Hoppa till innehåll

Riksåklagaren förordnar inte att förundersökning inleds till följd av påståenden om penningtvätt i Nordea

Utgivningsdatum 11.6.2019 12.00 | Publicerad på svenska 28.6.2019 kl. 13.48
Pressmeddelande

Riksåklagaren förordnar inte att förundersökning inleds till följd av den begäran kapitalförvaltingsföretaget Hermitage Capital Management Ltd lämnade den 22 oktober 2018.

Enligt begäran har det förekommit grov penningtvätt i Nordea Bank Abp:s och några finska företags verksamhet då Nordea på företagskunders bankkonton tog emot överföringar av tillgångar från Danske Bank i Estland och Ukio Bank i Litauen. Enligt begäran härstammar tillgångarna som hade kommit till de baltiska bankerna, från ett brott som år 2007 begicks i Ryssland.

Centralkriminalpolisen har med anledning av begäran gjort en utredning av omständigheterna i enlighet med förundersökningslagen. Enligt den utredningen har de åtgärder som enligt begäran är tvivelaktiga skett i Estland eller Litauen och finska myndigheter har således ingen behörighet i saken. Dessutom har kapitalöverföringarna till Nordea i Finland enligt inhämtad utredning skett huvudsakligen för över tio år sedan. De misstänkta gärningarna är alltså också straffrättsligt preskriberade.

Till den del som det i begäran har varit avsikt att framföra, att misstankarna om penningtvätt gäller även händelser som inträffat efter år 2009, finns det inte skäl att misstänka att det i Nordea eller hos kontoinnehavarna funnits kännedom om de påstådda suspekta gärningarna i Baltien. Av begäran och dess bilagor framgår inte vilka omständigheter stöder påeståendet om att de personer som agerade på de säljande finska företagens och Nordeas vägnar skulle ha känt till att tillgångarna härstammade från brott i Ryssland då de tog emot överföringarna.

Det har uppgivits att Nordea Bank Abp inte följde bestämmelserna om identifiering av kunder enligt den lag som var i kraft år 2009 (lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (18.7.2008/503). Beträffande detta konstateras att det strängaste straffet för brott mot identifieringsplikten enligt 40 § i den då gällande lagen, var böter. Åtalsrätten för dessa gärningar perskriberas två år efter gärningen.

På dessa grunder finns det inte skäl att misstänka brott i ärendet, och förundersökning förordnas inte att inledas.

Ytterligare information:

Statsåklagare Ritva Sahavirta, Riksåklagarämbetet, tfn 029 562 0842.

Beslutet dnr 129/42/18 kan beställas från Riksåklagarämbetet på numret 029 562 0810 eller vksv(at)oikeus.fi.