning i ett polisbrottmål

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2019:1
Dnr 2/31/19
Given 16.12.2019
I kraft 1.1.2020 – tillsvidare


Upphäver RÅ:2017:3 (dnr 8/31/17)

1. Allmänt

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen (805/2011) leder åklagaren förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått i samband med tjänsteuppdrag. Om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, kan åklagaren besluta att vara undersökningsledare trots att det brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Åklagaren kan i ovan avsedda fall leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet. På grund av orsaker som hänför sig opartiskheten och trovärdigheten i en förundersökning ska åklagaren inte verka som undersökningsledare i de fall då en person i åklagarämbetets tjänst misstänks för ett brott, om inget annat bestäms separat. Åklagaren är inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.

Polismän är de tjänstemän som tas upp i polisförordningen (Statsrådets förordning om polisen 1080/2013). Till exempel väktare vid en polisinrättning är inte polismän.

Enligt egen prövning verkar en åklagare som undersökningsledare även när en polisman misstänks för ett brott som begåtts innan personen blev polisman. Då har det misstänkta brottet inte begåtts i samband med tjänsteuppdrag. En åklagare verkar som undersökningsledare på det sätt som anges i bestämmelsen, även när en person som misstänks för ett brott varit polisman vid gärningstidpunkten, men inte är det längre under förundersökningen.

Man har varit tvungen att organisera ledningen för undersökningen så, att polismyndigheten inte utifrån ett eget beslut kan lägga ned undersökningen av ett brott som en polisman misstänks ha begått. Syftet har varit att säkerställa att en förundersökning verkställs så att den misstänktas ställning inte påverkar denna och allmänhetens förtroende för opartiskheten i förundersökningen bibehålls. Själva undersökningen sköts av polismän enligt åklagarens anvisningar.

Enligt 11 § 1 mom. 4 punkten i lagen om Åklagarmyndigheten (32/2019) ska riksåklagaren förordna de åklagare som är undersökningsledare när en polisman misstänks ha begått ett brott.

Ett förordnande om uppdrag som undersökningsledare för en åklagare gäller fram till att förundersökningarna i de ärenden som tilldelats åklagaren, har avslutats, oavsett om tidsfristen för uppdragsförordnandet har utgått eller inte.

Denna anvisning gäller åklagarnas förfarande i en förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått. Denna anvisning gäller inte åklagarnas riksomfattande allmänna beredskap, som ordnats för uppgifter gällande åtalsärenden. Anvisningar om denna ingår i Riksåklagarens allmänna anvisning RÅ:2017:1.

2. Ärenden som behandlas i enlighet med lagen om föreläggande av böter och ordningsbot

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen är åklagaren inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot 754/2010 (nedan lagen om bötesförfarande).

Eventuellt framgår det först efter att en förundersökning inletts huruvida böter eller ordningsbot lämpar sig i fallet. Ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen talar för att bötes- och ordningsbotsärenden avgränsas så att de står utanför åklagarens uppdrag som undersökningsledare, även om det vore ändamålsenligt att åklagaren fortsätter som undersökningsledare. Av denna anledning ska åklagaren överföra uppdraget som undersökningsledare till en polisman eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till deras behörighet, då ett förfarande som avses i lagen om bötesförfarande börjar tillämpas.

På motsvarande sätt kan det i ett ärende som gäller ett polisbrott och som behandlas i ett bötesförfarande uppkomma omständigheter som påvisar att gärningen är obetydlig och föranleder en anmärkning i stället för utdömande av en påföljd som avses i 1 § i lagen om bötesförfarande. En anmärkning är dock inte en påföljd som kan användas i bötesförfarande, utan särskilda bestämmelser om den finns i förundersökningslagen (1 § och 6 § i lagen om bötesförfarande). I 3 kap. 9 § i förundersökningslagen föreskrivs att om ett brott ska anses vara obetydligt, kan undersökningsledaren besluta att en förundersökning av brottet inte behöver göras eller att en förundersökning får läggas ned, och ge som påföljd en anmärkning i enlighet med 10 kap 3 §. I fråga om polisbrott innebär detta, att det är åklagarundersökningsledaren som har befogenheten att besluta att en förundersökning ska frångås eller läggas ned och att på grund av brottets obetydliga karaktär ge en anmärkning, även i de fall där ett ärende har börjat handläggas i bötesförfarande.

Polisen kan på eget initiativ påbörja en summarisk förundersökning, om man redan i början av behandlingen av ett ärende känner till att ärendet kommer att behandlas med ordningsbot eller böter.

I tvetydiga fall ska ärendet överföras till ett förfarande som avses i 2 kap. 4 § i förundersökningslagen och där åklagaren verkar som undersökningsledare.

3. Mottagande av en anmälan och registrering av undersökningsanmälan i polisens datasystem

I 3 kap. 1 § 1 mom. i förundersökningslagen föreskrivs att när någon anmäler ett brott eller en händelse som anmälaren misstänker vara ett brott till en förundersökningsmyndighet, ska förundersökningsmyndigheten registrera anmälan utan dröjsmål. Om anmälan är oklar eller bristfällig, ska den som gjort anmälan vid behov uppmanas att precisera eller komplettera den. Enligt 3 kap. 1 § 2 mom. i förundersökningslagen gäller skyldigheten att registrera en anmälan om brott även när förundersökningsmyndigheten har fått kännedom om ett misstänkt brott, om de villkor för att avstå från åtgärder som anges i 3 kap. 9 § 1 mom. inte uppfylls.

De ovan nämnda bestämmelserna om skyldigheten att registrera anmälan gäller förundersökningsmyndigheter som enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 mom. i förundersökningslagen är polisen (bortsett från skyddspolisen) samt gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna.

En åklagare, som inte ens i det fall att hen verkar som undersökningsledare i ett polisbrottsärende är en i förundersökningslagen avsedd förundersökningsmyndighet, är således inte omedelbart ansvarig för att registrera en anmälan i polisens datasystem på det sätt som avses i 3 kap. 1 § i förundersökningslagen.

Enligt uppgiftstillstånd POL-2014-17378, som utfärdats av Polisstyrelsen 27.11.2015, har åklagare i egenskap av undersökningsledare dock rätt att genom registrering med direktanvändning eller för registrering i maskinell form till datasystemet för polisärenden lämna ut uppgifter i den utsträckning det krävs för det aktuella ärendet. I 5 kap. 2 § 1 mom. i förundersökningslagen föreskrivs vidare att förundersökningsmyndigheten "också annars ska iaktta de föreskrifter som åklagaren meddelar för att säkerställa att ärendet utreds så som avses i 1 kap. 2 §".

Den åklagare som verkar som undersökningsledare kan således själv registrera eller förordna att en polis registrerar en anmälan om ett polisbrottmål i polisen datasystem, om det exceptionellt finns en särskild orsak till detta.  Däremot kan en åklagare inte förordna att en polis ska låta bli att registrera en anmälan.

Om det i en anmälan påstås att en polisman gjort sig skyldig till ett brott, ska ärendet behandlas i den ordning som anges i 2 kap 4 § i förundersökningslagen, om inte ärendet behandlas i ett förfarande som avses i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Anmälan registreras utifrån uppgifterna som uppgetts av den som gjort anmälan. Ett påstående om att en polisman gjort sig skyldig till ett brott kan också läggas fram i ett förhör. Efter behov ska man också fråga den person som förhörs huruvida hen önskar att en brottsanmälan ska registreras i ärendet. Samtidigt ska också en förklaring ges om innebörden av att en brottsanmälan registreras och vilka konsekvenser detta ger upphov till.

Den polis som tar emot en anmälan, registrerar undersökningsanmälan i datasystemet för polisärenden med koden för den utredande polisenhet (undersökningsenheten), som påbörjar en eventuell förundersökning. I undersökningsanmälan antecknas som undersökningsledare en åklagare som verkar som undersökningsledare vid riksåklagarens byrå och som meddelas separat. Undersökningsanmälningarna registreras i polisens datasystem vid de berörda polisenheterna. I undantagsfall kan en undersökningsanmälan också registreras i polisens datasystem vid riksåklagarens byrå, om detta på grund av undersökningsmässiga skäl är påkallat.

Punkt 18 nedan innehåller anvisningar om registreringen och behandlingen av undersökningsbegäranden, som upprepats med samma innehåll och där ärendet redan tidigare avgjorts av en åklagare som verkar som undersökningsledare.

4. Underrättelse om en undersökningsanmälan till riksåklagarens byrå

Enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten genast underrätta åklagaren om ett ärende där den som är misstänkt för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.

Numret på en undersökningsanmälan som registrerats av en förundersökningsmyndighet meddelas per e-post till ämbetsverkets e-post hos riksåklagarens byrå "[email protected]". Originalhandlingar och annat material som eventuellt hänför sig till undersökningsanmälan ska sändas till riksåklagarens byrå.

Åklagaren ska kunna göra en prövning av huruvida hen ska åta sig uppdraget som undersökningsledare också då det gäller andra personer än polismän eller i fall där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Av denna anledning omfattar förundersökningsmyndighetens anmälningsskyldighet alla undersökningsanmälningar som gäller en polisman, bortsett från ärenden som behandlas i ett förfarande med föreläggande av en ordningsbot eller böter. Av anmälan ska det också klart framgå vilka andra personer än polismän som misstänks för brott i ett ärende.

5. Behandlingen av ett ärende hos riksåklagarens byrå

Den preliminära utredningen av brott som polismän misstänks ha begått har centraliserats till riksåklagarens byrå.

Behandlingen av ett ärende som gäller ett brott som en polisman misstänks ha begått börjar hos riksåklagarens byrå när en förundersökningsmyndighet per e-post underrättat riksåklagarens byrå ([email protected]) om en undersökningsanmälan som registrerats i förundersökningsmyndighetens PATJA-datasystem, där såsom undersökningsledare antecknats den åklagare som verkar som undersökningsledare i polisbrottmål vid riksåklagarens byrå.

Vid riksåklagarens byrå antecknas ärendet i Sakari med beteckningen "undersökningsledarskap". Den åklagare som förordnats som undersökningsledare registreras i datasystemet för polisärenden

Undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå beslutar på basis av den preliminära utredningen antingen att 1) sända ärendet till den regionala undersökningsledaren för avgörande eller att 2) i ärendet fatta ett beslut om att inte påbörja en förundersökning. Undersökningsledaren kan också 3) besluta att åklagaren inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare i ett ärende där det misstänkta brottet inte begåtts i tjänsteuppdrag och överföra ärendet till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till dess behörighet. Uppdraget som undersökningsledare i ett polisbrottmål kan också 4) åtas av riksåklagarens byrå, då undersökningen av ärendet dock i princip sköts av andra än de polismän som verkar som utredare vid riksåklagarens byrå.

I brådskande fall då ett ärende kräver att en undersökning påbörjas omedelbart kan en undersökningsledare vid riksåklagarens byrå ge anvisningar om att undersökningsledaren inom åklagardistriktet registreras som undersökningsledare. Ett ärende överförs efter behov direkt till den regionala undersökningsledaren, om undersökningsledarna vid riksåklagarens byrå är förhindrade (på grund av exempelvis sjukledighet eller semester).

6. Bestämmande av undersökningsledare

Riksåklagarens byrå överför i enlighet med ansvarsområdena, som meddelats i ett separat förordnande, ett polisbrottmål till den regionala undersökningsledaren, om undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå inte avgör ärendet. Riksåklagarens byrå kan göra avsteg från undersökningsledarnas ansvarsområdesindelning, om det på basis av de fallspecifika omständigheterna finns ett behov av detta. Med fallspecifika omständigheter avses till exempel jävsituationer, utjämning av arbetsbelastning mellan de olika områdenas undersökningsledare och undantagsarrangemang i speciellt omfattande och krävande brottmål.

Om avsteg görs från ansvarsområdesindelningen i syfte att jämna ut arbetsbelastningen, bestäms utredarnas verksamhetsområde enligt den tabell över ortsarrangemang för undersökning av polisbrott som grundar sig på den misstänkta polismannens tjänsteställe, oavsett om undersökningsledaren arbetar inom samma område eller inte. I detta fall organiseras samarbetet mellan undersökningsledaren och utredaren primärt genom utnyttjande av elektroniska förbindelser. I speciellt omfattande och krävande brottmål avtalas avvikande undersökningsarrangemang från fall till fall mellan riksåklagarens byrå och Polisstyrelsen.

Undersökningsledaren kontaktar kontaktpersonen för polisbrott vid den polisenhet som gör undersökningen och kommer överens om de praktiska arrangemangen för undersökningen. Kontaktpersonen för polisbrott har till uppgift att värva utredare när undersökningsledaren beslutat att en förundersökning ska inledas. Undersökningsledaren är en polisman eller en företrädare för någon annan förundersökningsmyndighet, om ett brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag och åklagaren beslutar att inte verka som undersökningsledare. I detta fall ombeds kontaktpersonen för polisbrott vid polisenheten som sköter undersökningen att se till att en undersökningsledare utses i ärendet.

7. Undersökningsledare

Enligt 3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen fattar undersökningsledaren beslut om huruvida förundersökning ska göras. Enligt 2 kap. 4 § 2 mom. i förundersökningslagen har en åklagare som är undersökningsledare samma befogenheter i uppdraget som en till befälet hörande polisman som är undersökningsledare.

Den åklagare som verkar som undersökningsledare leder och ger anvisningar om undersökningen, bestämmer vilka tilläggsutredningar som behövs och om avslutande av en förundersökning samt svarar på det sätt som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen för underrättelser, tvångsmedel, informering och andra uppgifter som åligger undersökningsledaren.

Enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan åklagare i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning, om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 §.

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen är åklagaren inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Enligt de grunder som tas upp i punkt 2 i denna anvisning ska åklagaren som verkar som undersökningsledare inte förelägga en ordningsbot eller ett bötesyrkande i ett ärende som hen behandlar, utan överföra ärendet till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet som har befogenheter för detta.

Det åligger alltid någon annan än åklagaren som verkat som undersökningsledare att göra åtalsprövningen och driva åtalet.

Klagomål som gäller åklagaren i egenskap av undersökningsledare behandlas vid riksåklagarens byrå. Också riksdagens justitieombudsman och statsrådets justitiekansler kan behandla sådana här klagomål.

Brottsanmälningar som gäller åklagarundersökningsledare behandlas av statsrådets justitiekansler (se 27 § 2 i lagen om Åklagarmyndigheten och statsrådets justitiekanslerns beslut 1.10.2019 Dnr OKV/23/50/2019 om laglighetsövervakarnas arbetsfördelning i ärenden som gäller åklagarnas tjänstebrott).

8. Påbörjande av förundersökning

Den åklagare som utsetts till undersökningsledare har befogenheten att avgöra huruvida det i ett ärende finns skäl att misstänka ett brott och huruvida en förundersökning ska verkställas. Polisen har denna befogenhet i ett fall där en polisman misstänks ha begått ett brott, men inte gjort det i samband med tjänsteuppdrag, och där åklagaren beslutat att inte åta sig uppdraget som undersökningsledare.

Ett ärende ska överföras till den åklagare som verkar som undersökningsledare för prövning, om polisen fått kännedom om omständigheter som ger anledning att bedöma huruvida det finns skäl att misstänka att en polisman gjort sig skyldig till ett brott, som inte kan behandlas i ett förfarande som avses i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.

Förutsättningen för att göra en förundersökning är att åklagaren anser att det i ärendet finns skäl att misstänka ett brott på det sätt som avses i 3 kap. 3 § i förundersökningslagen. Den åklagare som verkar som undersökningsledare ska underrätta utredaren i ärendet om sitt avgörande innan en förundersökning inleds. Tidpunkten för beslutet om att inleda en förundersökning ska registreras i datasystemet för polisärenden. Om åklagaren beslutar att inte verka som undersökningsledare i ett ärende, där en polisman misstänks för ett brott som inte begåtts i samband med tjänsteuppdrag, överför åklagaren ärendet för behandling till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet, till vars behörighet ärendet hör.

Enligt förarbetena till förundersökningslagen krävs det inte visshet om eller stor sannolikhet för att ett brott har begåtts, när man bedömer huruvida en förundersökning ska inledas i ett ärende. I beaktande ska också tas att det uttryckliga syftet med en förundersökning är att undersöka ett brott och inte utreda eventuella andra rättsliga meningsskiljaktigheter. Endast ett påstående om att ett brott har begåtts överskrider inte tröskeln för en förundersökning. Grundade konkreta grunder ska kunna läggas fram för ett beslut om att inleda en förundersökning.

Undersökningströskeln för vissa brott kan också definieras så, att ett överskridande av undersökningströskeln kräver att man i ärendet får en extern utredning och inte enbart stöder sig på den uppfattning om brottsmisstanken som den som begärt en undersökning har. I polisbrottmål är tröskeln för en förundersökning den samma som i fråga om andra brottsmisstankar.

I 3 kap. 3 § 2 mom. i förundersökningslagen föreskrivs att innan förundersökningen inleds ska förundersökningsmyndigheten utreda omständigheterna i samband med en misstanke om brott särskilt så att ingen grundlöst behandlas som misstänkt för brott och så att ett beslut om att inte göra förundersökning kan fattas enligt 3 kap. 9 § 1 mom. eller 3 kap. 10 § 1 mom. i förundersökningslagen, om ärendet kräver det. I fråga om de åtgärder som vidtas innan förundersökningen inleds iakttas bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

Enligt 3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen får förundersökningsåtgärder som utredningen av ärendet förutsätter vidtas innan undersökningsledaren fattar sitt beslut. Rätten att vidta dessa förundersökningsåtgärder gäller också i fall där en åklagare verkar eller kommer eventuellt att verka som undersökningsledare (RP 222/2010, s. 180).

9. Uppdrag som undersökningsledare i fall där de misstänkta omfattar förutom en polisman också andra personer

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen kan åklagaren leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet. Åklagaren ska så snart som möjligt underrätta polisen om huruvida hen åtar sig uppdraget som undersökningsledare också i fråga om andra än polismän. Beslutet ska fattas av den regionala åklagarundersökningsledaren, om ett polisbrottmål har överförts till hen för avgörande.

Vid en bedömning av ändamålsenligheten finns det skäl att fästa uppmärksamhet också vid aspekter som gäller oavhängigheten, trovärdigheten och effektiviteten i förundersökningen. (Se också punkt 16 som innehåller anvisningar om förfarandet i fall med dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i polisens förvaringslokal.)

I syfte att garantera opartiskheten och trovärdigheten i en förundersökning ska åklagaren inte verka som undersökningsledare i de fall då en person som arbetar i Åklagarmyndigheten misstänks för ett brott, om inget annat separat bestäms.
 

10. Uppdrag som undersökningsledare i fall där det misstänkta brottet inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag

I 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen föreskrivs att om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, kan åklagaren besluta att vara undersökningsledare trots att det brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Om åklagaren inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare i denna typ av ärende, ska hen så snart som möjligt överföra ärendet till polisen genom att underrätta kontaktpersonen i polisbrott vid utredningsenheten om sitt beslut.

Om åklagaren beslutar att åta sig uppdraget som undersökningsledare i ett fall där en polisman misstänks ha begått ett brott utanför sina tjänsteuppdrag och det i ärendet också finns andra misstänkta än en polisman, ska åklagaren dessutom på det sätt som beskrivs i punkt 9 överväga huruvida han också i fråga om dessa andra misstänkta åtar sig uppdraget som undersökningsledare. Åklagaren ska också underrätta polisen om detta avgörande så snart som möjligt.

11. Situationer med två undersökningsledare

Om åklagaren inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare i fråga om andra än polismän, är det en polisman som verkar som undersökningsledare för de andra. I detta fall ombeds kontaktpersonen i polisbrott vid polisinrättningen som sköter undersökningen att se till att det i målet utses någon annan undersökningsledare för de misstänkta som inte är polismän. Undersökningsledarna ska se till att undersökningen i dessa fall bildar en helhet som är förnuftig med tanke på undersökningen. (Se också punkt 16 som innehåller anvisningar om förfarandet i fall med dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i polisens förvaringslokal.)

Undersökningsledarna ska samordna undersökningsåtgärderna och se till att undersökningarna framskrider parallellt. Särskilt viktigt är det att se till att man i motsatta undersökningar inte hör en person i vittnesposition så att denna blir tvungen att vittna i sitt eget ärende.

Undersökningen ska ordnas så, att kontakten mellan åklagar-undersökningsledaren, polisundersökningsledaren och utredarna kan ordnas på ett smidigt sätt i form av personliga möten eller med hjälp av elektroniska anordningar. Det mest ändamålsenliga torde i allmänhet vara att polisundersökningsledaren är från den polisenheten, som undersöker brottet som en polisman misstänks för. I en situation med två undersökningsledare bör också samma utredare anlitas i den utsträckning det är möjligt i fallet.

Undersökningsledarna ska sinsemellan komma överens om informeringen i ärendet som undersöks.
 

12. Samarbete

En objektiv förundersökning kräver ett omedelbart och smidigt samarbete mellan undersökningsledaren och utredarna. Den åklagare som verkar som undersökningsledare ska aktivt leda förundersökningen, hålla kontakt med utredarna och se till att undersökningen framskrider utan dröjsmål. Undersökningsledaren ska också se till att utredaren står i kontakt med undersökningsledaren tillräckligt ofta och genomför undersökningen utan dröjsmål.

13. Kontaktpersonerna och samordnaren i polisbrott

Vid polisinrättningarna och polisens fristående enheter finns en kontaktperson i polisbrott som ser till att det för behandlingen av till enheten inkomna polisbrottmål utses en utredare utan dröjsmål. Kontaktpersonen i polisbrott verkar som kontaktperson i ärenden som gäller polisbrott och har därför de uppgifter som behövs i pågående undersökningar av polisbrott. Genom kontaktpersonen i polisbrott går också information till enhetschefen om hur polisbrottmål gällande enhetens polismän framskrider. Kontaktpersonernas kontaktuppgifter sänds till riksåklagarens byrå.

Polisstyrelsen har en samordnare i polisbrott som ser till att utredare finns tillgängliga för polisbrottmål i särskilda situationer.

14. Underrättelse till åklagaren

Undersökningsledaren ska ge en underrättelse om ett brott som en polisman misstänks ha begått till det verksamhetsställe inom åklagardistriktet, där den eventuella åtalsprövningen skulle göras. Underrättelse om alla polisbrottmål ska ges omedelbart när en förundersökning påbörjas eller när det finns skäl att begränsa en förundersökning. I samband med underrättelsen kan en framställning om begränsning av förundersökning göras.

15. Inledande av undersökning i en situation där maktmedel har tillgripits

Om någon har avlidit eller skadats allvarligt till följd av att en polisman tillgripit maktmedel i en situation där förutsättningar för detta i och för sig funnits, är det viktigt med tanke på det allmänna intresset och rättsskyddet av personerna som varit inblandade i händelsen, att en grundlig utredning görs av huruvida användningen av befogenheterna varit korrekt.

I en sådan här situation tar polisen kontakt med undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå eller utanför tjänstetid med åklagarundersökningsledaren som står i beredskap. En behörig åklagare avgör i egenskap av undersökningsledare huruvida en förundersökning ska påbörjas i ärendet eller inte. Undersökningsledaren som står i beredskap fattar inte beslut om att inte inleda förundersökning, utan endast om brådskande åtgärder och i detta fall också om eventuellt påbörjande av en förundersökning. Riksåklagarens byrå underrättas om ärendet i normal ordning, om inga brådskande åtgärder krävs under beredskapsskiftet.

16. Inledande av undersökning till följd av dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i polisens lokaler

Om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i polisens lokaler görs en undersökning som föreskrivs i lagen om utredande av dödsorsak (459/1973). En rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken görs av polisen, och i denna iakttas bestämmelserna om en polisundersökning i polislagen och tillämpas ett förfarande som avses i Polisstyrelsens anvisning.

Enligt 7 § 3 mom. i lagen om utredande av dödsorsak (832/2011) ska polisen underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn.

Underrättelsen till åklagaren görs genom att i ärendet registrera en S-anmälan med beteckningen "underrättelse som avses i lagen om utredande av dödsorsak till åklagaren". Anmälans nummer skickas per e-post till riksåklagarens byrå på adressen tutkinta.valtakunnansyyttaja.syyttaja(@)oikeus.fi. Efter anmälan bestämmer åklagaren som verkar som undersökningsledare att en förundersökning ska inledas, om det i ärendet finns skäl att misstänka en polisman eller en polisman och någon annan person för ett brott. Åklagarens ska också i fråga om den andra ifrågavarande personen verka som undersökningsledare, om denna person är i tjänst hos polisen (till exempel en väktare).

Om ingen som helst polisman anknyter till ett i detta kapitel avsett dödsfall som anmälts till åklagaren, och det därför inte finns något skäl att bedöma förutsättningarna för en förundersökning som leds av åklagaren, ska åklagaren dock bedöma om det finns skäl att misstänka att några andra personer som tjänstgör inom polisen gjort sig skyldiga till ett brott. Efter behov förordnar åklagaren på det sätt som avses i 5 kap. 2 § i förundersökningslagen att polisen ska göra en förundersökning. Åklagaren som förordnat en förundersökning, fungerar i detta fall som åklagare i ärendet, om inget annat bestäms.

17. Åklagarens beredskap som undersökningsledare i polisbrottmål och brådskande åtgärder utanför tjänstetid

Enligt 11 § 1 mom. 4 punkten i lagen om Åklagarmyndigheten ska riksåklagaren förordna de åklagare som är undersökningsledare i förundersökningar gällande brott som misstänks ha begåtts av en polisman. För ärenden som kräver brådskande åtgärder utanför tjänstetid finns det ett beredskapssystem för undersökningsledarna i polisbrott. Riksåklagarens byrå ser till att beredskapsskiftet på en vecka delas mellan åklagare som verkar som undersökningsledare och att skiftschemat uppdateras och distribueras. Det gällande skiftschemat finns också framlagt på åklagarmyndighetens intranät (Syyttäjän työ > poliisirikosten päivystys > päivystävien poliisirikostutkinnanjohtajien varallaoloajat).

Beredskapsskiftet börjar på fredagen kl. 16.15 och slutar följande fredag kl. 08.00. Beredskapstiden är tiden utanför tjänstetiden under beredskapsskiftet. Beredskapstiden är på vardagarna klockan 16.15–08.00 och på veckoslutet mellan fredagen klockan 16.15 och måndagen klockan 08.00. Åklagaren som står i beredskap ska under beredskapstiden kunna nås per telefon utan dröjsmål.

Åklagaren kan avvika från skiftschemats beredskapsordning på grund av semester, sjukdom eller annat hinder genom att komma överens om att byta skift med en undersökningsledare som förordnats till beredskap på samma skiftschema. Riksåklagarens byrå beslutar om andra ändringar i skiftschemat än inbördes byten av beredskapsskift mellan åklagare.

Byten av beredskapsskift mellan åklagare samt behovet av att riksåklagarens byrå gör andra ändringar i skiftschemat ska meddelas till riksåklagarens byrå i ett så tidigt skede som möjligt.

Undersökningsledaren som står i beredskap ska under beredskapsskiftet kunna nås per telefon på det riksomfattande journumret för undersökningsledare i polisbrott 0295662080 (e-post [email protected] kan användas för åklagarundersökningsledarnas informering). De som står i beredskap ska även se till att utan dröjsmål kunna använda datasystem som hör till åklagarens arbetsredskap, eftersom ärenden som ska skötas under beredskapstiden också kan kräva att åtgärder utförs i dem.

En förundersökningsmyndighet ska utanför tjänstetid anmäla misstänkta polisbrott till åklagarundersökningsledaren som står i beredskap, som kan vid behov redan innan den egentliga åklagarundersökningsledaren förordnas besluta att en förundersökning ska inledas och förordna om brådskande åtgärder som undersökningen kräver. Riksåklagarens byrå ska underrättas om ett ärende i normal ordning, om ärendet inte kräver att den åklagarundersökningsledare som står i beredskap vidtar några brådskande åtgärder.

Den åklagarundersökningsledare som står i beredskap fattar inte beslut om att inte göra förundersökning, även om hen anser att det inte finns skäl att misstänka något brott. I allmänhet är det inte nödvändigt att under beredskapsskiftet och i brådskande ordning fatta ett beslut om att inte göra förundersökning, eftersom detta åligger den ordinarie åklagarundersökningsledaren, om inga särskilda skäl kräver något annat från fall till fall.

Ett särskilt skäl, som kan utgöra ett motiv för undersökningsledaren som är i beredskap att ta ett ärende under behandling och avgöra det omedelbart, kunde vara exempelvis ett fall, som anmälts från händelseplatsen till undersökningsledaren som är i beredskap och där en polisman under sin fritid gjort sig skyldig till en obetydlig trafikförseelse för vilken påföljden typiskt är endast en anmärkning.

En polisman har rätt att tillgripa vissa brådskande tvångsmedel, bland annat gripande (2 kap. 1 § i tvångsmedelslagen), omhändertagande för beslag och för kopiering av handlingar (7 kap. 8 § i tvångsmedelslagen), platsgenomsökning (8 kap. 15 § 3 mom. i tvångsmedelslagen) och i brådskande fall allmän husrannsakan, platsgenomsökning och genomsökning av personer (8 kap. 15 § 3 mom. och 8 kap. 33 § 1 mom. i tvångsmedelslagen), prov för att konstatera intag av alkohol eller andra berusningsmedel (9 kap. 2 § i tvångsmedelslagen) och upptagande av signalement (9 kap. 3 § i tvångsmedelslagen).

Den åklagare som är i beredskapsskift ska utan dröjsmål anmäla till den åklagaren, som utses till egentlig undersökningsledare på basis av områdesansvaret eller någon annan grund, vilka åtgärder hen vidtagit i egenskap av undersökningsledare. Anmälan ska göras också till riksåklagarens byrå. Åklagaren som är i beredskap, kan inte på eget initiativ åta sig egentligt undersökningsledarskap i ett ärende, som hen handlagt under sitt skift.

Den åklagarundersökningsledare som står i beredskap kan också ta avgöranden gällande andra personer än polismän som är misstänkta i ett ärende. Det samma gäller fall där ett misstänkt brott inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Undersökningsledaren som står i beredskap kan i dessa fall också besluta att hen i detta skede inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare, och i detta fall fattar polisen beslut om brådskande åtgärder. Åklagaren kan dock i ett senare skede åta sig uppdraget som undersökningsledare.

Den information som sänds mellan åklagaren som står i beredskap och förundersökningsmyndigheten i samband med förundersökningssamarbete, åtalsprövning och utfärdande av åklagarens stämning, är i allmänhet sekretessbelagd med stöd av 24 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Det material som sänds kan från fall till fall även inkludera information som omfattas av andra sekretessgrunder. När sekretessbelagt material sänds ska säkerhetspost användas. Bruksanvisningen för säkerhetspost finns i intranätet: Förstasidan > Säkerhet > Datasäkerhet > Datasäkerhet på svenska > TT11. E-post > T11.1 Skicka säkerhetspost".

Åklagaren som slutar sitt beredskapsskift ska genom att ringa följande åklagare som står i beredskap försäkra sig om att denna kan nås på journumret då beredskapsskiftet börjar.

För beredskap utbetalas till den som står i beredskap en ersättning i enlighet med ett beslut som meddelats av riksåklagarens byrå.

Den åklagare som har beredskapsskift står också under tjänstetid till förfogande för uppdrag som åligger undersökningsledarna hos polisbrottsenheten vid riksåklagarens byrå, om dessa är på semester eller har något annat förhinder samtidigt.

18. Beslut att inte göra förundersökning samt nedläggning, begränsning och avslutande av förundersökning, givande av anmärkning samt registrering och behandling av upprepade undersökningsbegäranden

Den åklagare som verkar som undersökningsledare kan enligt grunderna som tas upp i 3 kap. 9 § i förundersökningslagen besluta att inte göra förundersökning eller att lägga ned den. Enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan en polisman och allmänna åklagaren i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning, om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 §.

Enligt 3 kap. 10 § i förundersökningslagen kan en åklagare i egenskap av undersökningsledare göra en framställning till den behöriga åklagaren om att en förundersökning begränsas så, att förundersökning inte görs eller att den läggs ned. Detta förfarande är möjligt, om förutsättningarna för den aktuella begränsningsgrunden föreligger och ärendet är av en sådan karaktär att upprätthållandet av förtroendet för undersökningen av polisbrott inte kräver en förundersökning eller om målsägandens intresse inte är betydande.

Enligt 10 kap. 2 § 2 mom. i förundersökningslagen kan åklagarundersökningsledaren avsluta förundersökningen utan att saken överlämnas till åklagarens behandling, om det vid undersökningen har framgått att inget brott har begåtts, eller att åtal i saken inte kan väckas eller att inget annat offentligrättsligt anspråk som grundar sig på ett brott kan framställas mot någon i saken. Om en påbörjad förundersökning ska en förhandsanmälan som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen göras till verksamhetsstället för åklagaren som gör den eventuella åtalsprövningen. Den åklagare som verkar som undersökningsledare ska enligt 5 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen höra åklagaren som utsetts för ärendet, innan förundersökningen avslutas.

Om en ny begäran om undersökning i ett ärende, som i fråga om innehållet svarar ett ärende som tidigare avgjorts av åklagarundersökningsledaren, inkommer till enheten för polisbrott vid riksåklagarens byrå, och begäran inte ger anledning att ändra undersökningsledarens tidigare beslut, görs det för den nya begäran och undersökningsledarens avgörande i saken en anteckning i anmärkningsuppgifterna för det ursprungliga ärendet i Sakari. Undersökningsledarens avgörande meddelas till den som sänt den nya begäran. Denna part kan enligt undersökningsledarens prövning samtidigt underrättas om att eventuella nya begäranden om undersökning, som gäller samma ärende och där det inte förs fram nya omständigheter som kunde påverka ärendet, avgörs och arkiveras med det ursprungliga beslutet, utan att den som sänt den nya begäran informeras separat om detta.

En upprepad begäran om undersökning sänds också till polisen som svarar för att registrera brottsanmälningar. Polisen informeras samtidigt om att den nya begäran inte gett anledning att ändra åklagarundersökningsledarens tidigare beslut. Polisen svarar för att den upprepade begäran och åklagarundersökningsledarens avgörande registreras i Patja på det sätt som polisen anser vara korrekt. För registrering i Patja underrättas polisen också om de i föregående stycke nämnda upprepade undersökningsbegäranden och avgöranden gällande dem, varom inte separat informeras den som lämnat in begäran.

Om en upprepad begäran om undersökning görs till polisen, överförs begäran på normalt sätt för behandling till åklagarundersökningsledaren i enheten för polisbrott vid riksåklagarens byrå. Åklagarundersökningsledaren kan förfara på ovan beskrivna sätt om den upprepade begäran inte ger anledning att ändra det tidigare beslutet. 

19. Undersökningsansvarig enhet

Enligt 2 kap. 4 § 3 mom. i förundersökningslagen ska ett brott som en polisman misstänks ha begått alltid undersökas av någon annan polisenhet än den där polismannen tjänstgör, om inte ärendet ska behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Även i övrigt ska den polisenhet som undersöker brottet vid behov utses så att tilltron till förundersökningens opartiskhet inte äventyras.

Förundersökningen av ett brott som en polisman, som tjänstgör vid polisens riksomfattande enheter eller vid polisyrkeshögskolan, misstänks ha begått ordnas huvudsakligen utgående från den ort där den ifrågavarande polismannen är stationerad (med undantag av polismännen vid centralkriminalpolisens enhet i Vanda och vid skyddspolisens Helsingforsenhet). Brott som en polisman från inrikesministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen misstänks ha begått utreds av Centralkriminalpolisen.

Riksåklagarens byrå förordnar de åklagare som leder förundersökningen av polisbrott samt deras verksamhetsområden. Den åklagarenhet som tillsätter undersökningsledaren i enskilt fall, fastställs i enlighet med föreskrifter från riksåklagarens byrå utgående från stationeringsplatsen för den misstänkta polismannen, om det inte från fall till fall bestäms något annat. Undersökningsledaren ska, om möjligt, verka på ett sådant verksamhetsställe inom åklagardistriktet som inte ligger på den ort där den misstänkte polismannens tjänst är placerad.

20. Klagomål

I klagomål som gäller polisen kan det påstås att polisen handlat i strid med sina tjänsteplikter. Polisen överför ett ärende till riksåklagarens byrå för behandling i enlighet med denna anvisning, om det i ärendet krävs en bedömning av huruvida det finns skäl att misstänka att en polisman gjort sig skyldig till ett brott. I detta fall avbryts behandlingen av ett klagomål hos polisförvaltningen under den tid som krävs för prövningen gällande påbörjande av en förundersökning samt en eventuell förundersökning och straffprocess därefter.
 

21. Meddelande om beslut, överföring till åtalsprövning inom samma åklagardistrikt

Den åklagare som verkar som undersökningsledare ska informera kontaktpersonen i polisbrottmål vid den misstänkta polismannens enhet om påbörjande av en förundersökning och väsentliga förändringar som skett under undersökningens gång. Denna informerar i sin tur den misstänkta polismannens chef om saken. Det är fråga om en i 3 kap. 6 § i förundersökningslagen avsedd anmälan från undersökningsledaren till tjänstemannens chef som ska överväga behovet av att vidta tjänstemannarättsliga åtgärder, till exempel behovet av tjänsteavstängning.

Undersökningsledaren sänder ett meddelande om beslutet att inte inleda en förundersökning till den misstänkta, målsäganden och den kontaktperson för polisbrottmål inom vars område förundersökningen skulle ha verkställts samt till kontaktpersonen på den misstänkta polismannens tjänsteställe. Den sist nämnda kontaktpersonen ska informera chefen för polisenheten om beslutet. Polisenheten överväger från fall till fall huruvida ärendet ska behandlas i ett förvaltningsförfarande. Under en pågående förundersökning informerar polisenheten undersökningsledaren om ett eventuellt tjänstemannarättsligt beslut, och åklagaren om ärendet är under åtalsprövning.

Den åklagare som i ett polisbrottmål fattar ett beslut om att begränsa förundersökningen sänder ett meddelande om beslutet förutom till undersökningsledaren som föreslagit en begränsning också till parterna i brottmålet, kontaktpersonen i polisbrottmål vid den enhet där den brottsmisstänkta polismannen är stationerad och till riksåklagarens byrå.

Om undersökningsledarens beslut om att det färdigställda förundersökningsprotokollet ska sändas till åklagaren för åtalsprövning, ska förutom de ovan nämnda också polisstyrelsens samordnare i polisbrott informeras.

När åklagarundersökningsledaren överför ett färdigställt förundersökningsprotokoll för åtalsprövning till en åklagare, som verkar inom samma åklagardistrikt, ska man beakta att ärendet redan har registrerats som ett undersökningsledarskapsärende i distriktets Sakari-bas. Åklagarundersökningsledaren ska i denna situation se till att målet registreras manuellt i Sakari för den åklagare som gör åtalsprövningen.

22. Anmälan om beslut av åklagaren som gör åtalsprövningen

I den allmänna föreskriften RÅ:2014:1 om den anmälningsskyldighet som tillkommer de lokala åklagarmyndigheterna förordnas att en lokal åklagare ska anmäla till Riksåklagarämbetet att till hans åtalsprövning har kommit ett brott som en polisman misstänks ha begått.

Efter ett beslut av åklagaren som gör åtalsprövningen i ett polisbrotts-ärende eller ett domstolsbeslut kan polismannens förman, d.v.s. chefen för polisenheten ha orsak att överväga om det i ärendet finns grund för tjänstemannarättsliga eller andra administrativa åtgärder såsom avstängning från tjänsteutövning. Den myndighet som har beslutat om avstängningen ska följa upp grunderna för avstängningen från tjänsteutövningen och då omständigheterna ändras göra ett nytt beslut. Detta förutsätter för polismannens del att chefen för den misstänkta polismannens enhet underrättas om åklagarens beslut om åtalprövning.

Om inte sekretessföreskrifterna annat föreskriver ska åklagaren anmäla sitt beslut att väcka åtal i ett polisbrottsärende likaså sitt beslut om åtalseftergift till polisbrottskoordinatorn vid polisstyrelsen samt till kontaktpersonen för den enhet som den misstänkte polisen tillhör. Kontaktpersonen ska underrätta polismannens förman om anmälningen. Åklagaren ska också meddela ärendets diarienummer till Riksåklagarämbetets ämbetspost.

Likaså ska åklagaren som driver åtalet mot polisen i domstolen meddela domstolens avgörande till polisbrottskoordinatorn vid polisstyrelsen samt till kontaktpersonen för den enhet som polisen tillhör. Domen ska också sändas till Riksåklagarämbetets ämbetspost.

23. Statistikföring av polisbrottmål

På grund av statistikföringen används tresiffriga värdetal för polisbrottmål. Den första siffran (3) anger att det är fråga om ett polisbrottmål. Den andra siffran anger processfasen (0=anmälan har registrerats, 1=förundersökning har påbörjats och 2=ärendet har inkommit för åtalsprövning). Den tredje siffran anger huruvida det eventuella brottet har begåtts i samband med tjänsteuppdrag eller utanför dessa (1=i tjänsteuppdrag och 2=utanför tjänsteuppdrag). Bilaga 1 innehåller en detaljerad tabell över värdetalen som kan användas.

Polisbrottsteamet vid riksåklagarens byrå inkluderar för varje registrerat polisbrottmål värdetalet 301 eller 302 i Sakari-systemet. Det antecknade värdetalet bibehålls när ärendet överförs till undersökningsledaren inom åklagardistriktet.

Undersökningsledaren ändrar värdetalet till 311 eller 312 genast när förundersökningen påbörjas och ger samtidigt en underrättelse som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen.

Det åklagardistrikt till vilket ett polisbrottmål inkommer för åtalsprövning antecknar antingen 321 eller 322 som värdetal. Den underrättelse som getts i ärendet gör det lättare att komma ihåg anteckningen. Värdetalet antecknas av den person som svarar för registreringen. I sista hand ansvarar den åklagare som tilldelats målet för anteckningen.

24. Uppföljning och vidareutveckling av anvisningen

Konsekvenserna av denna anvisning och dess ändamålsenlighet syns bäst i det praktiska arbetet. I syfte att vidareutveckla anvisningen ber jag dem som tillämpar anvisningen att skicka respons och utvecklingsförslag till ämbetsposten för riksåklagarens byrå ([email protected]).

Jukka Rappe
Biträdande riksåklagare

Leena Metsäpelto
statsåklagare                                           

Bilaga 1 Värdetalen för polisbrottsärenden (pdf, 0.08 Mt)

Webbplatsöversikt