RÅ:2023:4 Förfarande i militära rättegångsärenden

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2023:4 
Dnr SY/3128/2023 
19.12.2023   
I kraft 1.1.2024 – tills vidare  

Upphäver
RÅ:2015:3 Dnr 002/31/20

1 Militära rättegångsärenden och anknytande centrala bestämmelser 

Militära rättegångsärenden omfattar i 45 kap. i strafflagen avsedda militära brott, och i det fall att förutsättningarna som tas upp i 2 § i militära rättegångslagen uppfylls ett flertal brott som tas upp i andra paragrafer i strafflagen och i detta lagrum. Stadganden om tillämpningsområdet för militära brott finns i 45 kap. 27 § i strafflagen.

I fråga om brott som handläggs som militära rättegångsärenden avviker bestämmelserna om behörigheter och förfaranden som anknyter till förundersökningen, åtalsprövningen och åtalet samt domstolsbehandlingen på många sätt från bestämmelserna gällande andra brott. Av denna anledning måste också andra åklagare än de som förordnats att sköta militära rättegångsärenden kunna identifiera brott som enligt bestämmelserna ska handläggas som militära rättegångsärenden.

Alla åklagare ska i sin tur se till att brott som handläggs som militära rättegångsärenden inte förbises i samband med förundersökningen och behandlingen av sedvanliga brott eller att de felaktigt handläggs i den ordning som gäller för sedvanliga brott.

I denna anvisning hänvisas till följande lagar och förordningar:
Strafflag (39/1889)
Lag om åklagarmyndigheten (32/2019)
Förundersökningslag (805/2011)
Lag om rättegång i brottmål (689/1997)
Lag om militära rättegångsärenden (326/1983)
Militär rättegångsförordning (964/1983)
Lag om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014)
Lag om militär krishantering (211/2006)

2 Åklagare och domstolar i militära rättegångsärenden

Militära rättegångsärenden handläggs i allmänna domstolar i den ordning som föreskrivs om brottmål med iakttagande dessutom av de separata bestämmelserna i lagen om militära rättegångsärenden.

Det är inte alla allmänna domstolar i första instans som har behörighet att handlägga militära ärenden. Föreskrifter om allmänna domstolar i första instans, som handlägger militära rättegångsärenden, finns i 1 § 2 mom. i lagen om militära rättegångsärenden.  I fråga om deras beslut verkar Helsingfors hovrätt som fullföljdsdomstol.

I Helsingfors tingsrätt som första rättsinstans handläggs militära rättegångsärenden gällande militära brott som begåtts i utbildning, övning och krishanteringsoperation som avses i lagen om militär krishantering.

Militärt rättegångsärende handläggs i första instans av Helsingfors hovrätt, då svaranden är en kommendör för truppavdelning eller en officer av minst majors grad eller en person som tjänstgör i annan militär tjänst vilken motsvarar minst majorstjänst. Högsta domstolen är fullföljdsdomstol i dessa ärenden. Besvärstillstånd behövs inte. Åklagaren ska dock på samma sätt som i fråga om andra besvär som anförs hos högsta domstolen lämna in sitt besvär i god tid till riksåklagarens byrå, varifrån det vidarebefordras till högsta domstolen. 

I ett militärt rättegångsärende som handläggs i tingsrätten som första rättsinstans kan som åklagare verka enbart en distriktsåklagare eller specialiståklagare som riksåklagaren förordnat till dessa uppgifter (militära rättegångslagen 4 §). I ett militärt rättegångsärende som behandlas i hovrätten som första rättsinstans kan som åklagare verka en av riksåklagaren förordnad åklagare som förordnats att sköta militära rättegångsärenden, utan ett separat förordnande (militära rättegångslagen 4 §, lagen om Åklagarmyndigheten 11 § 2 mom.). Riksåklagaren kan också förordna statsåklagaren som åklagare i ett visst rättegångsärende.

Riksåklagarens byrå för en förteckning över åklagare som förordnats att sköta militära rättegångsärenden.

De av riksåklagaren förordnade åklagarna i militära rättegångsärenden har i dessa ärenden rikstäckande behörigheter.

I det fall att förutsättningarna som tas upp i 8 § i militära rättegångslagen uppfylls kan ett militärt rättegångsärende behandlas i samma rättegång som ett sedvanligt brottmål (gemensam handläggning). Gemensam handläggning är i vissa fall möjlig även i en normal sammansättning i tingsrätten samt andra tingsrätter som förordnats att handlägga militära rättegångsärenden. I 8 § i militära rättegångslagen föreskrivs också om ordningen för handläggningen av ärenden i gemensam handläggning.

Skötseln av ett militärt rättegångsärende tillsammans med något annat brottmål kräver av åklagaren motsvarande specialexpertis, och andra åklagare har inte behörigheter att behandla militära rättegångsärenden. Därför ska också åklagaren som förordnats att sköta ärenden i gemensam handläggning vara en åklagare som förordnats att sköta militära rättegångsärenden.
Den åklagare i militära ärenden som överväger att slå samman ett militärt rättegångsärende och ett normalt brottmål för handläggning i normal sammansättning i tingsrätten ska vid en bedömning av ändamålsenligheten av en gemensam handläggning beakta förutom omständigheter gällande processekonomin som tas upp i 8 § i militära rättegångslagen också följande omständigheter:

Domstolen behöver i ett militärt ärende samma specialexpertis som åklagaren. I militära rättegångsärenden ger detta i allmänhet inte upphov till några svårigheter för behöriga tingsrätter, eftersom en domare som är insatt i militära rättegångsärenden kan ingå även i deras civila sammansättning. Däremot har andra tingsrätter i allmänhet inte expertis i militära ärenden.
Ändring i en dom som i ett gemensamt ärende meddelats av tingsrätten i normal sammansättning söks på normalt sätt genom hovrätten i det aktuella hovsrättsdistriktet. Endast besvär i Helsingfors hovrättsdistrikt behandlas således i högre rättsinstans som är insatt i militära ärenden.

Åklagarna i militära brottmål ska sträva efter att i det närmaste enbart "icke-egentliga" militära rättegångsärenden som avses i 2 § 2 mom. i militära rättegångslagen tas upp för behandling tillsammans med normala brottmål i tingsrättens normala sammansättning, och dessa endast i det fall att något behov av särskild kännedom om militära ärenden inte väntas i ärendet.

De militära brott som tas upp i 45 kap. i strafflagen bör av denna anledning handläggas i en tingsrätt med militär sammansättning.

3 Åklagarens uppgifter i militära rättegångsärenden

3.1 Samarbete

En framgångsrik skötsel av militära rättegångsärenden kräver förutom behärskande av straff- och processrättsliga frågor, som anknyter till militära brottmål, också adekvat förtrogenhet med särdrag i militär verksamhet. Av denna anledning är det nödvändigt att skapa och upprätthålla behövliga, goda samarbetsförhållanden med de av försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets myndigheter som är de viktigaste för det egna verksamhetsområdet, till exempel truppavdelningarnas rättsofficerare och enheter.

I de flesta fall genomförs förundersökningen i militära rättegångsärenden vid truppavdelningarna av militära personer som enbart har begränsad utbildning i brottsutredning. Därför ska åklagarna i militära rättegångsärenden särskilt omsorgsfullt följa upp och bedöma förundersökningens kvalitet samt genom handlednings- och utbildningsåtgärder i samarbete med militära myndigheter försöka eliminera eventuella brister i dessa.

Det i 5 kap. 1 § i förundersökningslagen föreskrivna anmälningsförfarandet gäller också för militära rättegångsärenden. Riksåklagaren har utfärdat anvisningen RÅ 2023:X "Ärenden som ska anmälas till åklagaren". Den aktuella anvisningen tillämpas också på militära rättegångsärenden.

Försvarsmakten hänvisar i sin egen anvisning från 2016, "Förundersökning vid truppavdelningar", i punkt 2.8 till riksåklagarens anvisning gällande ärenden som ska anmälas till åklagaren. 
I förundersökningssamarbetet gällande enskilda ärenden ska åklagarna i sin tur se till att omständigheter som kräver en åtalsprövning och en eventuell huvudförhandling utreds på behörigt sätt. 

Om ett brottmål som är ett militärt rättegångsärende inte handläggs i disciplinärt förfarande, skall kommendören för truppavdelningen efter avslutad förundersökning avgöra om förundersökningsmaterialet skall tillställas åklagaren för åtalsprövning (militära rättegångslagen 14 §).  Vid åtalsprövning ska åklagaren försäkra sig om att kommendören för en truppavdelning har fattat ett beslut om att ett ärende ska tillställas åklagaren för åtalsprövning. I 4 § 3 mom. i militära rättegångslagen föreskrivs att åklagaren skall väcka åtal för ett brott som skall behandlas såsom militärt rättegångsärende, även om målsäganden inte har framställt någon åtalsbegäran. Åklagaren får inte heller på de grunder som anges i 1 kap. 7 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997) meddela åtalseftergift för ett brott som skall behandlas såsom militärt rättegångsärende.

I 35 § 2 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten föreskrivs att huvudstaben ska göra förundersökning, om en åklagare som sköter militära rättegångsärenden förordnar detta.

3.2 Meddelande om beslut 

I ett militärt rättegångsärende ska åklagaren sända sitt beslut om åtalseftergift för kännedom till den kommendör för en truppavdelning som avses i 14 § i militära rättegångslagen eller någon annan chef som överfört ärendet till åklagaren för åtalsprövning. Å tjänstens vägnar informerar domstolarna behöriga militära myndigheter om meddelade beslut i militära rättegångsärenden på det sätt som anges i 9–10 a § i militära rättegångsförordningen. 

3.3 Militära disciplinärenden

Ett militärt brottmål kan enligt vissa förutsättningar handläggas i ett militärt disciplinförfarande. Ett militärt disciplinförfarande lämpar sig i synnerhet för obetydliga och enkla militära brott där det är fråga om att upprätthålla militär disciplin och ordning samt därmed ett behov av att snabbt ingripa i saken.

Åklagaren är inte part i ett militärt disciplinärende. Efter ikraftträdandet av lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten 1.5.2014 är åklagaren inte heller längre part i behandlingen av besvär gällande disciplin.

I 48 § 2 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten föreskrivs att har förundersökning gjorts i ett ärende på förordnande av åklagaren, ska den disciplinära förmannen meddela åklagaren sitt avgörande med anledning av förundersökningen. Efter att ha fått meddelandet kan åklagaren ta ärendet till åtalsprövning, om ärendets art det kräver eller det annars finns särskilda skäl till det.

3.4 Skriftligt förfarande

Ett militärt rättegångsärende kan behandlas i ett skriftligt förfarande som avses i 5 a kap. i lagen om rättegång i brottmål, om de förutsättningar som föreskrivs i 1 § i samma kapitel föreligger. Vid tillämpning av ett skriftligt förfarande i ett rättegångsärende ska åklagaren, precis som i andra ärenden med ett skriftligt förfarande, lägga fram sitt ställningstagande till påföljd så, att åtminstone straffets art och minimistraffet som yrkas för gärningen som beskrivs i åtalet i stämningsansökan anges.

3.5 Åtalsuppgörelse

De bestämmelser om åtalsuppgörelse och erkännanderättegång som tas upp i 1 kap. 8–12 § och 5 b kap. i lagen om rättegång i brottmål ska iakttas i förfarandet. I 3 kap. 10 § i förundersökningslagen föreskrivs om begränsning av förundersökningen på basis av ett erkännande. Dessutom ska det som anges om åtalsuppgörelse i riksåklagarens anvisning 2015:6 och den bifogade promemorian Dnr 26/21/14 tas i beaktande.  

Vid prövning av huruvida en åtalsuppgörelse kunde tillämpas i ett enskilt militärt rättegångsärende ska åklagaren fästa särskild uppmärksamhet vid ärendets karaktär (till exempel det militära brottets karaktär som ett tjänstebrott då det gäller yrkessoldater), inhämtande av målsägandens samtycke på föreskrivet sätt, sannolika kostnader och tid för behandling av åtalsärendet i föreskriven ordning, delaktighetsfrågor som anknyter till det misstänkta brottet samt eventuell processekonomisk inbesparing som åtalsuppgörelse och erkännanderättegång ger.  Åtalsuppgörelse är i princip tillåten i militära rättegångsärenden.

4 Tilldelning av ärenden till åklagarna och åtalsverksamheten

Riksåklagarens byrå, huvudstaben samt staben för Gränsbevakningsväsendet har sinsemellan kommit överens om att de militära myndigheterna sänder meddelanden om militära rättegångsärenden som åläggs åklagaren samt förundersökningsmaterialet primärt till det verksamhetsställe inom åklagardistriktet inom vars verksamhetsområde den tingsrätt finns som enligt bestämmelsen i 5 § 1 mom. i militära rättegångslagen ansvarar för att handlägga militära ärenden och där en åklagare förordnats för militära rättegångsärenden.

De ovan nämnda meddelandena och förundersökningsprotokollen för ärenden som handläggs av hovrätten som första rättsinstans samt ärenden som enligt 29 § i lagen om militär krishantering handläggs i Helsingfors tingsrätt ska enligt 6 § eller 7 § 2 eller 3 mom. i militära rättegångslagen sändas till Riksåklagarens byrå där ärendena tilldelas åklagaren.  Med tanke på ärendets karaktär kan det vara ändamålsenligt att dessa ärenden också tilldelas andra än de åklagare i militära ärenden som verkar inom Södra Finlands åklagardistrikt.  

Ledande distriktsåklagaren ska se till att det inom hens åklagardistrikt finns adekvata åklagartjänster för militära rättegångsärenden samt efter behov ge riksåklagaren förslag gällande förordnande av åklagare för dessa uppgifter. De åklagare som förordnats för handläggning av militära rättegångsärenden har rikstäckande behörigheter, och därför kan åklagardistriktet även i samarbete med något annat åklagardistrikt komma överens om hur åklagaruppgifter ska skötas på ett ändamålsenligt sätt i militära rättegångsärenden. Riksåklagarens byrå ska underrättas om avtal om permanent samarbete.

Alla åklagare i militära rättegångsärenden ska i sin tur se till att militära rättegångsärenden sköts med beaktande av bestämmelserna i 5–8 § i militära rättegångslagen i en behörig domstol.
I domstolarna handläggs militära rättegångsärenden som brådskande. Av denna anledning ska åklagaren se till att också en förundersökning genomförs och att en åtalsprövning görs utan onödig fördröjning i dessa ärenden.

5 Ersättare

Om en åklagare i militära ärenden har förhinder verkar primärt en åklagare i militära ärenden inom samma åklagardistrikt som hens ersättare. Om det inte finns någon annan åklagare i militära ärenden inom distriktet verkar en åklagare i militära ärenden inom något annat åklagardistrikt som ersättare på det sätt som åklagardistrikten kommer överens om sinsemellan.

6 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Konsekvenserna och nyttan av denna anvisning framgår främst i det praktiska arbetet. För vidareutveckling av anvisningen ber jag att de som använder anvisningen skickar respons och utvecklingsförslag till Riksåklagarens byrås e-postadress ([email protected]).