RÅ:2018:1 Underrättelse till åklagaren om brott som kommit för undersökning, förfarandet och åklagarens åtgärder

ALLMÄN ANVISNING
RÅ:2018:1
Dnr 042/31/18
I kraft 1.1.2019 – 31.12.2023
Upphäver RÅ:2013:4

1 Allmänt

Syftet med anvisningen är att främja förundersökningsmyndigheternas och åklagarens samarbete under förundersökningen och på detta sätt effektivisera straffprocessen. I anvisningen definieras innehållet och skyldigheterna i det underrättelseförfarande som tas upp i 5 kapitel 1 § i förundersökningslagen.

Ett fungerande underrättelseförfarande är en viktig del av förundersökningssamarbetet, eftersom det utgör grunden för samtliga vidare åtgärder. De anställda hos både förundersökningsmyndigheten och åklagarväsendet svarar för att underrättelseförfarandet fungerar.
Det separat definierade förfarandet för snabb handläggning av brottmål avviker från den normala förundersöknings- och åtalsprövningsprocessen bland annat så, att förundersökningsarbetet med åklagaren utförs i ett separat förfarande då det gäller förhandsavtalade kvalitativt avgränsade brottmål. I processen med snabb handläggning av brottmål krävs det inget underrättelseförfarande som avses i denna anvisning för att påbörja samarbetet.

2 Brottmålsärenden om vilka en underrättelse ska göras

En underrättelse som avses i 5 kapitel 1 § förundersökningslagen ska göras i fråga om följande brott som kommit för undersökning:

1. Ett ärende där den som är misstänkt för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om förelaggande av böter och ordningsbot (se närmare om detta i avsnitt 3.1).

2. Det är fråga om ett misstänkt åklagarbrott, om det inte gäller ett ärende som behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (se närmare avsnitt 3.2).

3. I brottet som undersöks misstänks en domare för lagstridigt förfarande i sin tjänsteutövning (se närmare avsnitt 3.3).

4. Straffminimum för det undersökta brottet är fängelse minst fyra månader.

5. En häktning av den misstänkta, dennas försättande i reseförbud eller förordnande om kvarstad kommer sannolikt att anknyta till det undersökta brottet. Detsamma gäller om den utsatta tiden för ett beslag håller på att löpa ut (inom högst en månad) efter att ärendet överförts till åklagaren.
En anmälan ska också göras, om det brottmål som undersöks är mer omfattande än ringa och det till beslag i målet anknyter diskretionära rättsfrågor såsom tvetydigheter i valet mellan beslag och kvarstad eller exempelvis osäkerhet gällande tillräckligheten av en kopia med tanke på bevisningen.

6. Avstängning från tjänsteutövning anknyter till det undersökta brottet.

7. Till det undersökta brottet anknyter ett mot barn riktat våldsbrott, som inte är ringa, ett sexualbrott eller ett annat brott som innebär en väsentlig kränkning av barnets rättigheter.

8. I den undersökta brottshelheten ingår flera mot olika målsäganden riktade gärningar eller flera olika gärningsmän (till exempel serier av egendoms- eller bedrägeribrott) och utredningen eller bestämmande av ett gemensamt straff främjas av att de behandlas tillsammans vid åtalsprövningen och i domstolen. Detsamma gäller om förundersökningssamarbete är påkallat med tanke på enhetlighet i fråga om undersökningsåtgärder eller förundersökningsmaterial.
En underrättelse krävs också, om enskilda brott som begåtts av den brottsmisstänkta undersöks i samma eller andra undersökningsenheter och det behövs en bedömning av huruvida dessa som en enda helhet ska lämnas över för åtalsprövning.

9. I den brottshelhet som undersöks finns det skäl för en partiell begränsning av förundersökningen eller en sådan avgränsning som kan ha betydelse vid avgörandet av ett ärende som lämnas över för åtalsprövning, om inte det återstående undersökta brottet behandlas i en process med snabb handläggning av brottmål.

10. Det ärende som undersöks är sådant att ett förfarande med åtalsuppgörelse kan lämpa sig för detta.

11. Det brott som undersöks utgör en del av organiserad brottslighet.

12. Till sin karaktär är brottet som undersöks nytt eller sällsynt, eller också anknyter till brottet sådana diskretionära juridiska frågor, eller en sådan rättsfråga, som kan ha betydelse som prejudikat.

13. Forum för det brott som undersöks är oklart eller beroende av prövning.

14. Den åtalsrätt som anknyter till brottet ger upphov till särskilda frågor (till exempel brott under allmänt åtal som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och i fråga om vilket endast riksåklagaren har rätt att väcka åtal).

15. Åtalsrätten för brottet preskriberas inom kort.

16. Det brott som undersöks kan väcka samhälleligt intresse eller också är det fråga om ett brottmål som är betydande med tanke på samhället. Dessa omfattar bland annat
– ett brott som orsakat exceptionellt stor person-, miljö- eller förmögenhetsskada eller risk för sådan skada,
– ett tjänstebrott som begåtts av en tjänsteman eller förtroendeman som innehar en betydelsefull ställning,
– ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman eller mot en person som innehar ett betydelsefullt offentligt förtroendeuppdrag, på grund av dennes tjänste- eller förtroendeuppgift eller -ställning (exempelvis ett brott mot rättsvården),
– ett brott som misstänks ha begåtts av en person som innehar en betydelsefull ställning inom samhället, om det i ärendet ingår drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion,
– försök att påverka förundersöknings- eller rättsmyndigheternas verksamhet.

17. Det är fråga om ett brott som misstänks grunda sig på politiska motiv eller motiv som tas upp i 6 kap. 5 § 4 punkten i strafflagen (brottet begås utifrån ett motiv som baseras på ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning eller utifrån ett annat motiv som är jämförbart med dessa).

18. Till det undersökta brottet anknyter en europeisk utredningsorder, en internationell arresteringsorder, någon annan begäran om internationell rättshjälp, eller någon annan anknytning som kräver internationellt undersökningssamarbete.

19. I den förundersökning som gäller det aktuella brottet ingår åtgärder som ersätter delar av huvudförhandlingen.

20. Det har i ärendet framgått att det finns en avsevärd risk för att bevisning som inhämtats i förundersökningen kan belastas av förbud mot utnyttjande som föreskrivs i 17 kap. 25 § i rättegångsbalken.

21. Förundersökningsmyndigheten anser att det av någon annan anledning finns skäl att ge en underrättelse.

22. Det är fråga om ett ärende som åklagarämbetet uttryckligen har bett om att bli underrättat om.

3 Underrättelseförfarandet

Bortsett från Försvarsmakten bygger underrättelseförfarandet i dag tekniskt sett på användning av PATJA- och Sakarisystemen. Förfarandet kompletteras av personlig och annan kontakt mellan förundersökningsmyndigheterna och åklagaren. Av vägande utredningsmässiga skäl eller vid datatekniska störningar kan underrättelsen avvikande från huvudregeln göras enbart personligen i det första skedet.

Förundersökningsmyndigheten A- eller B-klassificerar varje underrättelse utgående från om den förutsätter att åklagaren reagerar (A) eller inte (B).

Klassificeringen och en eller flera av de ovan nämnda grunderna (1–22) antecknas i fältet för tilläggsuppgifter i skärmen 'Underrättelse till åklagaren’ i datasystemet för polisärenden. I fråga om ärenden som förutsätter konsultation med åklagaren (A-klassen) anges dessutom vilken särskild omständighet som åklagaren förväntas ta ställning till. I tilläggsuppgifterna anges även om ärendet förutsätter omedelbara åtgärder av åklagaren.

Underrättelsen ska göras när förundersökningsmyndigheten har utrett de omständigheter i anknytning till brottsmisstanken som avses i 3 kapitel 3 § 2 mom. i förundersökningslagen och fattat beslut om att det föreligger skäl att misstänka brott samt att förundersökning ska göras. I fall som förutsätter åklagarens beslut gällande ett brott som begåtts utomlands eller riksåklagarens åtalsförordnande ska underrättelsen dock göras redan när de ovan nämnda omständigheterna i anknytning till brottsmisstanken har utretts (FöUL 3 kap. 8 § 1 mom.).

Till underrättelsen bifogas den utredningsbegäran som inlämnats till förundersökningsmyndigheten eller annan utredning som ligger till grund för brottsanmälan.

Till underrättelsen bifogas även en undersökningsplan eller en preliminär undersökningsplan. Till följd av tvingande brådska eller av annat vägande skäl kan den preliminära undersökningsplanen inlämnas senare än vid underrättelseskedet, ifall inte undersökningsledaren och åklagaren efter en överläggning avtalar om annat. I stället för att använda en separat handling för att ersätta en preliminär undersökningsplan kan motsvarande uppgifter registreras i anslutning till klassificeringen av underrättelsen i fältet tilläggsuppgifter i skärmen "Underrättelse till åklagaren" i Datasystemet för polisärenden. När uppgifter registreras bör man se till att de innehåller den information om fallet och undersökningsåtgärderna som chefen för åklagarenheten behöver för en ändamålsenlig uppdelning av ärendet. Till undersökningsplanen bifogas en målinriktad tidsplan för undersökningen. Den undersökningsplan som fogas till underrättelsen är inte slutgiltig, utan denna ska efter behov uppdateras så att den svarar mot status för undersökningen.

Förundersöknings- och åklagarmyndigheterna kan sinsemellan komma överens om vilka andra uppgifter och klassificeringsanteckningar som ska inkluderas i underrättelsen och med hjälp av vilka man försöker uppnå ett smidigt samarbete och en smidig ärendeuppdelning.

3.1 Misstänkt polisbrott

Förundersökningsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta åklagaren om ett ärende där det behövs en bedömning av huruvida det finns skäl att misstänka en polisman för ett brott, om ärendet inte behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. När en förundersökning inleds i ett ärende där en polisman misstänks för ett brott ska åklagarunderökningsledaren göra en underrättelse om ärendet till den åklagarenhet där åtalsprövningen eventuellt görs.
Närmare anvisningar om underrättelseförfarandet finns i Polisstyrelsens anvisning om undersökning av brott som misstänks ha begåtts av en polisman.

3.2 Misstänkt åklagarbrott

Förundersökningsmyndigheten ska underrätta Riksåklagarämbetet (riksåklagarens byrå) om ett brottmål där man misstänker en åklagare för ett brott, om inte ärendet behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. I ärenden där en åklagare misstänks för brott är det viktigt att trygga en opartisk förundersökning och åtalsprövning samt förtroendet hos allmänheten på samma sätt som när polismän misstänks för brott. Genom underrättelsen uppfylls också det krav på underrättelse om att förundersökning inleds som avses i 3 kap. 6 § i förundersökningslagen, om det brott som undersöks är sådant att det kan antas ha betydelse med tanke på åklagarens utförande av sina tjänsteuppgifter.

En underrättelse som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen ska lämnas till antingen justitiekanslern i statsrådet eller riksdagens justitieombudsman i det fall att det är fråga om ett tjänstebrott, där någondera av dessa verkar som åklagare.

3.3 Ärenden där domare misstänks för tjänstebrott

Justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman är särskilda åklagare. Föreskrifter om deras åtalsrätt finns i 110 § i grundlagen. I 110 § 1 mom. i Finlands grundlag föreskrivs att beslut om väckande av åtal mot en domare för lagstridigt förfarande i tjänsteutövning fattas av justitiekanslern eller justitieombudsmannen.
En underrättelse som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen görs genom att till justitiekanslersämbetet sända en kopia av den undersökningsanmälan som registrerats i ärendet. Enligt prövning kan polisen samtidigt sända kopior på handlingar som anknyter till ärendet och som anses vara nödvändiga för att bedöma domarens förfarande, till exempel undersökningsbegäranden till polisen eller handlingar som redan skaffats för en preliminär bedömning av ärendet.
Underrättelsen ska ges utan dröjsmål när polisen fått kännedom om ärendet. 

4 Åklagarens åtgärder

Ett ärende för vilket en underrättelse kommit åläggs en åklagare utan dröjsmål antingen direkt på basis av den handling som gäller för fördelning av arbete eller ärenden eller på basis av ett förordnade av den som svarar för ärendefördelningen.

Vid fördelningen av ett ärende ska uppmärksamhet också fästas vid åklagarens semestrar och andra långvarigare förhinder som kan leda till att åklagaren inte kan reagera på en underrättelse på det sätt som dess natur och brådskande karaktär förutsätter. Efter behov ska man informera förundersökningsmyndigheten om dessa omständigheter och försöka avgöra ärendet så att det nödvändiga förundersökningssamarbetet kan utföras.

I fråga om en underrättelse av A-klass får undersökningsledaren utan dröjsmål ett meddelande med den aktuella åklagarens namn, och underrättelsen antecknas i datasystemet. Åklagaren tar del av underrättelsen, inklusive bilagorna, samt undersökningsledarens särskilda frågor och kontaktar utan dröjsmål förundersökningsledaren. I systemet gör åklagaren en anteckning om kontakten och det huvudsakliga innehållet i sina åtgärder.

I fråga om en underrättelse av B-klass tar åklagaren kontakt med undersökningsledaren, om underrättelsens innehåll enligt hens prövning till någon del ger anledning därtill. Kontakt ska tas utan dröjsmål. I dessa fall antecknas samma information som ovan i datasystemet.
Klassificeringen av underrättelserna i A- och B-underrättelser påverkar inte något annat än hur brådskande den första kontakten är. Under undersökningen samarbetar förundersökningsmyndigheten och åklagaren i den utsträckning som ärendets karaktär och omfattning kräver, oavsett om en A- eller B-underrättelse ursprungligen har gjorts i ärendet.

5 Samarbetsfrämjande

Hela åklagarväsendet ska följa upp och genom förhandlingar främja underrättelseförfarandet och hur det övriga förundersökningssamarbetet fungerar med förundersökningsmyndigheterna (polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet och Försvarsmakten).

6 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Konsekvenserna och nyttan av denna anvisning framgår främst i det praktiska arbetet. För en vidare utveckling av anvisningen ber jag om respons och utvecklingsförslag från dem som använder anvisningen.

Riksåklagare
Raija Toiviainen

Statsåklagare
Mikko Männikkö