Sammandrag av arrangemangen som gäller undersökning av polisbrott och polisens användning av maktmedel

Brott som misstänks ha begåtts av en polis

Enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen (805/2011) leder åklagaren förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått i samband med tjänsteuppdrag.

Preliminär utredning gällande polisbrottsmisstankar har centraliserats till riksåklagarens byrå. Undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå beslutar på basis av den preliminära utredningen antingen att

1. sända ärendet till den regionala undersökningsledaren för avgörande eller att
2. i ärendet fatta ett beslut om att inte påbörja en förundersökning. Undersökningsledaren kan också
3. besluta att åklagaren inte åtar sig uppdraget som undersökningsledare i ett ärende där det misstänkta brottet inte begåtts i tjänsteuppdrag och överföra ärendet till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet i ett ärende som hör till dess behörighet. Uppdraget som undersökningsledare i ett polisbrottmål kan också
4. åtas av riksåklagarens byrå, om chefen för enheten för åklagarverksamhet eller biträdande riksåklagaren så förordnar. Då sköts undersökningen av ärendet dock i princip av andra än de polismän som verkar som utredare vid riksåklagarens byrå.

Den åklagare som utsetts till undersökningsledare har befogenheten att avgöra huruvida det i ett ärende finns skäl att misstänka ett brott och huruvida en förundersökning ska verkställas. Förutsättningen för att göra en förundersökning är att åklagaren anser att det i ärendet finns skäl att misstänka ett brott på det sätt som avses i 3 kap. 3 § i förundersökningslagen.

Inledande av undersökning i en situation där maktmedel har tillgripits

Om någon har avlidit eller skadats allvarligt till följd av att en polisman tillgripit maktmedel i en situation där förutsättningar för detta i och för sig funnits, är det viktigt med tanke på det allmänna intresset och rättsskyddet av personerna som varit inblandade i händelsen, att en grundlig utredning görs av huruvida användningen av befogenheterna varit korrekt.
I en sådan här situation tar polisen kontakt med undersökningsledaren vid riksåklagarens byrå eller utanför tjänstetid med åklagarundersökningsledaren som står i beredskap. En behörig åklagare avgör i egenskap av undersökningsledare huruvida en förundersökning ska påbörjas i ärendet eller inte. Undersökningsledaren som står i beredskap fattar inte beslut om att inte inleda förundersökning, utan endast om brådskande åtgärder och i detta fall också om eventuellt påbörjande av en förundersökning. Riksåklagarens byrå underrättas om ärendet i normal ordning, om inga brådskande åtgärder krävs under beredskapsskiftet.

Begrepp

Förundersökning 
Enligt 3 kapitel 3 § 1 moment i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten göra förundersökning när det på grund av anmälan till den eller annars finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts.

Preliminär utredning
Innan förundersökningen inleds, kan en så kallad preliminär utredning göras för utredning av huruvida det finns skäl att inleda förundersökning. Enligt 3 kapitel 3 § 2 moment i förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten vid behov utreda omständigheterna i samband med brottsmisstanken (eller polisens användning av maktmedel) särskilt så, att ingen grundlöst behandlas som misstänkt för brott och så att ett beslut om att inte göra förundersökning kan fattas, när förutsättningarna för ett sådant beslut uppfylls. 
 

RÅ:2020:1 Förundersökning av brott som en polisman misstänks ha begått och meddelande av beslut om åtalsprövning i ett polisbrottmål