RÅ:2016:5 Begränsning av förundersökning

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2016:5
Dnr 22/31/15
Utfärdad 24.10.2016
I kraft 1.11.2016 - tills vidare
Upphäver RÅ:2007:2

1 Om betydelsen av och målen för begränsning av förundersökning

Begränsning av förundersökningen innebär en avvikelse från huvudregeln om skyldighet att göra förundersökning, dvs. från förundersökningsplikten. Enligt huvudregeln i 3 kap. 3 § i förundersökningslagen (FUL) ska förundersökningsmyndigheten göra förundersökning när det på grund av anmälan till den eller annars finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts.

Den bakomliggande principen för alla typer av begränsade förundersökningar är främst processekonomin. I takt med att rättegångsförfarandet har förnyats och kostnadsmedvetenheten ökat har också behovet att inrikta de straffprocessrättsliga myndigheternas resurser på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt blivit tydligare. I detta avseende är begränsning av förundersökningen en effektiv metod eftersom den sparar resurser i ett brottmåls hela handläggningskedja, som inkluderar förundersökningsmyndigheten, åklagaren och domstolen.

Den processekonomiska nyttan av att hushålla med resurserna är desto större ju tidigare begränsningsbeslutet tas. I praktiken är det möjligt att genom förundersökningssamarbete komma överens om och skapa praxis som också effektivt stödjer tillämpningen av förundersökningsbegränsningen i möjligast rätt tid, i en tillräcklig utsträckning och också i övrigt på ett ändamålsenligt sätt.

Förundersökningssamarbete innebär också att man genom underhandlingar kan undvika ofruktbara situationer med tanke på såväl åklagarnas som förundersökningsmyndigheternas resurser, där åklagaren inte beslutar om begränsning trots att undersökningsledaren har föreslagit det.

Även om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts, kan man dock lämna förundersökningen ogjord eller lägga ned den genom ett beslut som fattats av åklagaren på framställning av undersökningsledaren, om de förutsättningar för begränsning av förundersökningen som stadgas i FUL 3 kap. 10 eller 10 a § föreligger:

10 § Begränsning av förundersökningen

Åklagaren kan på framställning av undersökningsledaren besluta att förundersökning inte ska göras eller att förundersökningen ska läggas ned, om åklagaren med stöd av 1 kap. 7 eller 8 § i lagen om rättegång i brottmål eller någon annan motsvarande bestämmelse i lag skulle låta bli att väcka åtal och inget viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver att åtal väcks.

Åklagaren kan på framställning av undersökningsledaren också besluta att förundersökningen ska läggas ned, om kostnaderna för en fortsatt undersökning skulle stå i klart missförhållande till arten av det ärende som utreds och den eventuella påföljd som är att vänta, eller om det på basis av redan vidtagna förundersökningsåtgärder är övervägande sannolikt att åklagaren skulle låta bli att väcka åtal på någon annan grund än den som nämns i 1 mom. För att förundersökningen ska kunna läggas ned förutsätts dessutom att inget viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver att den ska fortsätta.

Förundersökningen ska inledas på nytt i de fall som avses i 1 och 2 mom., om det finns grundad anledning till det på grund av nya omständigheter som framkommit i ärendet.

10 a § Begränsning av förundersökningen på grund av erkännande

Om det sker en förundersökning av två eller flera brott som misstänks ha begåtts av samma person och han eller hon har främjat utredningen av ett eller flera misstänkta brott genom ett erkännande, får åklagaren, om han eller hon finner det befogat med beaktande av sakens natur och de yrkanden som kan framställas, de kostnader som behandlingen uppenbart medför och den tid som går åt för den samt andra omständigheter, på framställning av undersökningsledaren bestämma att förundersökning inte ska göras i fråga om alla brott eller att förundersökningen av vissa av brotten ska läggas ned.

Om förundersökningen begränsas med stöd av 1 mom. på grund av ett erkännande, får åklagaren samtidigt på framställning av undersökningsledaren förbinda sig att yrka på straff i enlighet med en lindrigare straffskala som avses i 6 kap. 8 a § i strafflagen för det misstänkta brott som förundersöks. Åklagaren får ingå en motsvarande förbindelse också när det pågår undersökning av ett misstänkt brott vars utredning den som misstänks för brottet har främjat genom att helt eller till väsentliga delar erkänna brottet.

Om förfarandet i ärendet följer 2 mom., får det ordnas en överläggning mellan åklagaren och den som misstänks för brott samt avfattas ett domsförslag med iakttagande av 1 kap. 10 och 10 a § i lagen om rättegång i brottmål.

Ett beslut om att avstå från förundersökning eller att lägga ned en förundersökning och åklagarens förbindelse att yrka på ett lindrigare straff får återtas endast om ett i 1 mom. avsett erkännande återtas eller om beslutet eller förbindelsen enligt ny utredning som kommit fram i ärendet har grundat sig på väsentligt bristfälliga eller felaktiga uppgifter.En förundersökning får inte lämnas ogjord eller läggas ned och en i 2 mom. avsedd förbindelse får inte ingås med stöd av denna paragraf, om det föreskrivs ett strängare straff än fängelse i sex år för det misstänkta brottet eller det misstänkta brottet är ett brott som avses i 20 kap. 1, 4, 5, 6, 8 a eller 8 b § eller i 21 kap. 4, 5, 6 a eller 7–15 § i strafflagen, eller om ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver att det görs en förundersökning.

Följande uppställning kan göras över grunderna för begränsning av förundersökning samt normgrunden för begränsningsbeslutet

I Processuell begränsning FUL 3 kap.10 § 2 mom.

1. Inget brott BRL 1 kap. 6 och 6 a §
2. Inga bevis BRL 1 kap. 6 och 6 a §
3. Ingen åtalsrät BRL 1 kap. 6 och 6 a §
4. Preskriberad åtalsrätt SL 8 kap. 1 §, BRL 1 kap. 6 och 6 a §

II Begränsning enligt prövning FUL 3 kap.10 § 1 mom.

1. Obetydlighet BRL 1 kap 7 § 1 punkten
2. Ungdom BRL 1 kap 7 § 2 punkten
3. Skälighet BRL 1 kap 8 § 1 mom. 1 punkten
4. Konkurrens BRL 1 kap 8 § 1 mom. 2 punkten
5. Erkännande BRL 1 kap. 8 § 2 mom.
6. "Annan motsvarande bestämmelse" t.ex. SL 35 kap. 7 § och 50 kap. 7 §

III Kostnadsbaserad begränsning FUL 3 kap.10 § 2 mom.

1. Missförhållande i kostnader BRL 1 kap 8 § 1 mom. 3 punkten

IV Begränsning på grund av erkännande FUL 3 kap. 10 a § 1

1. En begränsning på grund av erkännande anknyter med stöd av FUL 3 kap. 10 a § 1 inte till grunderna för åtalseftergift.

2 Om 3 kap. 10 § 1 mom. i förundersökningslagen

Allmänt

Den i FUL 3 kap. 10 § 1 mom. avsedda möjligheten till begränsning av förundersökning har alltid en koppling till förutsättningarna för åtalseftergift enligt prövning. Begränsningen kan ha sin grund antingen i de allmänna åtalseftergiftsbestämmelserna för alla brott enligt FUL 1 kap. 7 eller 8 § 1 mom. eller i särskilda åtalseftergiftsbestämmelser i strafflagen eller i någon annan lagstiftning som bara gäller vissa typer av brott. Bestämmelsens struktur leder till att ändringar i tillämpningsområdet för åtalseftergift av påföljdsnatur automatiskt återverkar på förutsättningarna för begränsning av förundersökningen.

Begränsning av förundersökningen förutsätter inte att det misstänkta brottet har blivit utrett i den omfattningen att förutsättningarna för att väcka åtal i BRL 1 kap. 6 § 1 mom. uppfylls. Oklarhet i bevis- eller rättsfrågor är alltså i sig inget hinder för begränsning av förundersökningen.

Eftersom begränsning av förundersökningen inte förutsätter att åtalströskeln överskrids leder detta också till att gärningsmannen inte alltid behöver vara känd när förundersökningen begränsas på grund av FUL 3 kap. 10 § 1 mom. relaterat till grunderna för åtalseftergift enligt prövning. Det kan konstateras att inte heller FUL 3 kap. 10 § 2 mom., som berör kostnadsbaserad och processuell begränsning, inte uttryckligen lämnar dessa situationer utanför begränsningen.

När det gäller FUL 3 kap.10 § 1 mom. innebär det som sägs ovan i praktiken att bara obetydlighetsgrunden blir tillämplig och den också bara när gärningens menlighet enligt BRL 1 kap. 7 § 1 punkten i lagen om rättegång i brottmål spelar en avgörande roll. Tillämpningen av obetydlighetsgrunden är i dessa fall inte bunden till gärningsmannens skuld eller person eller personliga omständigheter. Däremot kan ungdoms-, skälighets- eller konkurrensgrunden (BRL 1 kap. 7 § 2 punkten och 1 kap. 8 §) inte tillämpas när gärningsmannen är okänd.

I övrigt kan det anses vara ett minimikrav på utredningen i ärendet att det utifrån det befintliga materialet går att individualisera brottet och därefter bedöma förutsättningarna för begränsning av förundersökningen. Hur mångsidiga uppgifter som behövs i ett konkret fall avgörs beroende på vilken åtalseftergiftsbestämmelse som avses tillämpas.

Begränsningen av förundersökningen i dessa fall grundar sig på följande hypotes om åtalseftergift enligt prövning:

Bedömt i ljuset av det tillgängliga materialet,
- om förundersökningen skulle slutföras och
- om de bevisfrågor och rättsliga frågor som hänför sig till brottet kan utredas genom förundersökning med en sådan säkerhet som väckande av åtal förutsätter,
- skulle jag fatta ett beslut om åtalseftergift enligt prövning.

Med stöd av bestämmelsen i FUL 3 kap. 10 § 1 mom. kan det också fattas ett beslut att lämna förundersökning ogjord om förutsättningarna för begränsning är för handen redan innan förundersökningen inletts.

Obetydlighetsgrunden

Möjligheten att tillämpa obetydlighetsgrunden är i allmänhet uppenbar redan i början av förundersökningen om det rör sig om en lindrig form av en brottstyp som till sin allmänna natur är ringa.

Ungdoms- och skälighetsgrunden

Vid tillämpningen av dessa grunder kan bedömningen av gärningsmannens skuld (ungdomsgrunden) eller utredningen av de omständigheter som är relevanta för skälighetsgrunden kräva långt gående förundersökning. Om gärningsmannen emellertid till exempel har skadats allvarligt i samband med gärningen eller är intagen för vård kan förundersökningen eventuellt lämnas ogjord eller avbrytas redan i det inledande skedet.

Om medling har genomförts i saken på ett sätt som kan läggas till grund för åtalseftergift kan åklagaren besluta att förundersökningen begränsas.

Konkurrensgrunden

När konkurrensgrunden tillämpas är gärningens särdrag inte av lika stor betydelse som vid tillämpningen av andra åtalseftergiftsgrunder. Vid konkurrens handlar det enbart om gärningarnas inbördes tidsmässiga samband samt det förutsedda straffet. Förutsättningarna för konkurrensgrunden kan därför ofta bedömas redan i ett mycket tidigt skede av undersökningen, varför det är särskilt ändamålsenligt att begränsa förundersökningen uttryckligen på denna grund.

Erkännande

Begränsning av förundersökning på grund av erkännande med stöd av FUL 3 kap. 10 § 1, relaterat till grunderna för åtalseftergift enligt prövning (BRL 1 kap. 8 § 2), är på grund av den sistnämnda bestämmelsens allmänna tillämpningsområde inte begränsad endast till vissa brott, vilket är fallet i begränsning av förundersökning i enlighet med FUL 3 kap. 10 a §, vilken till denna del ska anses vara en specialbestämmelse.

3 3 kap. 10 § 2 mom. i förundersökningslagen

3.1 Processuell begränsning

Allmänt

Den möjlighet att begränsa förundersökningen som anges i slutet av den första meningen i FUL 3 kap 10 § 2 mom. har en koppling till förutsättningarna för s.k. processuell åtalseftergift (inget brott, inga bevis, ingen åtalsrätt och preskriberad åtalsrätt), vilket framgår av hänvisningen till andra grunder än de som nämns i 1 mom. Av detta följer att ändringar i tillämpningsområdet för processuell åtalseftergift automatiskt återverkar på förutsättningarna för begränsning av förundersökningen.

Bestämmelsen är ett komplement till FUL 10 kap. 2 § 2 mom., enligt vilken förundersökningen läggs ned utan att ärendet hänskjuts till åklagaren för behandling, om “det vid undersökningen har framgått att inget brott har begåtts eller att åtal i saken inte kan väckas eller att inget annat offentligrättsligt anspråk som grundar sig på ett brott kan framställas mot någon i saken".

Tillämpningen av FUL 10 kap. 2 § 2 mom. är till sin natur konstaterande, dvs. tillämpningen ska inte innehålla någon särskild prövning eller tolkning om huruvida det finns skäl att i saken misstänka brott som någon skulle kunna åtalas för. Det kan exempelvis röra sig om ett entydigt tvistemål, gärningsmannen kan visa sig vara under 15 år, gärningsmannen avlider under förundersökningen eller målsäganden återtar sitt yrkande i ett målsägandebrott.

Det hör till åklagaren att pröva specifika straff- och processrättsliga tolkningsfrågor. Om tillämpningen av FUL 10 kap. 2 § 2 mom. är tolkbar kan undersökningsledaren göra en framställning om processuell begränsning av förundersökningen till åklagaren.

Avsikten med FUL 3 kap. 10 § 2 mom. är inte att till åklagaren överföra i FUL 10 kap. 2 § 2 mom. avsedda ärenden, i vilka undersökningsledarna själva kan konstatera att förutsättningarna för förundersökning saknas.

Åklagaren kan genom de medel som förundersökningssamarbetet erbjuder aktivt försöka påverka sållningen av mål redan i undersökningsskedet så att de fall som lämpar sig för begränsning på processuella grunder kan identifieras i ett så tidigt skede som möjligt.

Enligt FUL 10 kap. 4 §, som berör partiellt avslutande av förundersökning, ska förundersökningen utan ogrundat dröjsmål avslutas för en sådan person som har underrättats om att han eller hon är misstänkt för brott och som det inte längre finns anledning att misstänka för brott. En processuell begränsning av förundersökningen ska i allmänhet omfatta hela ärendet. Undantagsvis och på särskilda grunder kan det vara motiverat att fatta ett begränsningsbeslut endast i fråga om någon viss brottsmisstanke.

Förundersökningen kan inte med stöd av FUL 3 kap. 10 § 2 mom. begränsas så att den lämnas helt ogjord, utan det är alltid fråga om att lägga ned en redan påbörjad förundersökning. Förundersökningen kan ha inletts genom olika typer av förfrågningar och motsvarande åtgärder även om inte ett enda förhör har hållits. Å andra sidan betyder inte vidtagande av de i FUL 3 kap. 3 § 2 mom. avsedda förundersökningsåtgärderna att förundersökningen skulle ha inletts.

Det är möjligt att begränsa förundersökningen på processuella grunder också när det inte finns någon utredning om gärningsmannen, förutsatt att gärningsmannens ålder inte är av särskild betydelse för brottsrekvisitet eller åtalsrätten. För vissa brott fastställs åtalsrätten i likhet med SL 28 kap. 15 § på grund av omständigheter som hänför sig till gärningsmannens person.

Minimikravet på utredningen i målet kan också i detta fall anses vara att det ärende som är föremål för utredning på basis av tillgängligt material kan individualiseras så att det finns förutsättningar att bedöma möjligheterna till processuell åtalseftergift. Kravet på mångsidighet i utredningen bestäms av vilken grund som tillämpas.

Inget brott

I dessa fall gäller en redan inledd undersökning en gärning där åklagaren i sin rättsliga bedömning av en fråga med utrymme för tolkning kan förena sig med undersökningsledarens begränsningsframställning som bygger på att det inte har begåtts något brott.

Tillämpningen av denna beslutsgrund är inte avsedd att leda till att bedömningen av om det enligt FUL 3 kap. 3 § 1 mom. finns skäl att misstänka brott, dvs. om tröskeln för skyldighet att göra förundersökning överskrids, övergår på åklagaren. Själva formuleringen av FUL 3 kap.10 § 2 mom. ger vid handen att det är fråga om att lägga ned förundersökningen och inte att låta bli att göra den.

I praktiken innebär det som sägs ovan också att åklagaren inta ska fatta beslut att lägga ned förundersökningen på denna grund om undersökningsledarens framställning enbart baserar sig på samma material som kan anses ha legat till grund för den undersökningsskyldighet som avses i FUL 3 kap. 3 § 1 mom.

Det är i praktiken motiverat att ge den sannolikhetströskel som nämns i bestämmelsen, "övervägande sannolikt", en snäv tolkning. Om en för brottets existens viktigt bevis- eller rättsfråga är mycket tolkbar i ljuset av det tillgängliga materialet är det snarare motiverat att fortsätta förundersökningen än att lägga ned den med stöd av ett begränsningsbeslut enligt denna bestämmelse.

Användningsområdet för begränsning på grund av att inget brott föreligger blir således situationer i vilka det i ljuset av den utredning som inhämtats har blivit sannolikt att det inte är frågan om ett brott, men en tolkningsfråga hänför sig till ärendet, på grund av vilken undersökningsledaren inte kan avsluta förundersökningen med ett i FUL 10 kap. 2 § 2 mom. avsett konstaterande beslut.

Ingen åtalsrätt och preskriberad åtalsrätt

I dessa fall blir det till följd av omständigheter som framgått under en redan påbörjad förundersökning klart eller åtminstone mycket sannolikt att åklagaren på denna grund skulle fatta ett beslut att inte väcka åtal. Frågan om åtalsrätt är rättslig till sin natur. Som exempel kan nämnas att en gärning som man trott lyder under allmänt åtal visar sig vara ett målsägandebrott, t.ex. misshandel blir lindrig misshandel, och målsäganden inte i något skede yrkat på straff, eller en gärning som ursprungligen utretts som ett brott i grundform, t.ex. miljöförstöring, visar sig vara en lindrig form av samma brott, dvs. miljöförseelse, där åtalsrätten redan har preskriberats.

Också i dessa fall är det skäl att ge den sannolikhetströskel som nämns i bestämmelsen en snäv tolkning. Om åtalsrättens existens i skenet av den tillgängliga utredningen är mycket tolkbar är det snarare motiverat att fortsätta förundersökningen än att lägga ned den med ett begränsningsbeslut med stöd av denna bestämmelse.

Inga bevis

Utgångspunkten för begränsningsprövning på grunden inga bevis avviker väsentligt från andra begränsningsbeslut på processuella grunder. Det är fråga om ett slags "dubbel sannolikhet", dvs. en förhandsbedömning av det eventuella bevisvärdet av den eventuella bevisning som kan skaffas fram.

Den normala förundersökningsåtgärden i fall av otillräckliga bevis är avbrytande av undersökningen efter undersökningsledarens självständiga beslut (FUL 3 kap. 13 §), vilket inte förutsätter att åklagaren involveras. Förundersökningen får avbrytas, om ingen är misstänkt för brottet och utredning som påverkar ärendet inte finns att tillgå. Avbrottet innehåller alltid det förbehållet att undersökningen ska återupptas utan ogrundat dröjsmål när förutsättningar för avbrottet inte längre föreligger. Ett DNA-prov som tagits i ett tidigare skede kan exempelvis identifieras i ett senare skede, varvid utredning fås om den brottsmisstänkte.

Enligt FUL 1 kap. 2 §:n ska ett brott, de förhållanden under vilka det har begåtts samt vissa andra omständigheter utredas. Samtidigt insamlas och dokumenteras bevis i behövlig utsträckning. Till följd av detta och tillämpningsområdet för beslut om avbrott samt av den förundersökningsplikt som nämndes ovan kan förundersökningen läggas ned med ett begränsningsbeslut på grunden inga bevis endast i mycket exceptionella fall. Möjligheterna att inhämta mer bevisning ska i så fall med utgångspunkt i de kända omständigheterna bedömas som mycket osannolika och försöken att inhämta bevisningen som mycket arbetsdryga. Då talar också det processekonomiska tänkande som legat till grund för bestämmelsen för att den kan tillämpas. Den processekonomiska vinklingen är desto relevantare ju obetydligare brott det är fråga om.

Kopplingen mellan processuell begränsning och grunderna för åtalseftergift

Begränsning av förundersökning på processuella grunder baserar sig på följande hypoteser om processuell åtalseftergift:

a) Grunden inget brott:

Bedömt i ljuset av det tillgängliga materialet,
- om brottsmisstanken kunde utredas i förundersökningen i den omfattning som möjliggör genomförande av åtalsprövning,
- skulle jag med övervägande sannolikhet fatta ett beslut om åtalseftergift på grund av tolkbarheten i den rättsliga fråga som är en förutsättning för gärningens straffbarhet.

b) Grunden inga bevis:

Bedömt i ljuset av det tillgängliga materialet,
- om alla förundersökningsåtgärder som rimligtvis kan krävas och utföras för att utreda brottsmisstanken utfördes,
- skulle jag med övervägande sannolikhet fatta ett beslut om åtalseftergift på grund av avsaknad av bevis som berättigar till väckande av åtal.

3.2 Kostnadsbaserad begränsning

Allmänt

I början av den första meningen i FUL 3 kap. 10 § 2 mom. uttalas ett slags (straff)processrättslig proportionalitetsprincip som innebär en avvikelse från den undersökningsplikt (FUL 3 kap. 3 § 1) som vårt system i övrigt bygger på. Bestämmelserna ger uttryck för den tanken att det när allmänna medel används alltid är förnuftigt att också fästa avseende vid en kostnadseffektiv styrning av resurserna. Man kan emellertid inte direkt med stöd av bestämmelsen dra den slutsatsen att smärre brott utan vidare kan lämnas därhän. Den jämförelse som bestämmelsen förutsätter och det villkor den ställer, dvs. klart missförhållande, hindrar en sådan tolkning.

Bestämmelsen tillåter således begränsning av förundersökningen på rent kostnadsmässiga grunder. När en förundersökning begränsas på denna grund kan tillämpningsvillkoren, i motsats till vad som gäller andra situationer i bestämmelsen och i FUL 3 kap. 10 § 1 mom., inte härledas ur den normativa grunden för åtalseftergift, med undantag för tolkningen av allmänt eller enskilt intresse. Tillämpningsmöjligheten ska prövas på strikt processekonomiska grunder och kostnaderna för en fortsatt undersökning ska ställas i relation till det undersökta ärendets natur och den påföljd som gärningen kan förutses medföra.

Det är alltså möjligt, i det fall att förundersökningen inte begränsas av kostnadsskäl, att vid en fortsatt undersökning få fram bevisning som skulle räcka för ett åtal.

Kostnader, arten av ärendet och påföljden

För att kunna göra den bedömning som bestämmelsen kräver måste det för det första finnas en tillräckligt specificerad uppfattning om kostnaderna för en fortsatt undersökning. Åklagaren får upplysningar om detta av undersökningsledaren t.ex. i form av en arbetstids-/arbetskostnadskalkyl som bifogats till begränsningsframställningen.

Tillämpningssituationerna kan hänföra sig till enskilda gärningar eller större helheter. Brottmålets art måste då bedömas antingen med hänsyn till dess självständiga relevans eller dess relativa betydelse för den helhet av brott som är föremål för undersökning. Ju obetydligare del av helheten som ärendet utgör desto mindre tyngd behöver läggas vid dess art. I en stor brottshelhet kan man då koncentrera resurserna på de grövre brotten och lägga ned undersökningen av obetydligare brott. Med tanke på förundersökningssamarbetet blir dessa frågor aktuella när åklagaren deltar i planeringen av inriktningen av undersökningen.

Ett enskilt ärendes art kan tänkas hänvisa till särskilt lindriga brott och förseelser. Bedömningen av arten av ett ärende hänger också samman med bedömningen av allmänt och enskilt intresse.

När den förutsedda påföljden bedöms är det straffet in concreto som är viktigt. Det mest relevanta tillämpningsområdet för bestämmelsen är brott som inte förutses medföra strängare straff än böter.

Klart missförhållande

De omständigheter som ska vägas mot varandra – kostnader, arten av ärendet, påföljden – kan inte mätas med samma enheter. När man ska ta ställning till huruvida ett klart missförhållande, på det sätt som avses i bestämmelsen, skulle uppkomma blir det alltid fråga om en helhetsbedömning som inte kan styras med exempelvis ett relationstal. Detta gäller även bedömningen av om missförhållandet är "klart" eller inte.

Avsikten med bestämmelsen är inte att schablonmässigt lägga ned alla förundersökningar i arbetsdryga men samtidigt obetydliga ärenden, såsom misstanke om egenhandsrätt och olovligt brukande i fastighets- och grannelagsärenden. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter att det ärende som är föremål för undersökning med beaktande av brottstypen uppvisar ett sådant missförhållande t.ex. för att det är osedvanligt arbetsdrygt.

4 Begränsning av förundersökning på grund av erkännande

I 3 kap. i förundersökningslagen finns två separata bestämmelser om begränsning av förundersökning på grund av erkännande.

Bestämmelsen i FUL 3 kap. 10 a § 1 mom. om begränsning av förundersökning på grund av erkännande hänför sig till lagstiftningen om förfarandet för åtalsuppgörelse. Enligt denna bestämmelse har begränsning av förundersökningen ingen koppling till någon grund för åtalseftergift, utan det är frågan om åtgärdseftergift som sker med stöd av självständiga grunder som ingår i bestämmelsen. (Se även RÅ:2015:6 Anvisning om tillämpning av lagstiftning som gäller åtalsuppgörelse)

En annan möjlighet att begränsa förundersökningen på grund av erkännande ingår i FUL 3 kap. 10 § 1 mom., enligt vilken förundersökningen kan begränsas bland annat i de fall där åklagaren skulle låta bli att väcka åtal med stöd av BRL 1 kap 8 §. Enligt 2 mom. i den sistnämnda bestämmelsen kan åklagaren på de grunder som anges i bestämmelse låta bli att väcka åtal för en del av de brott som misstänks ha begåtts av samma person.

Vid begränsning av förundersökning på grund av erkännande tillämpas primärt FUL 3 kap. 10 a §. Det ska, som en bestämmelse som innehåller självständiga tillämpningsgrunder, anses vara en specialbestämmelse om begränsning av förundersökning på grund av erkännande. Det bör dock observeras att bestämmelsens tillämpningsområde har begränsats enligt vad som nämns i FUL 3 kap. 10 a § 5 mom. Däremot gäller dessa begränsningar inte begränsning av förundersökning baserat på bestämmelserna i FUL 3 kap. 10 § 1 mom. och BRL 1 kap. 8 § 2 mom., vilka har ett allmänt tillämpningsområde.

En begränsning av förundersökning på grund av erkännande enligt FUL 3 kap. 10 a § 1 mom. i fall som omfattar flera misstänkta brott bygger på förutsättningar relaterade till en så stor processekonomisk nytta som möjligt, vilka nämns i bestämmelsen. I regeringspropositionen rörande bestämmelsen betonas att erkännandet ska ges i ett så tidigt skede som möjligt för att uppnå den ovan nämnda nyttan (RP 58/2013 s. 35). Enligt bestämmelsen:

"Om det sker en förundersökning av två eller flera brott som misstänks ha begåtts av samma person och han eller hon har främjat utredningen av ett eller flera misstänkta brott genom ett erkännande, får åklagaren, om han eller hon finner det befogat med beaktande av sakens natur och de yrkanden som kan framställas, de kostnader som behandlingen uppenbart medför och den tid som går åt för den samt andra omständigheter, på framställning av undersökningsledaren bestämma att förundersökning inte ska göras i fråga om alla brott eller att förundersökningen av vissa av brotten ska läggas ned."

Vid begränsning av förundersökning på grund av avtal med stöd av FUL 3 kap. 10 a § 1 mom. är det således inte frågan om uppfyllande av grunder för åtalseftergift som stadgats någon annan stans, vilket är fallet vid begränsning på grund av den allmänna bestämmelsen i FUL 3 kap. 10 § 1 mom.

Den nära kopplingen mellan en begränsning av förundersökningen på grund av erkännande i enlighet med FUL 3 kap. 10 a § och egentlig åtalsuppgörelse framgår av FUL 3 kap.10 a § 2–5 mom.:

enligt 2 och 3 mom. kan åklagaren vid begränsning av förundersökning på grund av erkännande samtidigt på framställning av undersökningsledaren förbinda sig att yrka på lindrigare straff och avfatta ett domsförslag i enlighet med detta. I regeringens proposition motiveras detta med synen att begränsning av förundersökningen inte nödvändigtvis är en betydande sporre för den misstänkta att medverka till utredningen av sitt eget brott, om för de undersökta brottens del för svaranden inte de facto uppstår någon lindring på grund av bestämmelserna om gemensamt straff.

I 4 mom. stadgas bland annat om de förutsättningar på grund av vilka beslutet om begränsning av förundersökningen får återkallas och i 5 mom. om de brott vilkas förundersökning inte kan begränsas på grund av erkännande med stöd av FUL 3 kap. 10 a § 1 mom.

Enligt 5 mom. kan en förundersökning inte heller begränsas på grund av erkännande när ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver att det görs en förundersökning.

Begränsning av förundersökning på grund av erkännande och dess nära förhållande till åtalsuppgörelseförfarandet behandlas närmare i riksåklagarens anvisning om tillämpning av lagstiftning rörande åtalsuppgörelse RÅ:2015:6 och dess PM-bilaga 26/1/14 daterad 28.12.2015.

5 Viktigt allmänt eller enskilt intresse vid prövning av begränsning av förundersökning

Såväl FUL 3 kap. 10 § 1 och 2 mom. samt 10 a § nämner viktigt allmänt eller enskilt intresse som omständigheter som kräver att en förundersökning görs och således hindrar att undersökningen begränsas på de grunder som avses i lagstiftningen. Noga taget gäller FUL 3 kap. 10 § 1 mom. väckande av åtal och 2 mom. samt 10 a § behovet av fortsatt förundersökning.

Vid prövning av begränsning av förundersökningen med stöd av FUL 3 kap. 10 § 1 mom. ska man först och främst bedöma de nämnda förutsättningarna med hänsyn till eventuell åtalseftergift och därefter särskilt ta ställning till om de utgör ett hinder för begränsningen. Resultatet av denna bedömning kan vara att begränsningen kan strida mot ett sådant allmänt eller enskilt intresse som avses i FUL 3 kap. 10 § 1 mom., trots att ett sådant viktigt allmänt eller enskilt intresse som avses i åtalseftergiftsbestämmelsen inte skulle utgöra ett hinder för åtalseftergift av påföljdsnatur. Motsvarande resonemang lämpar sig även för prövning av begränsning av förundersökningen på processuella grunder.

5.1 Viktigt allmänt intresse

Allmänt

Det straffrättsliga systemet är starkt förankrat i tanken på en allmänpreventiv verkan. Den allmänpreventiva effekten uppnås inte bara genom att straff utmäts utan också genom att systemet ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen och fungerar på ett sätt som inger och upprätthåller tilltro.

Tilltron till systemet

Om ett brottmål är sådant till sin natur att upprätthållandet av tilltron till systemet kräver att brottsmisstanken utreds kan man konstatera att allmänt intresse kräver förundersökning. Detta kan vara fallet exempelvis om brottsmisstanken har väckt uppmärksamhet i offentligheten, om den misstänkte har en framskjuten samhällsposition eller om risken för fortsatt brottslighet är uppenbar.

Uttalat klander

Brottstypen är alltid av betydelse när man bedömer behovet av förundersökning utifrån allmänt intresse. Ingen brottstyp har dock uttryckligen lämnats utanför begränsning av förundersökning.

Vid begränsning av förundersökningen med stöd av FUL 3 kap. 10 § 1 mom. är det skäl att vara restriktiv vid begränsning av förundersökning när det handlar om unga personer och betona att prövningen av att avstå från eventuella åtgärder görs först i samband med åtalsprövningen. Med förundersökningen och tillhörande stödåtgärder, som i bästa fall genomförs som ett samarbete mellan olika myndigheter, kan man utöver brottsundersökningsmålen även främja möjligheten att effektivt och på ett positivt sätt inverka på den ungas förhållanden och utveckling.

Annan påföljd

Någon annan påföljd i anslutning till brottet, t.ex. en förverkandepåföljd, kan kräva förundersökning åtminstone fram till den punkt där förutsättningarna för utdömande av en förverkandepåföljd eller förstörande av föremål kan konstateras.

Oklar rättsfråga

Även om oklarhet i rättsfrågor inte direkt ställer hinder för begränsning av förundersökningen kan det i vissa fall vara viktigt med hänsyn till allmänt intresse att få ett avgörande om hur ett misstänkt förfarande ska tolkas i straffrättsligt hänseende.

Helhetsbedömning

I vissa fall kan ett viktigt allmänt intresse kräva fortsatt förundersökning för att bringa klarhet i en brottslig verksamhets faktiska omfattning och utsträckning i tid.

5.2 Viktigt enskilt intresse

Möjlighet att genomdriva skadeståndsanspråk

Begreppet enskilt intresse i FUL 3 kap. 10 § 1 och 2 mom. samt 10 a § 5 mom. avser särskilt målsägandenas skadeståndsintresse. Enbart målsägandens eventuella möjligheter att genomdriva ett skadeståndsanspråk är inte något hinder för begränsning av förundersökningen, om det inte rör sig om ett viktigt intresse.

Ju större målsägandens på ett brott baserade ekonomiska intresse är desto viktigare är detta givetvis från målsägandens synpunkt. Också parternas ekonomiska förhållanden och målsägandens möjlighet att få en skada ersatt utan förundersökning antingen av den som orsakat skadan eller ett försäkringsbolag är av intresse för bedömningen.

Även om ett enskilt intresse är mindre än viktigt, ska man överväga att fortsätta förundersökningen åtminstone fram till den punkten att målsäganden har fått en faktautredning och annan utredning som behövs för att kunna driva sina anspråk.

Vid bedömning av allmänt intresse ska även likabehandlingen av målsäganden i likadana brott beaktas till exempel i fall där gärningar som hör till samma brottsserie har olika målsägande.

Brottsskadelagen

Målsäganden kan få ersättning med stöd av brottsskadelagen (1204/2005). Ifall ärendet inte behandlas vid domstol, ska till ersättningsansökan enligt lagens 26 § 1 mom. fogas antingen ett förundersökningsprotokoll eller om något sådant inte upprättats, annan tillförlitlig utredning om skadefallet samt annan nödvändig bevisning.

Om den skada som målsäganden åsamkats kan ersättas med stöd av brottsskadelagen bör förundersökningen fortgå åtminstone så långt att målsäganden får en tillräcklig utredning som han kan lägga till grund för sin ersättningsansökan.

Subsidiär åtalsrätt

När det gäller målsägandens åtalsrätt kan ett beslut om begränsning av förundersökningen jämställas med ett beslut om åtalseftergift. Efter ett sådant beslut kan målsäganden utnyttja sin subsidiära åtalsrätt (jfr. BRL 1 kap. 14 § 1 mom.).

6 Beslutsförfarandet

Undersökningsledarens framställning

Begränsning av förundersökningen förutsätter en framställning från undersökningsledaren. Huruvida en framställning görs eller inte beror enbart på undersökningsledarens prövning. Eftersom begränsning av förundersökningen innebär ett undantag till förundersökningsplikten som är huvudregeln, begränsas åklagarens prövningsrätt till bedömning av den begränsningsgrund som undersökningsledaren framställt. Åklagaren kan således inte på eget initiativ begränsa förundersökningen på någon annan grund än den som undersökningsledaren framställt.

Prövningen för undersökningsledaren som gör upp en framställning för begränsning av förundersökning underlättas dock av att åklagarna och undersökningsledarna lokalt kommer överens om riktlinjer och ändamålsenliga förfaringssätt för dessa situationer. Vid behov kan man även diskutera från fall till fall den begränsningsgrund som ska framställas i ärendet eller alternativa grunder.

Begränsningsbeslutets form och innehåll

Enligt FUL 11 kap. 1 § 1 mom. rörande förundersökningsbeslut ska det fattas ett skriftligt beslut om att en förundersökning inte görs, att den läggs ned med stöd av 3 kap. 9 § 1 mom. eller 10 eller 10 a § och att den avslutas utan att saken lämnas till åklagarens prövning. Detsamma gäller andra liknande förundersökningsbeslut som kan påverka en parts rättigheter, intressen eller skyldigheter.

Enligt 2 mom. i bestämmelsen ska det av beslutet framgå:

1) den myndighet som fattat beslutet och beslutstidpunkten

2) parterna

3) saken

4) grunderna för beslutet och de bestämmelser som tillämpats

5) innehållet i beslutet

6) kontaktuppgifter om den förundersökningstjänsteman som lämnar ytterligare information

Bestämmelsen om förundersökningsbeslut i FUL 11 kap. 1 § tillämpas även på de av åklagaren fattade, i bestämmelsen avsedda beslut, såsom beslut om begränsning av förundersökning med stöd av FUL 3 kap. 10 och 10 a §.

Därför ska ett skriftligt beslut av åklagaren avfattas. Av beslutet ska till tillämpliga delar framgå de uppgifter som nämns i FUL 11 kap. 1 § 2 mom. 1–5 punkten. Eftersom en i punkt 6 avsedd förundersökningstjänsteman som lämnar ytterligare information inte finns i åklagarens beslut, ska undersökningsledaren nämnas i begränsningsbeslutet i stället för tjänstemannen.

Beslut om begränsning av förundersökning är ett beslut som gäller en viss (eller en okänd) brottsmisstänkt person och tillämpningen av en bestämd begränsningsgrund. Begränsningar rörande olika personer och olika begränsningsgrunder ska därför göras med separata begränsningsbeslut. Däremot kan en begränsning som berör samma person, som görs på samma grund och som gäller flera brott göras med samma beslut, om inte tydligheten i avgörandet blir lidande. Till exempel när en misstänkt under förundersökningen erkänner huvudbrottet i en brottshelhet, kan utredningen av flera "sidobrott" som hör till samma helhet läggas ned med ett begränsningsbeslut som görs på grund av erkännandet.

I beslutet om begränsning av förundersökningen ska nämnas åtminstone:

– den åklagare som fattat beslutet och åklagarenheten
– beslutes datum, nummer och diarienummer
– brottsanmälans numme
– benämning, gärningstid och -ort för det misstänkta brott för vilket begränsningen framställs (eller flera brott för vilka begränsning framställs på samma grund)
– den misstänktes namn och födelsedatum utan personbeteckning (om den misstänkte är känd)
– målsägande
– undersökningsledarens framställning samt datum och grund
– åklagarens beslut, motivering och tillämpade bestämmelser.

Förfarandet rörande beslut om begränsning av förundersökning bör vara så flexibelt och enkelt som möjligt för att den eftersträvade arbetsbesparingen ska uppnås. Å andra sidan är begränsningen en avvikelse från huvudregeln om förundersökningsplikt och innebär relevant samhällelig maktutövning. Den ska vid behov kunna kontrolleras, och dess innehåll och grunder ska framgå av åklagarens beslut på ett tydligt och förståeligt sätt. Beslutet om begränsning av förundersökning ger även målsäganden möjlighet att utöva sin subsidiära åtalsrätt, vars existens han eller hon entydigt ska kunna påvisa.

Enligt förarbetet till bestämmelsen om förundersökningsbeslut i FUL 11 kap. 1 § ska i motiveringarna till beslutet som realiteter som påverkat avgörandet nämnas endast de som direkt stöder utfallet av beslutet. På så vis blir beslutet lättare att förstå och tydligare. I förarbetet understryks även användningen av ett språk som kan förstås av alla (RP 222/2010 s. 247).

Av det ovan nämnda följer att

– Undersökningsledarnas tidvis mycket omfattande förslag till begränsning inte ska kopieras till beslut om begränsning av förundersökning. Till denna del räcker det till med att man i beslutet kortfattat anger på vilka grunder den nämnda undersökningsledaren har föreslagit att förundersökningen ska läggas ned eller inte göras. Undersökningsledares förslag till begränsning kan anslutas till åklagarens beslut om begränsning, om det av särskilda skäl finns behov av detta.

Exempel på undersökningsledarens framställning:

1) "Undersökningsledare NN har med stöd av 3 kap. 10 § 1 mom. i förundersökningslagen gjort en framställning om att förundersökningen av det misstänkta brottet ska läggas ned, eftersom åklagaren låter bli att väcka åtal med stöd av 1 kap. 8 § 1 mom. 2 punkten i lagen om rättegång i brottmål. Undersökningsledarens framställning bifogas till detta beslut."

2) "Undersökningsledare NN har med stöd av 3 kap. 10 a § 1 mom. i förundersökningslagen gjort en framställning om att förundersökning inte ska göras med anledning av de misstänkta brotten, eftersom YY, som är misstänkt för brotten, genom att erkänna har främjat utredningen av ett annat brott i enlighet med lagstiftningen om åtalsuppgörelse."

3) "Undersökningsledare NN har med stöd av 3 kap. 10 § 2 mom. i förundersökningslagen gjort en framställning om att förundersökningen av det misstänkta brottet ska läggas ned, eftersom åklagaren med övervägande sannolikhet skulle låta bli att väcka åtal på grund av otillräckliga bevis, även om utredningen skulle fortsättas.

4) "Undersökningsledare NN har med stöd av 3 kap. 10 § 2 mom. i förundersökningslagen gjort en framställning om att förundersökningen av det misstänkta brottet ska läggas ned på grund av förlikning som den misstänkte YY och målsägande XX har träffat.

5) "Undersökningsledare NN har med stöd av 3 kap. 10 § 2 mom. i förundersökningslagen gjort en framställning om att förundersökningen av det misstänkta brottet ska läggas ned på grund av oproportionerligt stora kostnader med hänsyn till sakens art.

– Åklagarens beslut om undersökningsledarens framställning ska uttryckas entydigt och tydligt i beslutet om begränsning av förundersökning:

"Förundersökningen görs inte (eller: Förundersökningen läggs ned). Polis- och åklagarmyndigheternas utredning av det misstänkta brottet avslutas."

– Som motivering till beslutet om begränsning av förundersökning räcker det i normala fall till med en hänvisning till den aktuella åtalseftergiftsbestämmelsen och en kort, förklarande motivering som på ett förståeligt sätt förklarar för parterna varför myndigheterna avstår från förundersökningen av ett misstänkt brott.

Exempel på motiveringar:

1) FUL 3 kap. 10 § 1 mom. (konkurrensgrund): "Även om en tillräcklig utredning om det misstänkta brottet för att väcka åtal inhämtades genom förundersökning, skulle jag med stöd av 1 kap. 8 § 1 mom. 2 punkten i lagen om rättegång i brottmål låta bli att väcka åtal, eftersom brottet på grund av bestämmelserna om gemensamt straff inte väsentligt skulle påverka det totala straffet för YY som står åtalad för flera andra brott, och ett viktigt allmänt eller enskilt intresse inte heller kräver att en förundersökning görs."

2) FUL 3 kap. 10 a § 1 mom. (erkännandegrund): "Den misstänkte YY har under förundersökningen genom att erkänna främjat utredningen av brott z som han/hon misstänks ha begått. Därför kan förundersökningen av de andra brotten 1–n i punkten "misstänkta brott" ovan, vilka YY misstänks ha begått, läggas ned med hänsyn till den totala nyttan för fullföljande av straffansvar som uppnås med erkännandet och nedläggningen av undersökningen, och ärendets art eller ett viktigt allmänt eller enskilt intresse inte heller kräver att förundersökning görs.

3) FUL 3 kap. 10 § 2 mom. (processuell begränsning – inga bevis) "Även om alla förundersökningsåtgärder som rimligtvis kan krävas och vidtas utfördes för att utreda det misstänkta brottet, skulle jag med stöd av 1 kap. 6 § 1 mom. 3 punkten och 6 a § 1 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i brottmål med övervägande sannolikhet låta bli att väcka åtal, eftersom tillräckliga bevis inte har inhämtats om X (= någon omständighet som motsvarar en faktor i brottsrekvisitet), som är en förutsättning för att åtal ska kunna väckas, och ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver inte att förundersökningen fortsätts."

4) FUL 3 kap. 10 § 2 mom. (processuell begränsning – inget brott): "Även om brottsmisstanken kunde utredas genom förundersökning i den omfattning att överföring till åtalsprövning blir möjligt, skulle jag med stöd av 1 kap. 6 § 1 mom. 1 punkten och 6 a § 1 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i brottmål med övervägande sannolikhet låta bli att väcka åtal, eftersom det på grund av tolkbarheten i X, som är en förutsättning för gärningens straffbarhet, måste anses att det inte rör sig om en straffbar gärning.

5) FUL 3 kap. 10  § 1 mom. (skälighetsgrund) "Även om tillräcklig utredning för att väcka åtal i det misstänkta brottet kunde inhämtas genom förundersökning, skulle jag med stöd av 1 kap. 8 § 1 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i brottmål låta bli att väcka åtal, eftersom rättegången och straffandet av YY ska anses vara meningslöst på grund av att YY och AA i ett förlikningsförfarande träffat förlikning och YY ersatt den skada som han/hon orsakat, och ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver inte att åtal väcks.

6) FUL 3 kap. 10  § 2 mom. (kostnadsgrund) "Enligt de arbetsmängds- och kostnadskalkyler som undersökningsledaren lagt fram skulle slutförandet av förundersökningen medföra stora kostnader, vilka med hänsyn till en förnuftig användning av samhällets resurser står i klart missförhållande med det brott som undersöks, i detta fall (brottsrubricering) som misstänks ha begåtts av YY, för vilka under de förhandenvarande omständigheterna högst skulle utdömas bötesstraff, och ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver inte att åtal väcks.

– Anvisningar för parter samt innehållet i den aktuella bestämmelsen i förundersökningslagen och bestämmelsen om åtalseftergift bifogas till beslutet om begränsning av förundersökning.

Meddelande till parter

Bestämmelserna i FUL 11 kap. 1 § 3 mom. om givande av förundersökningsbeslut tillämpas när parterna meddelas om ett beslut om begränsning av förundersökning. En i bestämmelsen avsedd situation där förundersökningsbeslutet inte ges en part, om det skulle försvåra utredningen av det aktuella brottet, torde i praktiken inte kunna uppkomma när det gäller åklagarens beslut om begränsning av förundersökning.

7 Återkallande av beslut och inledande av förundersökning på nytt

Bestämmelser om återkallande av i FUL 3 kap. 10 § 1 och 2 mom. avsedda prövningsbaserade, processuella och kostnadsbaserade beslut om begränsning av förundersökning finns i bestämmelsens 3 mom., enligt vilket förundersökningen ska inledas på nytt i de fall som avses i 1 och 2 mom., om det finns grundad anledning till det på grund av nya omständigheter som framkommit i ärendet.

I enlighet med detta kan den åklagare som beslutat om begränsning av förundersökning förordna att undersökningen ska återupptas. De nya omständigheter som kommit fram ska tolkas mot bakgrunden av förutsättningarna för begränsning av förundersökning.

Bestämmelser om återkallande av ett beslut om begränsning som fattats på grund av erkännande finns i FUL 3 kap. 10 a § 4 mom.:

Ett beslut om att avstå från förundersökning eller att lägga ned en förundersökning och åklagarens förbindelse att yrka på ett lindrigare straff får återtas endast om ett i 1 mom. avsett erkännande återtas eller om beslutet eller förbindelsen enligt ny utredning som kommit fram i ärendet har grundat sig på väsentligt bristfälliga eller felaktiga uppgifter.

Att knyta återkallandet av ett beslut om begränsning av förundersökning på grund av erkännande till uppgifter som i väsentlig grad är bristfälliga eller felaktiga motsvarar det som stadgats om åtalseftergift på grund av erkännande (BRL 1 kap. 8 § 2 mom.). Således har avsevärt högre krav ställts för återkallande av ett beslut om begränsning på grund av erkännande än för beslut i enlighet med FUL 3 kap. 10 §.

Återkallande av ett beslut om begränsning av förundersökning förutsätter inte en framställning av undersökningsledaren, men innan beslutet fattas finns det skäl att förhandla om saken med den berörda undersökningsledaren. Undersökningsledaren kan också själv göra en framställning om återupptagande.

En högre åklagare har rätt att även utifrån samma material förordna att förundersökningen ska fortsättas.

8 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Konsekvenserna av denna anvisning och dess ändamålsenlighet syns bäst i det dagliga arbetet. I syfte att vidareutveckla anvisningen ber jag dem som tillämpar anvisningen att skicka respons och utvecklingsförslag till Riksåklagarämbetet ämbetspost (vksv(at)oikeus.fi).

Riksåklagare
Matti Nissinen

Statsåklagare
Jukka Rappe
Distribution

Åklagarämbetena
Justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning
För kännedom

Justitieministeriets kanslichef
Justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning

Högsta domstolen
Hovrätterna
Tingsrätterna

Polisstyrelsen
Centralkriminalpolisen
Skyddspolisen
Polisyrkeshögskolan

Tull
Gränsbevakningsväsendet
Huvudstaben

Finlands advokatförbund

Riksdagens justitieombudsman
Justitiekanslern i statsrådet