RÅ:2016:4 Om brådskande behandling och prioritering av åklagarens uppgifter

ALLMÄN ANVISNING
RÅ:2016:4
Dnr 20/31/16
Gäller fr.o.m. 1.10.2016-tills vidare
Upphäver: Anvisning RÅ:2013:1, dnr 47/21/12

1 Inledning

Enligt 6 § 1 mom. i lagen om åklagarväsendet ska åklagaren sörja för förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret vid behandlingen av de ärenden som han eller hon handlägger, utan onödigt dröjsmål och på ett jämlikt och ekonomiskt sätt enligt vad parternas rättsskydd och all-mänintresset kräver.

De principer som avses i bestämmelsen gäller avgörandet av mål, men också alla andra åklagaruppgifter som anknyter till genomförandet av det straffrättsliga ansvaret, varför de ska beaktas vid åtalsprövningen och rättegången, men också till exempel vid förundersökningssamarbetet då en åklagare fungerar som undersökningsledare i ett polisbrottmål.

Enhetlighet är ett centralt mål i åklagarverksamheten. Med anledning av antalet och arten på de uppgifter som åklagarna sköter vid var tid och de många omständigheter som de inte kan påverka måste åklagarna kontinuerligt sätta uppgifterna i prioritetsordning. Alla åklagaruppgifter kan inte skötas enhetligt till alla delar, till exempel med samma snabbhet. Kravet på enhetlighet leder dock till att enhetliga kriterier jämbördigt ska iakttas i bedömningen av uppgifternas brådska och i prioriteringen av dessa.

Enligt 19 § i lagen om åklagarväsendet har åklagarämbetet bland annat till uppgift att övervaka att åklagarnas verksamhet är enhetlig. Det ska anses att den övervakningsskyldighet som avses i bestämmelsen också gäller att grunder för brådskande behandling beaktas på ändamålsenligt sätt vad gäller de uppgifter som delas ut till enhetens åklagare och att uppgifterna sköts i den prioritetsordning som de förutsätter.

Enhetlig tillämpning av grunder för brådskande behandling i fråga om uppgifter som gäller åtalsärenden eller andra uppgifter som gäller genomförandet av straffansvaret är inte i strid med åklagarens självständiga och oberoende åtalsprövningsmakt, eftersom enhetligheten inte påverkar hur åklagaren avgör ett enskilt ärende som han eller hon ska behandla.

Målet med denna anvisning är att främja kvaliteten på och enhetligheten i åklagarverksamheten genom att lägga fram synpunkter som ska iakttas i bedömningen av brådskan för enskilda åklagaruppgifter och prioriteringen av dessa och i tillgodoseendet av en jämbördig och snabb skötsel av åklagarenhetens uppgifter.

2 Om grunderna för brådskande behandling

2.1 Lagstadgad brådskande behandling

Ovan nämnda bestämmelse i 6 § i lagen om åklagarväsendet ålägger i utgångspunkten åklagaren att i snabb takt sköta alla uppgifter som anknyter till genomförandet av det straffrättsliga ansvaret. Enligt 14 § 1 mom. i statstjänstemannalagen ska en tjänsteman på motsvarande sätt utföra alla sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål.

Förutom den allmänna skyldigheten att sköta ärenden i snabb takt omfattar skötseln av åklagaruppgifter också många andra speciella lagstadgade grunder för brådskande behandling, med stöd av vilka skötseln av vissa uppgifter ska ges prioritet i förhållande till andra uppgifter. Det kan handla om tidsfrister som framgår direkt av lagen, en tidsfrist som en domstol eller annan myndighet som behandlar ärendet fastställt utifrån lagstiftningen eller de mest allmänna lagstadgade normerna för brådskande skötsel av vissa uppgifter.

För den tjänsteman som behandlar ärendet är iakttagande av de tidsfrister som föreskrivs i lag och som fastställts utifrån lagstiftningen en tjänsteplikt. Till exempel en stor mängd andra ärenden som tjänstemannen ska sköta berättigar inte honom eller henne att inte iaktta tidsfristen.

Ett av målen med de lagstadgade tidsfristerna är att säkerställa att brådskande ärenden sköts så snabbt som möjligt. Förutom lagstadgade tidsfrister kan detta gälla också då en annan myndighet utifrån lagen fastställer en tidsfrist för åklagare att sköta en uppgift, till exempel att en domstol fastställer tidsfristen för att väcka åtal mot en häktad svarande. En uppgift som ska skötas inom en tidsfrist har också i detta fall prioritet i förhållande till åklagarens övriga uppgifter som inte omfattas av en grund för brådskande behandling. Följaktligen får de sist nämnda inte vara ett hinder för att fastställa en så kort tidsfrist som möjligt för ett brådskande ärende.

På grund av arten på uppgifter som är bundna till tidsfrister ska inte den i lag eventuellt tillåtna förlängning av tidsfristen användas förutom då oöverstigliga hinder för att iaktta tidsfristen föreligger. Förlängd tidsfrist ska inte heller ansökas för längre tid än vad dessa grunder förutsätter.

Lagen innehåller också specialbestämmelser om skötsel i brådskande ordning och utan dröjsmål av vissa åklagaruppgifter, som inte omfattar tidsfrist. Också dessa bestämmelser ålägger åklagaren att prioritera skötseln av uppgifterna i fråga i förhållande till uppgifter utan grund för brådskande behandling.

Typiska bestämmelser om uppgifter som gäller åklagaren och som inte omfattas av grunder för brådskande behandling är till exempel, om den som misstänks för brott är yngre än 18 år, måste åklagaren skyndsamt avgöra om han eller hon ska väcka åtal (1 kap. 8a § 2 mom. i lagen om rättegång i brottmål) och förrättande av förundersökning utan ogrundat dröjsmål (3 kap. 11 § 1 mom. i förundersökningslagen). Förarbetena till den sista nämnda bestämmelsen redogör för att kravet på att förrätta förundersökning utan dröjsmål i synnerhet gäller fall där en polisman är misstänkt för brott och där åklagaren därför fungerar som undersökningsledare (RP 222/2010 s. 196).

Utifrån regleringen av brådskan för förundersökning av polisbrott ska det anses att också egentliga åklagaruppgifter som gäller polisbrott ska skötas i brådskande ordning.

Också 8 kap. i strafflagen, som gäller preskriptionen av åtalsrätt, innehåller bestämmelser om tidsfrister som ska beaktas i åklagaruppgiften. Även om det primära syftet med dessa inte är att reglera brådskan för behandlingen av ett brottmål, får de en karaktär av ett ärende som ska skötas i brådskande ordning då åtalsrätten är på väg att preskriberas och de ålägger åklagaren att ge det ärende som riskerar att preskriberas prioritet i förhållande till övriga uppgifter.

2.2 Grunder för brådskande behandling som är beroende av prö

Med grunder för brådskande behandling som är beroende av prövning avses omständigheter som inte direkt framgår av lagen, men som åklagaren från fall till fall ska beakta i skötseln av uppgifter enligt de principer och den goda åklagarsed som framgår av 6 § i lagen om åklagarväsendet. I sista hand handlar det om åklagarens skyldighet att för egen del se till att brottmål behandlas med den snabbhet som en rättvis rättegång förutsätter.

En grund för brådskande behandling kan i princip vara vilken som helst omständighet som anknyter till ett ärende som behandlas av en åklagare och som leder till att det straffrättsliga ansvaret och tillgodoseendet av de principer som nämns i 6 § 1 mom. i lagen om åklagarväsendet är äventyrade på grund av att behandlingen drar ut på tiden klart längre än normalt.

På grund av åklagarnas uppgifter, mångfalden i de ärenden som ska behandlas och de anknutna förhållandena, är det inte möjligt att upprätta en uttömmande förteckning över grunder för brådskande behandling som är beroende av prövning. Omständigheter som gör att en uppgift är brådskande eller ska prioriteras ska identifieras i den övergripande bedömningen av det aktuella fallet. I denna bedömning borde till exempel samma synpunkter som grunderna för att fastställa ett ärende som brådskande enligt 19 kap. 1 § i rättegångsbalken beaktas, det vill säga rättegångens längd, ärendets art och betydelse för parterna och eventuella andra grunder.

Enligt regeringens proposition om bestämmelsen avses med rättegångens längd ärendets sammanlagda längd, som också omfattar den tid som förundersökningen och åtalsprövningen kräver. Med ärendets art avses dess svårighet och omfattning och med ärendets betydelse för parterna bland annat att allvarliga gärningar kan anses vara betydelsefullare än mindre allvarliga gärningar för parterna i ett brottmål. Till exempel hur myndigheternas och parternas verksamhet påverkat ärendets längd kunde beaktas som en annan grund för brådskande behandling (RP 233/2008 s. 31).

Vid sidan om dessa omständigheter av allmän art ska uppmärksamhet riktas till exempel mot följande perspektiv i den enskilda prövningen av brådskan och prioriteten för en åklagaruppgift:

Risk för att den sammanlagda behandlingstiden blir lång

Att den sammanlagda behandlingstid som räknas från det att förundersökningen i ett brottmål inletts till det slutliga avgörandet i ärendet blir oskäligt lång kan innebära en kränkning av rätten till en rättvis rättegång. Åklagaren ansvarar för egen del för att förebygga en sådan kränkning. Till exempel i förarbetena till lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång understryks den centrala betydelsen av de behandlingsåtgärder som vidtagits av alla förundersöknings- och åklagarmyndigheter som behandlat ärendet och av domstolar då det bedöms om rättegången dragit ut på tiden (RP 233/2008 s. 24).

Åklagaren har redan från början av förundersökningen i ett brottmål omfattande skyldigheter och rättigheter att agera i anknytning till säkerställandet av en rättvis rättegång. Särskilt vad gäller omfattande och krävande brottmål kan omständigheter som tyder på risk för utdragen sammanlagd behandlingstid framkomma redan i förundersökningen, vilket förutsätter att de åklagaruppgifter som hör till förundersökningsarbetet redan i detta skede ska ges prioritet i förhållande till åklagarens övriga uppgifter för att påskynda processen.

På motsvarande sätt ska åklagaren i alla faser av ett åtalsärende följa och vid behov påskynda slutförandet av de tilläggsutredningar och utlåtanden som han eller hon begärt.

Risk för sänkt bevisningsvärde för personbevisningen

I ju högre grad bevisningen i ett brottmål bygger på personbevisning, desto betydelsefullare olägenhet bildar dröjsmål i behandlingen för bevisningen och därmed för bevisvärderingen. Mål där de personer som ska höras har ett nära inbördes intresseförhållande är särskilt utsatta för olägenheter av dröjsmål.

Ett ärende av rättslig prejudikatkaraktär

Ofta förekommer ett behov att av få ett prejudikat av högsta domstolen i tolkningsfrågor som uppkommer i brottmål och straffprocesser. I synnerhet då en stor mängd ärenden som är anhängiga i en behandlingskedja för brottmål är beroende av avgörandet av samma rättsliga tolkningsfråga eller då tolkningsfrågan gäller rättegångsförfarandet för omfattande och svåra brottmål eller tillämpning av unionsrätten, är det viktigt att utan oskäligt dröjsmål få ett avgörande avseende tolkningen.

En förutsättning för att få besvärstillstånd är alltid en seriös analys av orsaken och krävande argumentering avseende tillståndsgrunderna av åklagaren. Det är oundvikligt att det tar tid att upprätta en bra ansökan om besvärstillstånd, varför ärenden av prejudikatkaraktär ska ges prioritet i förhållande till andra ärenden.

Ett ärende med stor samhällelig betydelse

Ett brottmål som en åklagare behandlar kan ha avsevärd samhällelig betydelse, som inte enbart sträcker sig till de personer som är parter och rättskraften för den dom som ges i målet. Det kan dock handla om till exempel straffrättslig bedömning av ett förfarande som förekommer mer generellt, vilket det med tanke på allmänintresset är tvivelaktigt att godkänna, varför det är motiverat att utan dröjsmål föra detta enskilda fall till bedömning av en domstol.

Betydelsefullt privat intresse

Ett brottmål kan omfatta många omständigheter som anknyter till ett privat intresse, vilka kan utgöra en grund för brådskande behandling som ska beaktas i åklagarens verksamhet. Sådana kan vara till exempel ett betydelsefullt skadeståndsanspråk av målsägande och att ärendet i övrigt är av stor betydelse för parterna.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång höjs gottgörelsen för dröjsmål vid rättegång om det handlar om dröjsmål i ett ärende som är synnerligen betydelsefullt för parten. Enligt förarbetena anses ett ärende vara av synnerlig stor betydelse för en part då det har direkt anknytning till personens hälsa, försörjning, rättsliga ställning eller en annan motsvarande omständighet som gäller personen (RP 233/2008 s. 26). Samma typer av omständigheter ska beaktas också då en åklagare prövar hur brådskande uppgifterna är och hur de ska prioriteras.

Ett sammanhang som förutsätter att ärenden behandlas tillsammans

Det har konstaterats att det bland äldre anhängiga ärenden hos åklagare i typfallet finns ärenden vars behandling avbrutits för att vänta på att förundersökningen av ett annat sammanhängande pågående ärende slutförs, så att ärendena kan behandlas tillsammans.

Enligt huvudregeln i riksåklagarens allmänna anvisning om registrering av brottmål med saksamband RÅ:2015:5 ska ett ärende som inkommer till en åklagare och som ska behandlas tillsammans med ett ärende som redan är anhängigt fogas till det ärende som är anhängigt genast i samband med inkomstregistreringen.

Skyldigheten att i inkomstskedet slå ihop ärenden som ska behandlas tillsammans berättigar dock inte till försummelse av behandling av ett anhängigt ärende med den snabbhet som dess art kräver, även om det är känt att ett annat ärende som kan slås samman med detta ärende är föremål för förundersökning. Däremot bildar ett sammanhang en grund för brådskande behandling av ett ärende som är föremål för förundersökning, vilken i mån av möjlighet ska beaktas i förundersökningssamarbetet för att säkerställa den gemensamma behandlingen.

Redan av processekonomiska orsaker finns det i allmänhet skäl att i åklagarverksamheten slå samman ärenden som ska behandlas tillsammans redan i förundersökningen.

3 Om tillämpningen av grunder för brådskande behandling

3.1 Åklagarenhetens åtgärder

Det finns skäl att identifiera brådskan i en åklagaruppgift och grunder för brådskande behandling vilka förutsätter prioritering i förhållande till andra uppgifter redan då förhandsanmälan om ärendet inkommer till åklagarenheten eller senast då ärendet överförs från undersökning till åtalsprövning. Ansvaret för att bedöma ett ärendes brådska ligger på den chef som ansvarar för utdelning av arbeten i enheten och efter utdelning på den åklagare som förordnats att behandla ärendet.

Ett ärende som konstaterats vara brådskande delas ut till behandling av en åklagare markerat som brådskande. Också ett ärende med en grund för brådskande behandling som identifieras först efter att ärendet delats ut för behandling av en åklagare ska markeras som brådskande. Till exempel i en begäran om skyndsam handläggning av en part till åklagaren är det möjligt att omständigheter som påverkar åklagaruppgifternas prioritet kommer fram.

I SAKARI-systemet görs anteckningen om brådska i fältet för anmärkningar.

Åklagarenheten ska övervaka och vid behov med arbetsledningsåtgärder stöda att ärenden som markerats som brådskande sköts med företräde i förhållande till andra uppgifter och att de tidsfrister som anknyter till dessa iakttas.

Prioritering av brådskande uppgifter i förhållande till åklagarens övriga uppgifter orsakar indirekt att behandlingstiderna för de ärenden som inkommit senast förlängs. I arbetsfördelningen i åklagarenheten och i uppföljningen av anhängiga ärenden ska man också se till att inte skötseln av ärenden som inte omfattas av en grund för brådskande behandling oskäligt drar ut på tiden.

3.2 Åklagarens åtgärder

En åklagare ska se till att iaktta ovan i punkt 2.1 avsedda lagstadgade tidsfrister och grunder för brådskande behandling oberoende av grunder för brådskande behandling som är beroende av prövning enligt punkt 2.2 och som anknyter till de ärenden som han eller hon behandlar.

I en situation där en åklagare samtidigt sköter flera ärenden som omfattas av grunder för brådskande behandling vilka är beroende av prövning, ska största vikt ges åt att förhindra att den sammanlagda behandlingstiden blir oskäligt lång då den inbördes prioritetsordningen prövas.

Vid avgörande och skötsel av ärenden som på grund av brådska getts prioritet i förhållande till övriga uppgifter ska det beaktas att uppgiftens brådska inte är en godtagbar grund för att inte tillhandahålla tillräckligt högkvalitativ åklagarverksamhet.

Åklagaren ska också för egen del se till att den chef som ansvar för utdelningen av arbetsuppgifter har tillräcklig information om hur de ärenden som markerats som brådskande och sköts av åklagaren framskrider.

4. Uppföljning och utveckling av anvisningen

Konsekvenserna av denna anvisning och dess ändamålsenlighet syns bäst i det dagliga arbetet. I syfte att vidareutveckla anvisningen ber jag dem som tillämpar anvisningen att skicka respons och utvecklingsförslag till Riksåklagarämbetet ämbetspost ([email protected]).

Riksåklagare
Matti Nissinen

Statsåklagare
Jukka Rappe

Distribution

Åklagarämbetena
Justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning

För kännedom    

Justitieministeriets kanslichef
Justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning

Högsta domstolen
Hovrätterna
Tingsrätterna

Polisstyrelsen
Centralkriminalpolisen
Skyddspolisen
Polisyrkeshögskolan

Tull
Gränsbevakningsväsendet
Huvudstaben

Finlands advokatförbund

Riksdagens justitieombudsman
Justitiekanslern i statsrådet