Vittnet

I brottmål råder ofta oklarhet eller tvist om vad som exakt hände i den situation som beskrivs i åtalet. Parterna i målet strävar efter att visa vad som hände enligt deras uppfattning. De vittnen som parterna utser spelar en mycket viktig roll i samband med detta.

Personbevisning är muntlig och omedelbar, dvs. den äger rum inför domstolen genom att vittnet berättar om omständigheterna. De förhörsprotokoll som polisen skrivit under förundersökningen läses i rättegången endast i undantagsfall.

Plikt att vittna

Var och en har normalt plikt att vittna. Det finns dock omständigheter som man inte behöver eller ens får vittna om. Även en närstående till en part kan vägra att ställa upp som vittne. Domstolen beslutar om det finns en grund för en sådan vägran.

Ett vittne som åklagaren utsett får en ersättning för sina resekostnader och inkomstförluster samt dessutom ett dagtraktamente ur statliga medel. Övriga parter svarar själv för arvodena för de vittnen de själva utsett.

Plikt att tala sanning

Ett vittne i en rättegång har en sträng plikt att tala sanning. Därför ger vittnet en sanningsförsäkran till domstolen före förhöret. Ett vittne är skyldigt att svara sanningsenligt på de frågor som ställs till honom eller henne samt att också i övrigt berätta vad han eller hon vet om ärendet.

Det är strängt straffbelagt att hota och provocera ett vittne eller att övertala vittnet att ge ett utlåtande som strider mot sanningen. Förundersökningsmyndigheter, åklagare och domstolar har många slags metoder att sörja för ett vittnes säkerhet. I allvarligaste fall kan ett vittne till och med höras anonymt, dvs. så att vittnets identitet inte avslöjas för parterna.