Preskription av åtalsrätten

Preskriptionen av åtalsrätten beror på hur strängt maximistraff lagen föreskriver för det aktuella brottet. Preskriptionstiden räknas i regel från den dag brottet begicks. Preskriptionen avbryts, då svaranden delges en stämning om att åtal väckts.

Åtalsrätten preskriberas, om åtal inte väcks inom

  1. tjugo år, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse på över åtta år,
  2. tio år, om det strängaste straffet är fängelse i över två och högst åtta år,
  3. fem år, om det strängaste straffet är fängelse i över ett och högst två år,
  4. två år, om det strängaste straffet är fängelse i högst ett år, böter eller ordningsbot.

Exempelvis för misshandel kan straffet vara böter eller fängelse i högst två år. Därigenom är preskriptionstiden för åtalsrätten fem år.

Åtalsrätten för brott, för vilket det strängaste föreskrivna straffet är frihetsstraff på livstid, preskriberas inte. Ett sådant brott är exempelvis mord. För tjänstebrott är den kortaste preskriptionstiden fem år och för vissa miljöbrott tio år. För vissa sexualbrott som riktar sig mot under 18 -åriga personer, preskriberas åtalsrätten tidigast då offret fyller 28 år.

I vissa undantagsfall kan preskriptionstiden med domstolens beslut förlängas med ett år.

Då åtalsrätten har preskriberats kan det aktuella fallet inte längre utredas och personerna i anslutning till fallet ska anses vara oskyldiga.