Åtalsprövning
Åklagaren utför åtalsprövningen med stöd av den utredning som inhämtats genom förundersökningen. Åklagaren avgör huruvida han eller hon väcker åtal för det misstänkta brottet eller inte. Om åklagaren väcker åtal, utarbetar han eller hon en stämningsansökan. I stämningsansökan beskrivs det brott som åtalet gäller. Åtalet behandlas vid domstol. Om åklagaren låter bli att väcka åtal, utarbetar han eller hon ett skriftligt beslut om åtalseftergift och motiverar sitt avgörande.
Åklagaren låter bli att väcka åtal om det inte finns tillräcklig bevisning till stöd för den misstänktes skuld. Om det däremot finns sannolika skäl till stöd för brottsmisstanken, bör åtal i allmänhet väckas. Även i dessa situationer kan åklagaren ändå låta bli att väcka åtal, till exempel om brottet är obetydligt, om den brottsmisstänkte är minderårig eller om straffet borde betraktas som oskäligt eller oändamålsenligt.
Oberoende och självständig åklagare
Åklagaren är en oberoende och självständig lagskipare i fråga om sina avgöranden. Inte ens riksåklagaren, som leder åklagarväsendet, kan bestämma hur en åklagare ska förfara med ett ärende som är under behandling.
Åklagaren ska utföra åtalsprövningen opartiskt. Han eller hon ska också beakta den utredning som talar mot att åtal väcks.
Vid åtalsprövningen är åklagaren inte bunden av de brottsrubriceringar, som enligt undersökningsledarens bedömning misstänkts i ärendet.
Länk till riksåklagarens allmänna anvisningar: Riksåklagaren kan ge anvisningar i syfte att göra åklagarverksamheten enhetligare och mer ändamålsenlig.
Åtalsuppgörelse
I omfattande brottmål kan åklagaren göra en åtalsuppgörelse med den brottsmisstänkte. I åtalsuppgörelsen erkänner den brottsmisstänkte brottet. Som ett resultat av åtalsuppgörelsen kan åklagaren göra ett domsförslag om att domstolen dömer ut ett lindrigare straff än normalt. Åklagaren kan också låta bli att väcka åtal för en del av brotten.