RÅ:2023:3 Anvisning om underrättelse till åklagaren om brott som kommit för undersökning, förfarandet och åklagarens åtgärder

ALLMÄN ANVISNING

RÅ:2023:3
Dnr 2523/2023
19.12.2023
I kraft 1.1.2024 – tills vidare
Upphäver RÅ:2018:1 Dnr 042/31/18

1 Allmänt

Syftet med anvisningen är att främja förundersökningsmyndigheternas och åklagarens samarbete under förundersökningen och på detta sätt effektivisera straffprocessen. I anvisningen definieras innehållet och skyldigheterna i det underrättelseförfarande som tas upp i 5 kapitel 1 § i förundersökningslagen samt förundersökningsmyndighetens skyldighet att underrätta åklagaren om användning av tvångsmedel som grundas på 11 kapitel 2 a § i tvångsmedelslagen.

Ett fungerande underrättelseförfarande är en viktig del av förundersökningssamarbetet, eftersom det utgör grunden för samtliga vidare åtgärder. De anställda hos både förundersökningsmyndigheten och åklagarväsendet svarar för att underrättelseförfarandet fungerar.

Det separat definierade förfarandet för snabb handläggning av brottmål avviker från den normala förundersöknings- och åtalsprövningsprocessen bland annat så, att förundersökningssamarbetet med åklagaren utförs i ett separat förfarande då det gäller förhandsavtalade kvalitativt avgränsade brottmål, av vilket det har getts en separat anvisning. I processen med snabb handläggning av brottmål krävs det inget underrättelseförfarande som avses i denna anvisning för att påbörja samarbetet.

2 Brottmålsärenden om vilka en underrättelse ska göras

En underrättelse som avses i 5 kapitel 1 § förundersökningslagen ska göras i fråga om följande brott som kommit för undersökning:

Ett ärende där den som är misstänkt för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (se närmare om detta i avsnitt 3.1).
Det är fråga om ett misstänkt åklagarbrott, om det inte gäller ett ärende som behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (se närmare avsnitt 3.2).
I brottet som undersöks misstänks en domare för lagstridigt förfarande i sin tjänsteutövning (se närmare avsnitt 3.3).
Brottet som undersöks har begåtts i Finland och den som är misstänkt för brottet har under gärningstiden tillhört en styrka eller en civil komponent som en Nato-medlemsstat eller en deltagande stat i Natos Partnerskap för fred sänt eller en person som står under den misstänktas vårdnad.
Straffminimum för det undersökta brottet är fängelse i minst fyra månader och det finns skäl att misstänka någon för detta brott, om det inte finns något särskilt behov för tidigare underrättelse.
En häktning av den misstänkta, dennas försättande i reseförbud eller förordnande om kvarstad kommer att anknyta till det undersökta brottet. Detsamma gäller om den utsatta tiden för ett beslag håller på att löpa ut (inom högst en månad) efter att ärendet överförts till åklagaren.
En underrättelse ska också göras, om det brottmål som undersöks är mer omfattande än ringa och det till beslag i målet anknyter diskretionära rättsfrågor såsom tvetydigheter i valet mellan beslag och kvarstad eller exempelvis osäkerhet gällande tillräckligheten av en kopia med tanke på bevisningen.
Avstängning från tjänsteutövning anknyter till det undersökta brottet.
Till det undersökta brottet anknyter ett mot barn riktat våldsbrott, som inte är ringa, ett sexualbrott eller ett annat brott som innebär en väsentlig kränkning av barnets rättigheter.
I den undersökta brottshelheten ingår flera mot olika målsäganden riktade gärningar eller flera olika gärningsmän (till exempel serier av egendoms- eller bedrägeribrott) och utredningen eller bestämmande av ett gemensamt straff främjas av att de behandlas tillsammans vid åtalsprövningen och i domstolen. Detsamma gäller om förundersökningssamarbete är påkallat med tanke på enhetlighet i fråga om undersökningsåtgärder eller förundersökningsmaterial.
En underrättelse krävs också, om enskilda brott som begåtts av den brottsmisstänkta undersöks i samma eller andra undersökningsenheter och det behövs en bedömning av huruvida dessa som en enda helhet ska lämnas över för åtalsprövning.
I den brottshelhet som undersöks finns det skäl för en partiell begränsning av förundersökningen eller en sådan avgränsning som kan ha betydelse vid avgörandet av ett ärende som lämnas över för åtalsprövning, om inte det återstående undersökta brottet behandlas i en process med snabb handläggning av brottmål.
Det ärende som undersöks är sådant att ett förfarande med åtalsuppgörelse kan lämpa sig för detta.
Det brott som undersöks utgör en del av organiserad brottslighet.
Till sin karaktär är brottet som undersöks nytt eller sällsynt, eller också anknyter till brottet sådana diskretionära juridiska frågor, eller en sådan rättsfråga, som kan ha betydelse som prejudikat.
Forum för det brott som undersöks är oklart eller beroende av prövning.
Den åtalsrätt som anknyter till brottet ger upphov till särskilda frågor (till exempel brott under allmänt åtal som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och i fråga om vilket endast riksåklagaren har rätt att väcka åtal).
Åtalsrätten för brottet preskriberas inom sex månader, om det inte med beaktande av ärendets karaktär och omfattning inte finns något särskilt behov för tidigare underrättelse.
Det brott som undersöks kan väcka samhälleligt intresse eller också är det fråga om ett brottmål som är betydande med tanke på samhället. Dessa omfattar bland annat:
ett brott som orsakat exceptionellt stor person-, miljö- eller förmögenhetsskada eller risk för sådan skada; ett tjänstebrott som begåtts av en tjänsteman eller förtroendeman som innehar en betydelsefull ställning; ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman eller mot en person som innehar ett betydelsefullt offentligt förtroendeuppdrag, på grund av dennes tjänste- eller förtroendeuppgift eller -ställning (exempelvis ett brott mot rättsvården); ett brott som misstänks ha begåtts av en person som innehar en betydelsefull ställning inom samhället, om det i ärendet ingår drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion; försök att påverka förundersöknings- eller rättsmyndigheternas verksamhet.
Det är fråga om ett brott som misstänks grunda sig på politiska motiv eller motiv som tas upp i 6 kap. 5 § 4 punkten i strafflagen (brottet begås utifrån ett motiv som baseras på ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning eller utifrån ett annat motiv som är jämförbart med dessa).
Till det undersökta brottet anknyter en europeisk utredningsorder, en internationell arresteringsorder, någon annan begäran om internationell rättshjälp, eller någon annan anknytning som kräver internationellt undersökningssamarbete, eller när brottet har begåtts utomlands och inledning av förundersökning förutsätter ett åklagarbeslut, eller när ärendet omfattas av Europeiska åklagarmyndighetens behörighet (se EPPO-ärenden även i avsnitt 3 Underrättelseförfarandet).
I den förundersökning som gäller det aktuella brottet ingår åtgärder som ersätter delar av huvudförhandlingen.
Det har i ärendet framgått att det finns en avsevärd risk för att bevisning som inhämtats i förundersökningen kan belastas av förbud mot utnyttjande som föreskrivs i 17 kap. 25 § i rättegångsbalken.
Förundersökningsmyndigheten anser att det av någon annan anledning finns skäl att ge en underrättelse med beaktande av samarbetsskyldigheten enligt 5 kapitel 3 § i förundersökningslagen.
Det är fråga om ett ärende som åklagarämbetet uttryckligen har bett om att bli underrättat om. Om underrättelse till exempel om brott vars förundersökning har föreskrivits att göra skyndsamt och där åklagaren brådskande ska avgöra huruvida åtal ska väckas ska överenskommas separat.

3 Underrättelseförfarandet

Underrättelse om brott ska göras när förundersökningsmyndigheten har utrett de omständigheter i anknytning till brottsmisstanken som avses i 3 kapitel 3 § 2 mom. i förundersökningslagen och fattat beslut om att det föreligger skäl att misstänka brott samt att förundersökning ska göras.
Underrättelse om brott görs som en teknisk dataöverföring mellan förundersökningsmyndighetens och åklagarens datasystem. Undantaget är Försvarsmakten som för underrättelser på det sätt som överenskommits med åklagardistrikten.

Förfarandet kompletteras av personlig och annan kontakt mellan förundersökningsmyndigheterna och åklagaren. Av vägande utredningsmässiga skäl eller vid datatekniska störningar kan underrättelsen avvikande från huvudregeln göras först personligen och sedan tekniskt.

Om det enligt förundersökningsmyndighetens tolkning är fråga om ett ärende som omfattas av EPPO:s behörighet, ska förundersökningsmyndigheten innan en offentlig underrättelse i enlighet med förundersökningslagen kontakta de behöriga europeiska åklagare till exempel per e-post eller telefon för att avgöra frågan om behörighet.

Varje underrättelse om brott klassificeras som A eller B utgående från om ärendet förutsätter att åklagaren reagerar utan dröjsmål (A) eller inte (B). Klassificeringen påverkar skyndsamheten av åklagarens första kontakt. Därefter utförs förundersökningssamarbete så som ärendets karaktär förutsätter.

Klassificeringen och en eller flera av de ovan nämnda grunderna antecknas i fältet för tilläggsuppgifter i skärmen 'Underrättelse till åklagaren’ i datasystemet för polisärenden. I fråga om ärenden som förutsätter konsultation med åklagaren (A-klassen) anges dessutom vilken särskild omständighet som åklagaren förväntas ta ställning till. I tilläggsuppgifterna anges även om ärendet förutsätter omedelbara åtgärder av åklagaren. Dessutom ska det anges tydligt vilken förundersökningsledare och utredare som åklagaren ombes kontakta.

Till underrättelsen bifogas det viktigaste innehållet i den utredningsbegäran som inlämnats till förundersökningsmyndigheten eller annan utredning som ligger till grund för brottsanmälan. Till underrättelsen bifogas även innehållet i den preliminära undersökningsplanen om det är nödvändigt på grund av brottets allvarlighetsgrad och omfattning samt förundersökningssamarbetet.

Den egentliga undersökningsplanen skickas separat antingen på förhand eller till den åklagare som förordnats att handlägga ärendet på det sätt som man lokalt kommit överens om i förundersökningssamarbetet. Undersökningsplanen är inte slutgiltig, utan ska efter behov uppdateras så att den svarar mot undersökningsläget. Undersökningsplanen ska också alltid skickas vid de ärendegrupper där man kommit överens om det inom administrativt samarbete. Annars diskuterar undersökningsledaren och den åklagare som förordnats att handlägga ärendet behovet att upprätta en undersökningsplan efter det att en underrättelse getts.

Sekretessbelagda, känsliga och detaljerade uppgifter om brottet ska inte skickas till åklagarens datasystem, utan de skickas separat via krypterad e-post till den åklagare som förordnats att handlägga ärendet eller lämnas personligen till åklagaren. I fältet tilläggsuppgifter i skärmen "Underrättelse till åklagaren" i Datasystemet för polisärenden ska man dock alltid registrera tillräckligt med information om fallet och undersökningsåtgärderna så att en åklagare som är förtrogen med typen av brott kan förordnas till ärendet. Till uppgifterna bifogas en tidsplan för undersökningen som kan uppdateras när undersökningen framskrider.

Förundersöknings- och åklagarmyndigheterna kan sinsemellan komma överens om vilka andra uppgifter och klassificeringsanteckningar som ska inkluderas i underrättelsen och med hjälp av vilka man försöker uppnå ett smidigt samarbete och en smidig ärendeuppdelning.

3.1 Misstänkt polisbrott

Förundersökningsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta åklagaren om ett ärende där det behövs en bedömning av huruvida det finns skäl att misstänka en polisman för ett brott, om ärendet inte behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. När en förundersökning inleds i ett ärende där en polisman misstänks för ett brott ska åklagarunderökningsledaren göra en underrättelse om ärendet till den åklagarenhet där åtalsprövningen eventuellt görs.

Närmare anvisningar om underrättelseförfarandet finns i Polisstyrelsens anvisning om undersökning av brott som misstänks ha begåtts av en polisman.

3.2 Misstänkt åklagarbrott

Förundersökningsmyndigheten ska underrätta riksåklagarens byrå om ett brottmål där man misstänker en åklagare för ett brott, om inte ärendet behandlas i ett förfarande som föreskrivs i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Underrättelsen är viktig för det första för att trygga en opartisk åtalsprövning samt förtroendet hos allmänheten på samma sätt som när polismän misstänks för brott. Genom underrättelsen uppfylls också det krav på underrättelse om att förundersökning inleds som avses i 3 kap. 6 § i förundersökningslagen, om det brott som undersöks är sådant att det kan antas ha betydelse med tanke på åklagarens utförande av sina tjänsteuppgifter.

En underrättelse som avses i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen ska lämnas till antingen justitiekanslern i statsrådet eller riksdagens justitieombudsman i det fall att det är fråga om ett tjänstebrott, där någondera av dessa verkar som åklagare.

3.3 Ärenden där domare misstänks för tjänstebrott

Justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman är särskilda åklagare. Föreskrifter om deras åtalsrätt finns i 110 § i grundlagen. I 110 § 1 mom. i grundlag föreskrivs att beslut om väckande av åtal mot en domare för lagstridigt förfarande i tjänsteutövning fattas av justitiekanslern eller justitieombudsmannen.

En underrättelse enligt 5 kap. 1 § i förundersökningslagen görs genom att till justitiekanslersämbetet sända en kopia av den undersökningsanmälan som registrerats i ärendet. Polisen kan samtidigt efter sitt övervägande sända kopior på handlingar som anknyter till ärendet och som anses vara nödvändiga för att bedöma domarens förfarande, till exempel undersökningsbegäranden till polisen eller handlingar som redan skaffats för en preliminär bedömning av ärendet.

Underrättelsen ska ges utan dröjsmål när polisen fått kännedom om ärendet.

4 Om åklagarens åtgärder

Ett ärende för vilket en underrättelse kommit åläggs en åklagare utan dröjsmål antingen direkt på basis av den handling som gäller för fördelning av arbete eller ärenden eller på basis av ett förordnade av den som svarar för ärendefördelningen.

Vid fördelningen av ärendet ska uppmärksamhet också fästas vid åklagarens semestrar och andra långvarigare förhinder som kan leda till att åklagaren inte kan reagera på en underrättelse på det sätt som dess natur och brådskande karaktär förutsätter. Vid behov ska man informera förundersökningsmyndigheten om dessa omständigheter och försöka avgöra ärendet så att det nödvändiga förundersökningssamarbetet kan utföras.

I fråga om en underrättelse av A-klass ska undersökningsledaren utan dröjsmål informeras om den aktuella åklagarens namn, och underrättelsen antecknas i datasystemet. Åklagaren tar del av underrättelsen, inklusive bilagorna, samt undersökningsledarens särskilda frågor och kontaktar utan dröjsmål förundersökningsledaren. Åklagaren gör en anteckning i systemet om kontakten och det huvudsakliga innehållet i sina åtgärder.

I fråga om en underrättelse av B-klass tar åklagaren kontakt med undersökningsledaren, om underrättelsens innehåll enligt hens prövning till någon del ger anledning därtill. I dessa fall ska kontakt tas utan dröjsmål och samma information som ovan ska antecknas i datasystemet.
Klassificeringen av underrättelserna i A- och B-underrättelser påverkar inte något annat än hur brådskande den första kontakten är. Under undersökningen samarbetar förundersökningsmyndigheten och åklagaren i den utsträckning som ärendets karaktär och omfattning kräver, oavsett om en A- eller B-underrättelse ursprungligen har gjorts i ärendet.

5 Tvångsmedel om vilka åklagaren ska underrättas och underrättelseförfarandet

Enligt tvångsmedelslagen (TML) ska åklagaren underrättas om tvångsmedel i följande situationer:

Ett häktningsyrkande framställs under förundersökningen av en anhållningsberättigad tjänsteman. Innan yrkandet framställs ska åklagaren underrättas om yrkandet, och åklagaren kan överta avgörandet av frågan om huruvida häktningsyrkande ska framställas (TML 3:2.1).
Innan yrkandet framställs ska åklagaren underrättas om yrkandet, och åklagaren kan överta avgörandet av frågan om huruvida häktningsyrkande ska framställas. Därförinnan ska åklagaren underrättas om detta och åklagaren kan överta beslutanderätten i frågan om frigivning (TML 3:17.3).
Under förundersökningen beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman om meddelande av reseförbud. Under förundersökningen beslutar en anhållningsberättigad tjänsteman om meddelande av reseförbud (TML 5:4.1).
Enligt 6 kapitel 2 § 1 mom. i tvångsmedelslagen meddelas beslut om kvarstad av domstol. Enligt 2 mom. kan en anhållningsberättigad tjänsteman innan ett åtal väcks yrka att egendom ska beläggas med kvarstad. Innan yrkandet framställs ska, om det inte ska anses uppenbart onödigt, åklagaren underrättas om yrkandet, och åklagaren kan överta avgörandet av frågan om huruvida yrkande ska framställas.
Enligt 11 kapitel 2 a § i tvångsmedelslagen ska förundersökningsmyndigheten utöver vad som annanstans i tvångsmedelslagen föreskrivs om saken i enlighet med vad sakens natur och det aktuella tvångsmedlet kräver vid behov underrätta åklagaren om användningen av tvångsmedel.

I situationer som nämnts ovan under punkterna 1–4 ska underrättelse till åklagaren göras innan beslut om användning av tvångsmedel har fattats. I situationer enligt punkt 5 görs underrättelse om planerade eller redan använda sedvanliga tvångsmedel i samband med sändningen av underrättelse som avses i 5 kapitel 1 § i förundersökningslagen eller undersökningsplanen, eller med en separat underrättelse om ett tvångsmedel används under ett senare skede av förundersökningen. Det är inte nödvändigt att göra en underrättelse om alla tvångsmedel. Vid bedömningen av behovet av underrättelse ska allvarlighetsgraden, typen och omfattningen av brottet samt dess betydelse för förundersökningssamarbete i enlighet med 5 kapitel 3 § i förundersökningslagen beaktas.

Underrättelse om tvångsmedel för i regel inom sedvanligt förundersökningssamarbete mellan undersökningsledaren och den åklagare som förordnats att handlägga ärendet. Åklagaren underrättas om föremålet för tvångsmedlet samt det tvångsmedel som ska användas eller används. I brådskande situationer utanför kontorstid görs underrättelsen till den åklagare som står i beredskap.

När undersökningen framskrider uppdateras uppgifter som åklagaren underrättas om vid behov vid ärendespecifika samarbetsmöten mellan undersökningsledaren och den åklagare som förordnats att handlägga ärendet om man inte har kommit överens om annat. Underrättelse om hemliga tvångsmedel görs vid behov vid ärendespecifika möten. Den åklagare som förordnats att handlägga ärendet kan underrättas om uppgifterna om tvångsmedel även via krypterad e-post där uppgifternas/handlingarnas sekretess beaktas. Vid behov görs underrättelserna per telefon eller personligen.

Uppgiften om sedvanliga tvångsmedel registreras i undersökningspromemorian i Datasystemet för polisärenden eller vid tvångsmedlet i fråga. Uppgiften om hemliga tvångsmedel registreras i ärendehanteringssystemet för hemliga tvångsmedel eller i handlingarna om tvångsmedel.
Uppgifter om tvångsmedel som använts vid förundersökningen ska antecknas i förundersökningsprotokollet om det inte är fråga om ett tvångsmedel om vars användning underrättelse inte behöver göras. Tvångsmedel som förknippas med särskilda undersökningsmetoder antecknas också i protokollet.

6 Samarbetsfrämjande

Hela åklagarväsendet ska följa upp och genom förhandlingar främja underrättelseförfarandet och hur det övriga förundersökningssamarbetet fungerar med förundersökningsmyndigheterna (polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet och Försvarsmakten).

7 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Konsekvenserna och nyttan av denna anvisning framgår främst i det praktiska arbetet. För en vidare utveckling av anvisningen ber jag om respons och utvecklingsförslag från dem som använder anvisningen: [email protected]