RÅ:2024:1 Förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått och meddelande av beslut om åtalsprövning i ett polisbrottmål

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2024:1
SY/3286/2024
Given 29.11.2024I kraft 1.12.2024 – tillsvidare
Upphäver anvisningen RÅ:2020:1 (dnr 12/31/20)

1 Allmänt

1.1 Riksåklagarens byrås polisbrottsenhet vid avdelningen för åklagarverksamhet och enhetens uppgifter

Arbetsordningen för Åklagarmyndigheten föreskriver i 10 § om uppgifterna vid den polisbrottsenhet (nedan polisbrottsenheten) som är placerad vid avdelningen för åklagarverksamhet vid riksåklagarens byrå. Enligt arbetsordningen sköts följande ärenden som hör till avdelningen för åklagarverksamhet vid polisenheten:

preliminär utredning och förundersökning av polisbrott
åtalsärenden som åklagarundersökningsledarna i enheten har förordnats att handlägga
organisering och styrning av beredskapen hos åklagare som undersökningsledare.

Uppdraget som undersökningsledare i polisbrottsärenden koncentreras till de undersökningsledare som sin huvudsyssla arbetar vid polisbrottsenheten vid avdelningen för åklagarverksamhet vid riksåklagarens byrå och till de undersökningsledare som inte är har uppgiften som sin huvudsyssla men leder undersökningar i specialsituationer (punkt 2.5 i anvisningen).

Vid polisbrottsenheten arbetar en statsåklagare, som är chef för enheten, samt det antal specialåklagare, distriktsåklagare och avdelningssekreterare som fastställs av riksåklagaren.
De undersökningsledare vid polisbrottsenhetens som har uppgiften som sin huvudsyssla har förordnats uppgiften för en viss tid. Uppgiften gäller alltså tills den tidsbundna tjänsten upphör. Efter att en visstidstjänst har upphört har undersökningsledaren dock behörighet att slutföra de ärenden som pågick när visstidsanställningen upphörde.

Förordnandet av uppgiften som undersökningsledare till en åklagare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla gäller till slutet av förundersökningen av de ärenden som ska skötas av åklagaren oberoende av tidsfristen för förordnandet.

Vid polisbrottsenheten är det möjligt att utarbeta en arbetsordning som fastställs av chefen för avdelningen för åklagarverksamhet och som noggrannare bestämmer om de uppgifter som hör till enheten.

1.2 Polisbrottmål och centrala bestämmelser i anslutning till dem

Åklagaren leder förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått i samband med tjänsteuppdrag (förundersökningslagen 805/2011, 2 kap. 4 § 1 mom.). Om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, kan åklagaren besluta att åta sig uppdraget som undersökningsledare trots att det brott som en polisman misstänks för inte har begåtts i samband med ett tjänsteuppdrag. Åklagaren kan i ovan avsedda fall leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet.
Åklagaren är inte undersökningsledare, om den brottsmisstänkta är en person som står i Åklagarmyndighetens tjänst, om inte annat bestäms. Åklagaren är inte heller undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot
Polismän är de tjänstemän som nämns i polisförordningen (statsrådets förordning om polisen, 1080/2013). Till exempel väktare och undersökningssekreterare som arbetar vid polisinrättningen är inte polismän.

Åklagaren kan enligt egen prövning vara undersökningsledare även när en polisman misstänks för ett brott som har begåtts innan han eller hon blev polisman. Det misstänkta brottet har då inte begåtts i samband med tjänsteuppdrag.
Åklagaren är undersökningsledare på det sätt som anges i bestämmelsen också om den brottsmisstänkte vid tidpunkten för gärningen har varit en polisman men inte längre är det under undersökningen.
Det har varit nödvändigt att ordna ledningen av undersökningen så att polismyndigheten inte genom sitt eget beslut kan avsluta undersökningen av ett brott som en polisman misstänks ha begått. Syftet har varit att trygga förundersökningen utan att påverka den misstänktes ställning, liksom att bibehålla allmänhetens förtroende för att förundersökningens objektivitet. Själva undersökningen sköts av polismän enligt anvisningar från den åklagare som leder undersökningen.

2 Förbehandling och förundersökning av polisbrottmål

2.1 Ärenden som ska behandlas enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot samt avgift för trafikförseelse

Åklagaren är inte undersökningsledare om ärendet behandlas i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot 754/2010, nedan lagen om bötesförfarande, Böteslagen (2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen).

Det är möjligt att böters eller en ordningsbots lämplighet framgår först efter att förundersökningen har inletts. Även om ändamålsenlighetsorsakerna skulle stöda att åklagaren fortsätter som undersökningsledare, utesluter bestämmelsen bötes- och ordningsbotsärenden åklagaren från att leda undersökningen. Åklagaren ska av den här orsaken överföra ledarskapet för undersökningen till en polisman eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till dess behörighet när undersökningen övergår till ett förfarande enligt lagen om bötesförfarande.

På motsvarande sätt kan det i ett polisbrottmål som behandlas i ett bötesförfarande framkomma omständigheter som visar att gärningen är ringa och utifrån vilka gärningsmannen i stället för att påföras en påföljd enligt 1 § i böteslagen ska ges en anmärkning.

En anmärkning är dock inte en påföljd som står till förfogande i ett bötesförfarande, utan om den föreskrivs separat i förundersökningslagen (Böteslagen 1 § och 6 §). På grund av att gärningen är ringa får undersökningsledaren besluta att inte göra förundersökningen eller att lägga ned den (3 kap. 9 § i förundersökningslagen) och i ett sådant fall ge en anmärkning (10 kap. 3 §).
I fråga om polisbrott innebär detta att behörigheten att låta bli att göra förundersökning eller lägga ned den och ge en anmärkning på grund av att brottet är obetydligt hör till åklagaren som undersökningsledare. Det här gäller även de fall där ärendet har börjat behandlas i ett bötesförfarande.

Polisen kan självständigt göra en summarisk förundersökning om man redan i början av ärendet vet att påföljden är ordningsbot eller böter. I oklara fall ska ärendet styras till ett förfarande enligt 2 kap. 4 § i förundersökningslagen där åklagaren är undersökningsledare.

Därtill ska beaktas att en avgift för trafikförseelse enligt 160 § i vägtrafiklagen (2018/729) får påföras som påföljd för de trafikförseelser som föreskrivs i den här lagen. Avgift för trafikförseelse påförs av dem som i enlighet med 181 § utövar tillsyn av trafiken.

2.2 Mottagande av anmälan och registrering av undersökningsanmälan i polisens datasystem

När någon anmäler ett brott eller en händelse som han eller hon misstänker vara ett brott till en förundersökningsmyndighet, ska myndigheten registrera anmälan utan dröjsmål (förundersökningslagen 3 kap. 1 § 1 mom.). Om anmälan är oklar eller bristfällig, ska den som gjort anmälan vid behov uppmanas att precisera eller komplettera den. Skyldigheten att registrera en anmälan om brott enligt 3 kap 1 § 2 mom. gäller även när förundersökningsmyndigheten har fått kännedom om ett misstänkt brott på något annat sätt, om de villkor för att avstå från åtgärder som anges i 3 kap. 9 § 1 mom. inte uppfylls.

Ovan nämnda bestämmelser om skyldigheten att registrera anmälan gäller förundersökningsmyndigheter såsom, enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 mom. i förundersökningslagen, polisen (med undantag av skyddspolisen), samt gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna.
Åklagaren är inte ens i egenskap av undersökningsledare för ett polisbrottmål den förundersökningsmyndighet som avses i förundersökningslagen. Därmed är åklagaren inte omedelbart ansvarig för registreringen av anmälan i polisens informationssystem (förundersökningslagen 3 kap. 1 §).

Åklagaren som är undersökningsledare har dock rätt att genom direkt anslutning eller för lagring i maskinläsbar form lämna ut uppgifter till informationssystemet för polisärenden i den omfattning som uppgifterna förutsätter (Polisstyrelsens datatillstånd POL-2020-70407 av den 29 juli 2022). Dessutom ska förundersökningsmyndigheten "ska också annars iaktta de föreskrifter som åklagaren meddelar för att säkerställa att ärendet utreds så som avses i 1 kap. 2 §" (5 kap. 2 § 1 mom. i förundersökningslagen).

Den åklagare som är undersökningsledare kan således själv registrera eller ålägga polisen att registrera en anmälan om ett polisbrottmål i polisens informationssystem, om det undantagsvis finns särskilda skäl. Däremot kan en åklagare inte förordna en polis att inte registrera en anmälan. Om det i anmälan påstås att en polisman har gjort sig skyldig till ett brott eller om det på basis av de omständigheter som framkommit annars är nödvändigt att bedöma om en polisman eventuellt har gjort sig skyldig till ett brott, ska ärendet behandlas i den ordning som avses i 2 kap. 4 § i förundersökningslagen, om det inte behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om bötesförfarande.

Anmälan ska registreras utifrån de uppgifter som uppgetts av den som gjort anmälan. Ett påstående om att en polisman gjort sig skyldig till ett brott kan också läggas fram i ett förhör. Den som förhörs ska vid behov tillfrågas om han eller hon vill att en brottsanmälan registreras i ärendet. Samtidigt ska också en förklaring ges om innebörden av att en brottsanmälan registreras och vilka konsekvenser det ger upphov till.

Den polis som tar emot anmälan registrerar undersökningsanmälan i informationssystemet för polisärenden med riksåklagarens byrås kod 1225. I undersökningsanmälan antecknas som undersökningsledare den åklagare, vars huvudsyssla är uppdraget som undersökningsledare vid riksåklagarens byrå. Undersökningsanmälningarna registreras i polisens informationssystem vid de behöriga polisenheterna. I undantagsfall kan en undersökningsanmälan också registreras i polisens datasystem vid riksåklagarens byrå, om detta på grund av undersökningsmässiga skäl är påkallat.
Anvisningar om registreringen och behandlingen av undersökningsbegäranden, som upprepats med samma innehåll och där ärendet redan tidigare avgjorts av en åklagare lett undersökningen finns i punkt 2.15 nedan.

2.3 Underrättelse om undersökningsanmälan till riksåklagarens byrå

Förundersökningsmyndigheten ska genast underrätta åklagaren om ett ärende där den som är misstänkt för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (5 kap. 1 § i förundersökningslagen).
Numret på den undersökningsanmälan som förundersökningsmyndigheten registrerat ska meddelas per e-post till riksåklagarens byrås [email protected]. Eventuella originalhandlingar och annat material som hänför sig till undersökningsanmälan ska sändas till riksåklagarens byrå.

Åklagaren ska kunna göra en prövning av huruvida hen ska åta sig uppdraget som undersökningsledare också då det gäller andra personer än polismän. Detsamma gäller fall där ett misstänkt brott inte har begåtts i tjänsteuppdrag. Av denna anledning omfattar förundersökningsmyndighetens anmälningsskyldighet alla som gjorts om polismän, bortsett från ärenden som behandlas i ordningsbots- eller bötesföreläggandeförfarande. Av anmälan ska tydligt framgå ifall andra personer misstänks i ärendet.

2.4 Förordnande av en undersökningsledare

Handläggning av en brottsmisstanke mot polisen inleds vid riksåklagarens byrå när förundersökningsmyndigheten per e-post har underrättat byrån ([email protected]) om en undersökningsanmälan som förundersökningsmyndigheten registrerat i datasystemet Patja. I anmälan anges den åklagare som undersökningsledare som är undersökningsledare i polisbrottmål.

När underrättelsen har inkommit förordnar chefen för polisenheten eller den undersökningsledare vid enheten som chefen har utsett ärendet till en åklagare som är undersökningsledare vid enheten. Vid förordnandet av undersökningsledarskap ska kravnivån, erfarenheten och andra omständigheter som påverkar en rättvis fördelning av ärenden vid polisenheten beaktas, likaså ska brottmål fördelas mellan åklagare för handläggning så att parternas rätt att få sitt mål avgjort på ett oberoende, opartiskt och snabbt sätt säkerställs (lagen om åklagarväsendet 11.1.2019/32, 20 §). De mest krävande ärendena fördelas mellan enhetens specialåklagare och den statsåklagare som är enhetschef.

I specialsituationer kan ledarskapet för undersökningen på enhetschefens beslut förordnas en undersökningsledare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla (punkt 2.5 i anvisningen). Riksåklagaren kan vid behov även förordna en annan åklagare än en som arbetar vid polisbrottsenheten eller en åklagare vars huvudsakliga uppgift, enligt det som avses i den här anvisningen, inte är att leda undersökningar.

Även åtalsprövningen i polisbrottsärenden och eventuella åtal i olika rättsinstanser centraliseras så att även åklagaren vid polisbrottsenheten i allmänhet utses till åklagare i ärendet. Undantag från det här kan göras på jävsgrund eller av andra särskilda skäl, till exempel ett falls exceptionella omfattning.

Åtalsprövning i polisbrottsärenden och väckande av åtal kan även åläggas ett åklagarpar eller en åklagargrupp. Ifall åtalsprövningen åläggs en åklagare som arbetar utanför polisbrottsenheten ska ärendet i första hand förordnas en undersökningsledare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla (punkt 2.5 i anvisningen). Vid behov kan ärendet också åläggas en annan åklagare utanför polisenheten för åtalsprövning, till exempel om det behövs kompetens inom ett visst område som kräver specialisering.

2.5 Undersökningsledare som inte har polisbrottsärenden som sin huvudsyssla

Vid Åklagarmyndigheten arbetar två eller tre undersökningsledare som utnämnts av riksåklagaren för den tidsbundna uppgiften för en tidsperiod på högst tre år, men som inte har uppgiften som sin huvudsyssla.

Undersökningsledarens uppgifter (inte huvudsyssla)

Undersökningsledare som inte har polisbrottsärenden som sin huvudsyssla är leder undersökningar där polisbrottsenhetens åklagare som har uppgiften som huvudsyssla har förhinder till exempel på grund av jäv. Samarbetet mellan de åklagare som leder undersökningar som sin huvudsyssla och polismännen vid Centralkriminalpolisens undersökningsenhet för polisbrott är kontinuerligt och nära och därför behövs någon annan än den åklagare som huvudsakligen leder undersökningar för att avgöra en eventuell begäran om utredning som riktas mot polismännen i fråga. Detsamma gäller ärenden som eventuellt går vidare till åtalsprövning och som gäller Centralkriminalpolisens utredningsenhet i fråga.
Undersökningsledare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla leder undersökningar även i andra specialsituationer. Sådana kan till exempel vara polisbrottsenhetens resursbehov i exceptionellt omfattande ärenden. I sådana fall sköter undersökningsledare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla i första hand anhängiggjorda vanliga ärenden och befriar på så sätt undersökningsledarna som har uppgiften som sin huvudsyssla från deras arbetsinsats för att sköta exceptionellt omfattande ärenden.
Undersökningsledare som inte har uppgiften som sin huvudsyssla deltar i utbildningen i polisbrottsärenden för att upprätthålla sin yrkesskicklighet.

2.6 Undersökningsledarens uppgifter (huvudsyssla)

Undersökningsledaren beslutar om en förundersökning ska göras (3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen). En åklagare som är undersökningsledare har samma befogenheter i uppdraget som en till befälet hörande polisman som är undersökningsledare (förundersökningslagen 2 kap. 4 § 3 mom.).

Den åklagare som leder undersökningen, ger anvisningar om undersökningen, bestämmer om nödvändiga tilläggsutredningar och om nedläggande av förundersökningen samt ansvarar för anmälningar, tvångsmedel, information och andra uppgifter som ankommer på undersökningsledaren enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen.

Åklagaren kan i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning, om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 § i förundersökningslagen (10 kap. 3 § i förundersökningslagen).

Åklagaren är inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot 2 kap. 4 § 1 mom.). På de grunder som nämns i punkt 2.1 i denna anvisning utfärdar den åklagare som är undersökningsledare inte ordningsbot eller bötesyrkande i det ärende som åklagaren behandlar, utan överför ärendet för detta ändamål till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till dess behörighet.
Åtalsprövningen görs och åtalet förs alltid av en annan åklagare än den som varit undersökningsledare.

Begäran om ändring av beslut av den åklagare som är undersökningsledare behandlas av

den åklagare som är undersökningsledare, om begäran gäller en bedömning av betydelsen av en ny utredning i ärendet
den åklagare som sköter åklagaruppgifterna i ärendet i fråga, om begäran som riktas till åklagaren om att förundersökning ska göras eller om meningsskiljaktigheter när det gäller undersökningsledarens slutsatser
riksåklagaren, om det är fråga om kritik av lagligheten i ett beslut eller ett förfarande av en åklagare som fungerar som undersökningsledare.

Förvaltningsklagan om lagligheten av undersökningsledarnas förfaranden behandlas av riksåklagaren. Även riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet kan behandla sådana klagomål.

Brottsanmälningar om åklagaren som undersökningsledare behandlas av polisen eller justitiekanslern i statsrådet, som använder åklagarnas behörighet som åklagare i tjänstebrottsärenden (se lagen om åklagarväsendet 27 § 2 och statsrådets justitiekanslers beslut 1.10.2019 dnr OKV/23/50/2019 om laglighetsövervakarnas arbetsfördelning i åklagarnas tjänstebrottsärenden).

2.7 Inledande av förundersökning och underrättelse om den

Den åklagare som förordnats till undersökningsledare har behörighet att avgöra om det finns skäl att misstänka brott i ärendet och om förundersökning ska verkställas. Polisen har en denna befogenhet i fall där en polisman misstänks för ett brott som inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag och där åklagaren därför har beslutat att inte åta sig uppdraget som undersökningsledare.

Ett ärende ska överföras till den åklagare som verkar som undersökningsledare för prövning, om polisen fått kännedom om omständigheter som ger anledning att bedöma huruvida det finns skäl att misstänka att en polisman gjort sig skyldig till ett brott, som inte kan behandlas i ett förfarande som avses i lagen om bötesförfarande. En förundersökning förutsätter att det enligt undersökningsledarens uppfattning finns skäl att misstänka brott på det sätt som avses i 3 kap. 3 § i förundersökningslagen.

Den åklagare som är undersökningsledare skall underrätta utredaren om sitt avgörande innan en förundersökning inleds. Om ingen utredare ännu har förordnats, ska chefen för utredningsgruppen för polisbrott vid Centralkriminalpolisen eller till en av chefen förordnad representant för enheten i fråga underrättas.

Tidpunkten för beslutet om inledande ska registreras i datasystemet för polisärenden. Om åklagaren beslutar att inte bli leda undersökningen av ett ärende där en polisman misstänks för ett brott som inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag, ska åklagaren överföra handläggning av ärendet till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till dess behörighet.

Enligt förarbetena till förundersökningslagen krävs det inte visshet om eller stor sannolikhet för att ett brott har begåtts vid bedömningen av huruvida en förundersökning ska inledas i ett ärende. Det finns även skäl att beakta att det uttryckliga syftet med en förundersökning är att undersöka ett brott och inte utreda eventuella andra rättsliga meningsskiljaktigheter. Endast ett påstående om att ett brott har begåtts överskrider inte tröskeln för en förundersökning. Grundade konkreta orsaker ska kunna läggas fram för ett beslut om att inleda en förundersökning. Det finns skäl att misstänka brott i sådana fall när en person som noggrant överväger saker och ting utifrån sina observationer kommer fram till ett sådant resultat. I praktiken innebär det här att det som stöd för ett påstående om brott ska finnas objektivt synliga fakta som tyder på att något brottsrekvisit kan ha uppfyllts.

Undersökningströskeln för vissa brott kan också definieras så, att ett överskridande av undersökningströskeln kräver att man i ärendet får en extern utredning och inte enbart stöder sig på den uppfattning om brottsmisstanken som den som begärt en undersökning har. I polisbrottmål är tröskeln för en förundersökning den samma som i fråga om andra brottsmisstankar.

Innan förundersökningen inleds ska förundersökningsmyndigheten vid behov utreda omständigheterna i samband med en sådan misstanke om brott som avses i 1 mom. särskilt så att ingen grundlöst behandlas som misstänkt för brott och så att ett beslut om att inte göra förundersökning kan fattas enligt 3 kap. 9 § 1 mom. eller 3 kap. 10 § 1 mom., om ärendet kräver det (3 kap. 3 § 2 mom. i förundersökningslagen). I fråga om de åtgärder som vidtas innan förundersökningen inleds iakttas bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

Förundersökningsåtgärder som utredningen av ärendet förutsätter får vidtas innan undersökningsledaren fattar sitt beslut (3 kap. 3 § 3 mom. i förundersökningslagen). Rätten att vidta förundersökningsåtgärder av detta slag ska också gälla fall där allmänna åklagaren är eller eventuellt kommer att vara undersökningsledare (RP 222/2010, s. 180).

Den åklagare som är undersökningsledare kan på det sätt som avses i 3 kap. 6 § i förundersökningslagen underrätta kontaktpersonen för polisbrottsärenden vid den misstänkte polismannens enhet om att förundersökning har inletts och om väsentliga förändringar som har framkommit under utredningen. Denne underrättar i sin tur chefen för den misstänkte polismannen. Det är fråga om undersökningsledarens underrättelse av tjänstemannens chef, vars uppgift är att överväga behovet av tjänstemannarättsliga åtgärder, såsom avstängning från tjänsten eller andra åtgärder som ärendet kräver.

2.8 Undersökningsledare där utöver en polisman även andra personer misstänks

Åklagaren kan leda förundersökningen även till den del det i ärendet utöver en polisman finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt med tanke på utredningen av ärendet (2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen). Den åklagare som är undersökningsledare ska så snart som möjligt underrätta polisen om han eller hon tar över undersökningsledarskapet även för andra personer än polismännen.

Vid en bedömning av ändamålsenligheten finns det skäl att fästa uppmärksamhet också vid aspekter som gäller oavhängigheten, trovärdigheten och effektiviteten i förundersökningen. (Se även punkt 2.14 i anvisningen om förfarandet vid dödsfall i polisens lokaler.) I syfte att garantera opartiskhet och trovärdighet i en förundersökning ska åklagaren inte leda en undersökning i de fall då en person som arbetar vid Åklagarmyndigheten misstänks för ett brott, om inget annat separat bestäms.

2.9 Undersökningsledare i fall där det misstänka brottet inte har begåtts i tjänsten

Om brottets allvarlighet eller ärendets art annars förutsätter det, kan åklagaren besluta att vara undersökningsledare trots att det brott som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag (förundersökningslagen 2 kap. 4 § 1 mom.). Om åklagaren inte åtar sig att leda undersökningen i ett sådant ärende, ska åklagaren överföra ärendet till polisen så snart som möjligt genom att meddela sitt beslut till kontaktpersonen för polisbrott vid den enhet som undersöker ärendet. Ett brott som en polisman misstänks ha begått ska alltid undersökas av någon annan polisenhet än den där polismannen tjänstgör (förundersökningslagen 2 kap. 4 § 4 mom.).

Om åklagaren beslutar att åta sig uppdraget som undersökningsledare i ett fall där en polisman misstänks ha begått ett brott utanför ett tjänsteuppdrag och det utöver polismannen finns andra misstänkta i ärendet, ska åklagaren dessutom på det sätt som anges i punkt 2.8 i anvisningen överväga om han eller hon tar över undersökningsledarskapet även för deras del. Även om det här beslutet ska åklagaren underrätta polisen så snart som möjligt.

2.10 Situationer med två undersökningsledare

Om åklagaren inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare i fråga om andra personer än polismän, är en polisman undersökningsledare när det gäller de andra personerna. Åklagaren ber då chefen för den utredningsgrupp för polisbrott som är placerad vid Centralkriminalpolisen eller den som denne förordnat att se till att en undersökningsledare utses för fallet i fråga om andra personer som misstänks än polismännen. Undersökningsledarna ska se till att utredningen i dessa fall utgör en förnuftig helhet med tanke på utredningen. (Se även punkt 2.14 i anvisningen om förfarandet vid dödsfall i polisens lokaler.)

Undersökningsledarna ska tillsammans samordna undersökningsåtgärderna och se till att utredningarna framskrider parallellt. Särskilt viktigt är det att se till att man i motsatta undersökningar inte hör en person i vittnesposition så att denna blir tvungen att vittna i sitt eget ärende.

Undersökningen ska ordnas så, att kontakten mellan åklagaren och polisen som leder undersökningen samt utredarna kan ordnas på ett smidigt sätt i form av personliga möten eller med hjälp av elektroniska verktyg. I en situation med två undersökningsledare bör också samma utredare anlitas i den utsträckning det är möjligt i fallet.
Undersökningsledarna ska sinsemellan komma överens om informeringen i ärendet som undersöks.

2.11 Samarbete

En objektiv förundersökning kräver ett omedelbart och smidigt samarbete mellan undersökningsledaren och utredarna. Den åklagare som är undersökningsledare ska aktivt leda förundersökningen, hålla kontakt med utredarna och se till att undersökningen framskrider utan dröjsmål. När en underrättelse enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen har gjorts till åklagaren, ska undersökningsledaren för sin del se till att förundersökningssamarbetet förlöper på det sätt som föreskrivs i 5 kap. 3 § i förundersökningslagen.

2.12 Kontaktpersonerna vid polisbrott

Varje polisenhet har utsett en kontaktperson för polisbrott och en ersättare för personen. Polisenhetens chef informeras via kontaktpersonen för polisbrott om hur polisbrottsärenden som gäller polisenhetens polismän framskrider. Kontaktpersonen för polisbrottsärenden är kontaktperson för polisbrottsärenden i tjänstemannarättsliga ärenden som gäller polisbrottmål. Kontaktpersonernas uppgifter ska meddelas till polisbrottsenheten vid riksåklagarens byrå.
Vid Polisstyrelsen fungerar kontaktpersonen för polisbrott förutom som kontaktperson även som ansvarig för polisbrottsärenden. Den som ansvarar för polisbrottsärenden ser till att ärendet främjas på ett övergripande sätt i enlighet med Polisstyrelsens arbetsordning. Den som ansvarar för polisbrottsärenden fungerar som kontaktperson i resursfrågor som överförts till Polisstyrelsen för beslut.

2.13 Inledande av undersökning i en situation där maktmedel har tillgripits

Om någon har avlidit eller skadats allvarligt till följd av att en polisman tillgripit maktmedel i en situation där förutsättningar för användningen i och för sig har funnits, är det viktigt med tanke på det allmänna intresset och rättsskyddet av personerna som varit inblandade i händelsen, att en grundlig utredning görs av huruvida användningen av befogenheterna varit ändamålsenlig.

I en sådan här situation kontaktar polisen undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå eller utanför tjänstetid med den åklagare som leder undersökningen och står i beredskap. Den undersökningsledare som står i beredskap fattar inte beslut om att inte inleda en förundersökning, utan fattar endast beslut om brådskande åtgärder och då även om att eventuellt inleda en förundersökning. Riksåklagarens byrå underrättas om ärendet i normal ordning, om inga brådskande åtgärder krävs utanför tjänstetid.

2.14 Inledande av undersökning till följd av dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i förvar i polisens lokaler

Om en person som varit i förvar hos polisen avlider görs en undersökning (lagen om utredande av dödsorsak, 459/1973). En rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken görs av polisen, och i denna iakttas bestämmelserna om en polisundersökning i polislagen och tillämpas ett förfarande som avses i Polisstyrelsens anvisning.

Enligt 7 § 3 mom. i lagen om utredande av dödsorsak (832/2011) ska polisen underrätta åklagaren om dödsfall som har inträffat när en person har varit i en sådan förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn.

Underrättelsen till åklagaren görs genom att i ärendet registrera en S-anmälan med beteckningen "underrättelse som avses i lagen om utredande av dödsorsak till åklagaren". Anmälans nummer skickas per e-post till riksåklagarens byrå på adressen tutkinta.valtakunnansyyttaja.syyttaja(at)oikeus.fi.

Efter anmälan bestämmer åklagaren som verkar som undersökningsledare att en förundersökning ska inledas, om det i ärendet finns skäl att misstänka en polisman eller en polisman och någon annan person för ett brott. Om den andra personen i fråga är i tjänst hos polisen (till exempel en väktare) ska åklagaren vara undersökningsledare, även för den andra personen.

Om ingen som helst polisman anknyter till ett i detta kapitel avsett dödsfall som anmälts till åklagaren, och det därför inte finns något skäl att bedöma förutsättningarna för en förundersökning som leds av åklagaren, ska åklagaren dock bedöma om det finns skäl att misstänka att några andra personer som tjänstgör inom polisen gjort sig skyldiga till ett brott. Vid behov förordnar åklagaren på det sätt som avses i 5 kap. 2 § i förundersökningslagen polisen att göra en förundersökning. Åklagaren som förordnat en förundersökning, fungerar i detta fall som åklagare i ärendet, om inget annat bestäms.

2.15 Beslut att inte göra förundersökning samt nedläggning, begränsning och avslutande av förundersökning, utfärdandet av anmärkning samt registrering och behandling av upprepad undersökningsbegäran

Den åklagare som verkar som undersökningsledare kan enligt grunderna som avses i 3 kap. 9 § i förundersökningslagen besluta att inte göra förundersökning eller att lägga ned den. Enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan åklagaren i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 §.

Enligt 3 kap. 10 § i förundersökningslagen kan en åklagare i egenskap av undersökningsledare göra en framställning till den behöriga åklagaren om att en förundersökning begränsas så, att förundersökning inte görs eller att den läggs ned. Ett sådant förfarande är möjligt, om förutsättningarna för den aktuella begränsningsgrunden föreligger och ärendet är av en sådan karaktär att upprätthållandet av förtroendet för undersökningen av polisbrott inte kräver en förundersökning eller om målsägandens intresse inte är betydande. Den åklagare som fattar beslut om begränsning av förundersökning i ett polisbrottmål meddelar beslutet om begränsning av förundersökningen förutom till den undersökningsledare som gjort framställningen om begränsning även till parterna i brottmålet, kontaktpersonen för polisbrottsärenden vid den enhet där den misstänkte polismannen är placerad och till polisbrottsenheten.

Förundersökningen avslutas dock utan att saken överlämnas till åklagaren, om det vid undersökningen har framgått att inget brott har begåtts eller att åtal i saken inte kan väckas eller att inget annat offentligrättsligt anspråk som grundar sig på ett brott kan framställas mot någon i saken (10 kap. 2 § 2 mom. i förundersökningslagen). Om inledandet av en förundersökning ska en sådan underrättelse som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen göras till polisbrottsenheten eller i specialfall till verksamhetsstället för den åklagare som eventuellt gör en åtalsprövning.
Den åklagare som är undersökningsledare ska höra åklagaren som förordnats ärendet, innan förundersökningen avslutas (5 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen).

Om en ny begäran om undersökning i ett ärende, som i fråga om innehållet svarar ett ärende som tidigare avgjorts av åklagaren som leder undersökningen, inkommer till enheten för polisbrott vid riksåklagarens byrå, och begäran inte ger anledning att ändra undersökningsledarens tidigare beslut, görs det för den nya begäran och undersökningsledarens avgörande i saken en anteckning i anmärkningsuppgifterna för det ursprungliga ärendet i Sakari.

Den som gjort den förnyade begäran ska underrättas om undersökningsledarens avgörande och denne kan enligt undersökningsledarens prövning samtidigt underrättas om att eventuella nya begäranden om utredning som gäller samma ärende inte för fram nya omständigheter som påverkar ärendet avgörs och arkiveras i samband med det ursprungliga beslutet och att den som gjort begäran inte underrättas om detta separat.

En ny begäran om undersökning sänds också till polisen som ansvarar för att registrera brottsanmälningar. Polisen informeras samtidigt om att den nya begäran inte gett anledning att ändra det tidigare beslutet som fattades av åklagaren som ledde undersökningen. Polisen ansvarar för att den nya begäran och undersökningsledarens avgörande registreras i Patja på det sätt som polisen anser vara korrekt. För registrering i Patja underrättas polisen också om det upprepade undersökningsbegärandet och avgörandet som nämndes i föregående stycke. Den som lämnat in begäran informeras inte separat om det här.

Om en ny begäran om undersökning görs till polisen, överförs begäran på normalt sätt för handläggning till den åklagare som leder undersökningen polisbrottsenheten vid riksåklagarens byrå. Den åklagare som leder undersökningen kan förfara på ovan beskrivna sätt om den upprepade begäran inte ger anledning att ändra det tidigare beslutet.

3 Åtalsärenden som ålagts enhetens åklagare

3.1 Förordnande av åklagare för åtalsprövning

Åtalsprövning av brott som misstänks ha begåtts av polisen koncentreras till åklagare vid polisbrottsenheten. Det är möjligt att avvika från det här i enskilda fall, om det är ändamålsenligt. Grunderna för undantaget kan till exempel vara fallets omfattning och behovet av två åklagare, språkfrågor samt frågor som gäller platsen för en eventuell domstolsbehandling. Om ett åklagarpar eller en åklagargrupp som avses i 20 § 2 mom. i lagen om Åklagarmyndigheten ska inrättas, leds paret eller gruppen av åklagare vid polisenheten, om det inte finns särskilda skäl att bestämma något annat.

En underrättelse enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen till åklagaren ska göras när en polisman är misstänkt för det brott som undersöks och ärendet inte behandlas i det förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (riksåklagarens allmänna anvisning RÅ: 2023:3, punkt 2). När åklagaren inleder en förundersökning (se punkt 2.7 i anvisningen) ska han eller hon se till att en underrättelse enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen görs i ärendet till polisbrottsenheten vid riksåklagarens byrå eller i specialfall till verksamhetsstället för den åklagare som eventuellt gör en åtalsprövning. En underrättelse ska göras även om undersökningsledaren arbetar vid samma enhet.

Chefen för polisenheten eller en av denne förordnad person förordnar ärendet till åklagare vid enheten så att han eller hon beaktar kravnivån för åklagartjänsterna vid polisenheten, åklagarnas erfarenhet och andra omständigheter som inverkar på en rättvis fördelning av ärendena. Chefen ska också beakta lagen om Åklagarmyndigheten (11.1. 2019/32) på det sätt som föreskrivs i 20 § att brottmålen ska fördelas mellan åklagarna för handläggning så att parternas rätt att få sitt mål avgjort på ett oberoende, opartiskt och snabbt sätt säkerställs.

De mest krävande ärendena fördelas mellan enhetens specialåklagare och den statsåklagare som är enhetschef. I enskilda fall är det möjligt att överföra ärendet på ovan nämnda ändamålsenlighetsgrund för att åläggas en åklagare utanför polisenheten, ett åklagarpar eller en åklagargrupp.

De åklagare som arbetar vid polisbrottsenheten är åklagare även i andra brottmål som särskilt ålagts dem.

3.2 Anmälan om beslut av åklagaren som gör åtalsprövningen

Föreskrifter om de lokala åklagarnas skyldighet att underrätta riksåklagarens byrå om brott som en polisman misstänks ha begått finns i den allmänna anvisningen om de lokala åklagarmyndigheternas anmälningsskyldighet RÅ:2014:1.

När ett avgörande har meddelats av åklagaren som gör åtalsprövningen eller av en domstol i ett polisbrottmål, kan det finnas skäl för polismannens chef, dvs. chefen för polisenheten, att begrunda huruvida det i ärendet finns grunder för tjänstemannarättsliga åtgärder eller andra förvaltningsåtgärder, till exempel tjänsteavstängning. Den myndighet som fattat beslut om tjänsteavstängning ska följa upp grunderna för tjänsteavstängningen och efter behov, om omständigheterna förändras, fatta ett nytt beslut i ärendet. Det här förutsätter att chefen för enheten där den misstänkta polismannen är stationerad informeras om åklagarens beslut i åtalsprövningen.

Åklagaren ska underrätta Polisstyrelsens samordnare i polisbrott och kontaktpersonen i polisbrott hos den misstänkta polismannens enhet, om ett beslut om att väcka åtal i ett polisbrottmål och om ett beslut om åtalseftergift. Kontaktpersonen underrättar i sin tur chefen för den misstänkta polismannens enhet. Den åklagare som väckt åtal ska också meddela diarienumret för målet per e-post till riksåklagarens byrå på adressen tutkinta.valtakunnansyyttaja.syyttaja(at)oikeus.fi.
Den åklagare som i en domstol driver ett åtal mot en polisman ska underrätta Polisstyrelsens samordnare i polisbrott samt kontaktpersonen i polisbrott hos polismannens enhet om domstolens dom. Också riksåklagarens byrå ska per e-post underrättas om domen på adressen tutkinta.valtakunnansyyttaja.syyttaja(at)oikeus.fi.

4 Åklagarens beredskap som undersökningsledare i polisbrottmål och brådskande åtgärder utanför tjänstetid

Allmän anvisning om åklagarnas riksomfattande beredskap RÅ:2022: 1. Den här anvisningen ersätter anvisningen RÅ:2022:1 punkt 4 om beredskap för undersökningsledare i polisbrottmål.
För ärenden som kräver brådskande åtgärder utanför tjänstetid finns ett beredskapssystem för undersökningsledare för polisbrott. Åklagarna vid riksåklagarens byrås polisbrottsenhet är i tur och ordning i beredskap enligt det schema som fastställts av chefen för polisbrottsenheten.

Arbetsschemat finns också på Åklagarmyndighetens webbplats Lexa.
Beredskapen inleds på fredag kl. 16.15 och avslutas följande veckas fredag kl. 8.00. Beredskapstiden är tiden utanför tjänstetiden under beredskapsskiftet. Beredskapstiden är på vardagarna klockan 16.15–8.00 och på veckoslutet mellan fredagen klockan 16.15 och måndagen klockan 8.00. Åklagaren som står i beredskap ska under beredskapstiden kunna nås per telefon utan dröjsmål.

Åklagaren kan avvika från beredskapsschemats beredskapsordning på grund av semester, sjukdom eller annat hinder genom att komma överens om att byta skift med en undersökningsledare som förordnats till beredskap på samma beredskapsschema. Beslut om andra ändringar i beredskapsschemat än inbördes byten av beredskapsskift mellan åklagare fattas av riksåklagarens byrå.

Byten av beredskapsskift mellan åklagare samt behovet av att riksåklagarens byrå gör andra ändringar i beredskapsschemat ska meddelas till riksåklagarens byrå i ett så tidigt skede som möjligt.

Undersökningsledaren som står i beredskap ska under beredskapsskiftet kunna nås per telefon på det riksomfattande journumret för undersökningsledare i polisbrott (e-post [email protected] kan användas för att informera åklagaren som leder undersökningen). De som står i beredskap ska även se till att utan dröjsmål kunna använda datasystem som hör till åklagarens arbetsredskap, eftersom ärenden som ska skötas under beredskapstiden också kan kräva att åtgärder utförs i dem.

Förundersökningsmyndigheten ska utanför tjänstetid underrätta den åklagare som är i beredskap om ett misstänkt polisbrott. Åklagaren som är i beredskap kan då vid behov redan innan den egentliga undersökningsledaren förordnas fatta beslut om att inleda en förundersökning och förordna om brådskande åtgärder som undersökningen kräver. Om ärendet inte kräver att den åklagare som står i beredskap att leda undersökningen vidtar några brådskande åtgärder ska riksåklagarens byrå underrättas om ärendet i normal ordning. Anmälningsskyldigheten gäller även situationer utanför tjänstetid enligt 7 § 3 mom. i lagen om utredande av dödsorsak.

Den åklagare som står i beredskap att leda undersökningen fattar inte beslut om att inte göra förundersökning, även om hen anser att det inte finns skäl att misstänka något brott. I allmänhet är det inte nödvändigt att under beredskapsskiftet och i brådskande ordning fatta ett beslut om att inte göra förundersökning, eftersom detta åligger den ordinarie åklagarundersökningsledaren, om inga särskilda skäl kräver något annat från fall till fall.

Ett särskilt skäl, som kan utgöra ett motiv för undersökningsledaren som är i beredskap att ta ett ärende under handläggning och avgöra det omedelbart, kunde vara exempelvis ett fall, som anmälts från händelseplatsen till undersökningsledaren som är i beredskap och där en polisman under sin fritid gjort sig skyldig till en obetydlig trafikförseelse för vilken påföljden typiskt är endast en anmärkning.

En polisman har rätt att tillgripa vissa brådskande tvångsmedel, bland annat gripande (2 kap. 1 § i tvångsmedelslagen), omhändertagande för beslag och för kopiering av handlingar (7 kap. 8 § i tvångsmedelslagen), platsgenomsökning (8 kap. 15 § 3 mom. i tvångsmedelslagen) och i brådskande fall allmän husrannsakan, platsgenomsökning och genomsökning av personer (8 kap. 15 § 3 mom. och 8 kap. 33 § 1 mom. i tvångsmedelslagen), prov för att konstatera intag av alkohol eller andra berusningsmedel (9 kap. 2 § i tvångsmedelslagen) och upptagande av signalement (9 kap. 3 § i tvångsmedelslagen).

Den åklagare som är i beredskapsskift ska utan dröjsmål underrätta åklagaren om vilka åtgärder som vidtagits. Åklagaren som står i beredskap kan inte på eget initiativ åta sig egentligt undersökningsledarskap i ett ärende, som hen handlagt under sitt skift.

Den åklagar som står i beredskap kan också fatta beslut gällande andra personer än polismän som är misstänkta i ett ärende. Det samma gäller fall där ett misstänkt brott inte har begåtts i samband med tjänsteuppdrag. Undersökningsledaren som står i beredskap kan i dessa fall också besluta att inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare, och i sådant fall fattar polisen beslut om brådskande åtgärder. Åklagaren kan dock i ett senare skede åta sig uppdraget som undersökningsledare.

Den information som sänds mellan åklagaren som står i beredskap och förundersökningsmyndigheten i samband med förundersökningssamarbete, åtalsprövning och utfärdande av åklagarens stämning, är i allmänhet sekretessbelagd (24 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet). Det material som sänds kan från fall till fall även inkludera information som omfattas av andra sekretessgrunder. När sekretessbelagt material sänds ska säkerhetspost användas.

Åklagaren som slutar sitt beredskapsskift ska genom att ringa följande åklagare som står i beredskap försäkra sig om att denna kan nås på journumret då beredskapsskiftet börjar.

5 Övervakning av verksamhetens laglighet hos åklagarna som leder undersökningen av polisbrott

Riksåklagarens byrå, åklagardistrikten och cheferna för de åklagare som fungerar som undersökningsledare i polisbrottmål ansvarar för övervakning av lagligheten i åklagarnas verksamhet vid Åklagarmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i lagen om Åklagarmyndigheten och i Åklagarmyndighetens arbetsordning.

Ärenden som gäller laglighetsövervakningen av såväl polisbrottsenhetens undersökningsledare som åklagare inom åklagarområdet behandlas vid riksåklagarens byrå av en statsåklagare som förordnats av chefen för lagaskipningsenheten. Laglighetsövervakningsuppgifter kan också anförtros andra åklagare vid riksåklagarens byrå.

Den statsåklagare som förordnats övervakningsuppgiften bereder en årsplan för övervakningen av polisbrottsenheten och åklagarna inom åklagarområdena, och planen fastställs av den biträdande riksåklagaren. Statsåklagare som förordnats övervakningsuppgiften vidtar de planenliga tillsynsåtgärderna samt följer med undersökningsledarnas verksamhet och avgöranden genom stickprov. Statsåklagaren samarbetar därtill med informationsenheten vid riksåklagarens byrå, som vid Åklagarmyndigheten sköter övervakningen av behandlingen av personuppgifter, och med de aktörer som inom polisen sörjer för övervakningen av lagligheten i förundersökningen av polisbrottmål. Till uppgiften hör även att samordna kompatibiliteten mellan övervakningsåtgärderna för undersökning av polisbrottmål.

Statsåklagaren delger vid behov de berörda cheferna, biträdande riksåklagaren och samarbetsparterna sina observationer i sin övervakningsuppgift samt rapporterar årligen om sin verksamhet till den biträdande riksåklagaren.

Till den del de åklagare som är undersökningsledare också sköter egentliga åklagaruppgifter i polisbrottmål eller andra ärenden, övervakas lagligheten i deras verksamhet i samband med laglighetsövervakningen av åklagarverksamheten vid Åklagarmyndigheten.
Åklagarnas verksamhet som undersökningsledare hör också till de allmänna laglighetsövervakarnas – riksdagens justitieombudsmans och statsrådets justitiekanslers – tillsynsbehörighet.