Föräldrar åtalas för misshandel av barn

Med anledning av ett klagomål av en intressebevakare väckte biträdande riksåklagaren ett åtal mot föräldrar som misstänks ha misshandlat sina barn.

Av de förundersökningsberättelser som barnen och föräldrarna har avgett framgick, att föräldrarna flera gånger i veckan i nästan ett halvt års tid i uppfostringssyfte hade smiskat, luggat och med fingret knäppt sina tre 4-12-åriga barn. Luggandet och knäppandet hade förorsakat barnen smärta.

Häradsåklagaren åtalade inte föräldrarna för misshandel. Enligt häradsåklagaren var luggandet, smiskandet och knäppandet av den arten att man inte kunde betrakta dem som misshandel.

Biträdande riksåklagaren konstaterade att det av parternas berättelser framgick att föräldrarna hade använt fysiskt våld mot sina minderåriga barn och att förfarandet fyllde brottsbeskrivningen för misshandel. Misshandeln hade riktats mot försvarslösa barn och för varje barns del hade den varit återkommande och fortsatt i flera månader. Tuktandet av barn är förbjudet. Biträdande riksåklagaren hänvisade till ett prejudikat, HD 1993:151, där Högsta domstolen ansåg att vårdnadshavaren till ett barn hade gjort sig skyldig till lindrig misshandel, då denna i uppfostringssyfte hade förorsakat barnet smärta genom att lugga och knäppa till med fingret. Högsta domstolen motiverade sitt beslut med att barnet i enlighet med 1 kap. 1 § 3 mom. lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt inte får undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Enligt regeringspropositionen (RP 1982 rd) var den uttryckliga avsikten bakom lagförslaget att förstärka principen om att vårdnadshavaren, efter det att bestämmelsen hade trätt i kraft, inte längre har befogenhet att tukta. En annan avsikt var att fastslå att bestämmelsen om lindrig misshandel också kunde tillämpas då en förälder eller en annan vårdnadshavare gör sig skyldig till sådan misshandel som avses i bestämmelsen, även om detta sker i uppfostringssyfte.

Biträdande riksåklagaren hänvisade också till ett beslut som han hade fattat 5.6.2003, Dnr 86/21/03. Med detta beslut förordnade biträdande riksåklagaren att ett åtal gällande misshandel skulle väckas mot fadern till ett barn. I beslutet konstaterades att fadern i uppfostringssyfte hade luggat sitt barn. Detta förfarande uppfyllde brottsbeskrivningen för misshandel.

Enligt biträdande riksåklagaren hade föräldrarna i det nu ifrågavarande ärendet av sannolika skäl gjort sig skyldiga till tre fall av misshandel. Han bestämde därför att åtal skulle väckas.

Biträdande åklagaren konstaterade att häradsåklagarens tolkning av fysiskt våld avviker från den betydelse som begreppet fysiskt våld har i allmänt språkbruk. Att fysiskt våld används i uppfostringssyfte betyder inte att det inte kunde vara fråga om ett misshandelsbrott. Denna omständighet kan ändå vara av betydelse vid bedömningen av gärningens grovhet och vid utmätningen av straffet. Biträdande riksåklagaren fäste häradsåklagarens uppmärksamhet vid en korrekt tillämpning av stadgandena om misshandelsbrott.

Ärendet kommer i sinom tid att behandlas vid Joensuu tingsrätt. Enligt 24 § 1 mom. 26 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hålls beslutet och därtill hörande handlingar sekretessbelagda.

Tilläggsuppgifter: Statsåklagare Anu Mantila, tel. 050 3517 485