Förundersökning
Utredningen av ett brott börjar med förundersökning. Den utförs av förundersökningsmyndigheterna, i allmänhet polisen. Andra förundersökningsmyndigheter är Gränsbevakningsväsendet, Tullen och Försvarsmakten. Åklagaren är inte en förundersökningsmyndighet.
Vid förundersökningen görs förhör och samlas in annat bevismaterial. Under förundersökningen kan användas tvångsmedel, till exempel anhållande av en person, husrannsakan och beslag av föremål. Åklagaren och förundersökningsmyndigheten samarbetar för att brottsmisstanken ska bli utredd tillräckligt väl.
Ärendet överförs till åklagaren för åtalsprövning, om det inte framgått under förundersökningen att brott inte har begåtts. Vid åtalsprövning beslutar åklagaren utifrån den utredning som inhämtats under förundersökningen huruvida han eller hon väcker åtal för brottet eller inte.
Om förundersökningen har utförts på ett bristfälligt sätt, begär åklagaren att förundersökningsmyndigheten utför tilläggsundersökning.
Beslut om förundersökning
Förundersökning ska i regel inledas när det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Beslut om inledande av förundersökning fattas i allmänhet av undersökningsledaren, som är i allmänhet en förundersökningsmyndighet.
Vid undersökning av brott som misstänks ha begåtts av en polisman är det dock åklagaren som fungerar som undersökningsledare. Om det misstänkta brottet har begåtts på polismannens fritid kan åklagaren efter egen prövning överföra undersökningsledarskapet till en förundersökningsmyndighet.
En förundersökningsmyndighet ska alltid göra en förundersökning eller vidta en förundersökningsåtgärd på åklagarens begäran.
Begränsning av förundersökning
Åklagaren kan på undersökningsledarens framställan redan före åtalsprövningen besluta att förundersökning inte görs eller att en förundersökning läggs ned, även när det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Det här kallas för begränsning av förundersökning. Då bedömer åklagaren att han eller hon inte skulle väcka åtal även om förundersökningen slutfördes.
Åklagaren kan besluta om begränsning av förundersökning till exempel om brottet är obetydligt, gärningsmannen är minderårig, straffet är oskäligt eller oändamålsenligt, eller om förundersökningen inte skulle ge tillräcklig bevisning. Begränsning av förundersökning är också möjlig när förundersökningen skulle medföra alltför höga kostnader i förhållande till brottets art.
