RÅ:2015:6 Anvisning om tillämpning av lagstiftning som gäller åtalsuppgörelse

ALLMÄN ANVISNING
RÅ:2015:6
Dnr 26/31/14
Given 28.12.2015
I kraft 1.1.2016 - tills vidare

1 Åtalsuppgörelse och förfarandet för erkännande samt deras mål (1)

Föreskrifterna om åtalsuppgörelse ges i 1 kap. 8–12 § och 5b kap i lagen om rättegång i brottmål (670/2014), som trädde i kraft den 1 januari 2015, i 6 kap. 8a § och 8 kap. 3a § i strafflagen (673/2014) samt i 3 kap. 10 § i förundersökningslagen (672/2014).

Målet med systemet för åtalsuppgörelse är att göra brottsprocessförfarandet snabbare i omfattande och krävande mål på så sätt att man genom effektivisering av myndighetsverksamheten kan inrikta resurserna på ett ändamålsenligare sätt. Resursbesparingen uppkommer genom minskade undersökningsåtgärder vid förundersökning, kortare undersökningstider och allt bättre inriktning av undersökningen. Ett erkännande som avgetts vid förundersökning effektiviserar också den senare huvudförhandlingen, där behovet att lägga fram bevisning minskar i väsentlig grad eller avlägsnas helt. I åtalsprövningsskedet ger systemet fördelar framför allt genom att domstolsbehandlingen blir betydligt kortare.

I systemet för åtalsuppgörelse får den misstänkte eller den svarande en strafflindring genom att erkänna. Lindringen gäller alltid endast den erkännande personens eget förutsedda straff, aldrig medsvarandes straff. Lindringen ska dessutom alltid baseras på att personen erkänner sitt eget brott. Vittnesmål om en medgärningsmans agerande ger inte rätt till lindring av straff (det s.k. systemet för kronvittnen).

Utöver en lindring av straffet för det erkända brottet ger systemet också möjlighet till mer omfattande åtgärdseftergifter utifrån erkännandet, om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver annat.

Även om objektet för den överläggning som ingår i systemet är att lindra det straff som döms ut för det erkända brottet, är det också möjligt att förhandla om huruvida åklagaren i fråga om en del av de misstänkta brotten fattar ett prövningsbaserat beslut om begränsning av förundersökning eller beslut om åtalseftergift. Åklagaren kan dock inte förhandla om åtalets innehåll, även om de åtgärdseftergifter som åklagaren gör utifrån överläggningarna har en indirekt inverkan på det. Däremot kan åklagaren vid åtalsuppgörelsen inom ramen för sin prövningsrätt justera sin gärningsbeskrivning utifrån sådana omständigheter som framkommer under överläggningarna (2). Det är inte möjligt att avtala om anknytande anspråk som förknippas med åtalet (t.ex. affärsverksamhetsförbud, konfiskeringsyrkande), men åtalets formulering har en väsentlig
inverkan på dem. Det är inte heller möjligt att förhandla om målsägandens yrkande på skadeersättning eftersom detta ankommer de berörda parterna.

Det finländska systemet för åtalsuppgörelse och de rekommendationer för tillämpning av systemet som presenteras nedan uppfyller de internationella kraven på mänskliga rättigheter med god marginal och innehåller de rättsskyddsgarantier som behövs för att trygga de grundläggande rättigheterna. På det sätt som framförs i målet Natsvlishvili och Togonidze v. Georgia (8.9.2014) i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna tryggar systemet den misstänktes tillgång till information om det underlag som insamlats vid förundersökning när förfarandet inleds, den misstänktes rätt till biträde under hela förfarandet gångs samt den misstänktes rätt att få information om sina rättigheter och om förfarandets juridiska betydelse för den misstänkte. Systemet tryggar att den misstänkte fattar beslut utifrån riktiga fakta som den misstänkte har förstått utan att ha utsatts för påtryckningar eller falska löften. Systemet innehåller en rättslig kontroll som utförs av domstol och som baseras på skriftliga handlingar som uppgjorts under förfarandet och som alla berörda parter undertecknat, på anskaffad yttre bevisning, på domstolens rätt att avskriva målet eller lindra straffet från det överenskomna, på en offentlig rättegång och på rätt att söka ändring i domen.

2 Åklagarens roll i systemet för åtalsuppgörelse

Systemet för åtalsuppgörelse medför nya krav i åklagarens arbete. Det kräver goda samarbets- och förhandlingsfärdigheter av åklagaren och betonar åklagarens färdighet att gestalta juridiska och bevisningsmässiga frågor som anknyter till ett enskilt mål eller en målhelhet.

Redan med stöd av tidigare gällande lagstiftning har det varit möjligt att under förundersökning och åtalsprövning förhandla med den misstänktes biträde och den misstänkte om rättsliga frågor som anknyter till undersökningen.(3) Förfarandet för erkännande förutsätter ett nytt slags samarbete mellan åklagaren, undersökningsledaren och den misstänktes biträde under förundersökningen. Behovet av samarbete betonas av den omständighet att den misstänkte i systemet för åtalsuppgörelse i princip ska ha ett biträde som övervakar huvudmannens rätt vid överläggningarna (RBL 1:10a:2 och 5b:2.2). Åklagaren ska också sörja för att en försvarare utses för den som misstänks för ett brott om det finns anledning till detta (FUL 4:10, RBL 2:1.3). Det är således åklagarens skyldighet att i förfarandets olika skeden sörja för att den misstänktes/svarandes rätt till ett effektivt försvar genomförs. Därför borde åklagaren i regel under förfarandet för åtalsuppgörelse endast förhandla när den misstänktes biträde är närvarande. På detta sätt är det möjligt att respektera förtroenderelationen mellan biträdet och den misstänkte och garantera att parterna bedömer de rättsliga frågor som påverkar målet utifrån samma utgångspunkter.

Vid förfarande för erkännande ska åklagaren också sörja för att den misstänkte kan delta i överläggningarna på ett språk som den misstänkte förstår. I allmänhet innebär detta att tolk ska anlitas om den misstänkte talar ett främmande språk. Om den målsägande i fråga om de gärningar som förfarandet omfattar talar ett främmande språk har även han i framtiden rätt att få beslutet om åtgärdseftergift på ett språk som han förstår.(4) För de kostnader som anlitandet av tolk och översättning av handlingar medför ansvarar polisen vid förfarande för erkännande och åklagarämbetet vid åtalsuppgörelse.

3 Förfarandets offentlighet

I lagen om rättegång i brottmål föreskrivs (RBL 5 b:6) att vid en erkännanderättegång iakttas i övrigt vad som föreskrivs om behandling av brottmål. Även föreskrifterna om offentlighet vid rättegång ska tillämpas till den del de gäller brottmål.

Sekretessbelagda handlingar enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (OffL 6:24.1.3) är anmälan om brott till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet, en åklagare eller en kontrolloch tillsynsmyndighet, handlingar som har mottagits eller uppgjorts för förundersökning och åtalsprövning samt stämningsansökan, stämning och svaromål på en stämning i brottmål, tills ärendet har tagits upp till behandling vid ett domstolssammanträde eller åklagaren beslutat låta bli att väcka åtal eller ärendet avskrivits, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar brottsutredningen eller undersökningens syfte eller utan vägande skäl vållar den som har del i saken skada eller lidande eller hindrar domstolen från att utöva sin rätt att sekretessbelägga handlingar enligt lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar.

Ett erkännande av den misstänkte, undersökningsledarens framställan och åklagarens förbindelse till strafflindring blir offentliga när målet tas upp för första gången vid domstol på förberedelsesammanträde eller i huvudförhandling eller erkännanderättegång.

I enlighet med offentlighetslagen (OffL 6:24.1.3) är en promemoria som uppgjorts om en överläggning för åtalsuppgörelse sekretessbelagd tills ärendet har tagits upp till behandling vid det ordinarie brottmålets förberedelsesammanträde, huvudförhandling eller erkännanderättegång. Det finns dock anledning att utarbeta en promemoria om överläggningen för åtalsuppgörelse även när överläggningen inte leder till domsförslag, trots att den misstänktes utsagor som avgetts vid överläggningen i detta fall inte får användas som bevis i brottmålet.

Beslut om begränsning av förundersökning och åtalseftergift som görs inom systemet för åtalsuppgörelse blir offentliga när de har utfärdats.

Enligt lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar är huvudförhandlingen och erkännanderättegången och de handlingar som behandlats vid dem offentliga om inte domstolen förklarar dem sekretessbelagda till någon del.

4 Tillämpningsområde

Förfarandet för åtalsuppgörelse kan tillämpas endast när de villkor om tillämpningsområdet som föreskrivs i förundersökningslagen (FUL 3:10a.5) och lagen om rättegång i brottmål (RBL 1:10.1.1) uppfylls.

För det första har begränsningar fastställts i fråga om strängheten av maximistraffet för den gärning som domsförslaget, förbindelsen för strafflindring och begränsningen av förundersökningen gäller samt för gärningens brottsart. Förfarandet kan inte avse en gärning

- för vilken föreskrivs ett strängare straff än sex år fängelse (t.ex. grovt narkotikabrott, grov våldtäkt),

- som regleras i 20 kap. 1, 4, 5, 6, 8a och 8b § i strafflagen (våldtäkt, tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av barn, köp av sexuella tjänster av ung person, lockande av barn i sexuella syften),

- som regleras i 21 kap. 4, 5, 6a och 7–15 § i strafflagen (barnadråp, misshandel, förberedelse till grovt brott mot liv eller hälsa, lindrig misshandel, dödsvållande, grovt dödsvållande, vållande av personskada, grovt vållande av personskada, deltagande i slagsmål, orsakande av fara, utsättande, försummande av räddningsåtgärd) (5).

Motsvarande begränsningar ingår inte i stadgandet om åtalseftergift (RBL 1:8.2). Stadgandet har ett allmänt tillämpningsområde och förutsätter endast att ett viktigt allmänt eller enskilt intresse beaktas.

För det andra ska användningen av förfarandet vara motiverat under beaktande av ärendets art, de yrkanden som framläggs, längden av ärendets behandling i normal ordning och de delaktighetsfrågor som anknyter till ärendet.

Kostnadsbesparingar kan uppkomma genom minskade förundersökningsåtgärder under förundersökningen och avsaknad av behov av bevisföring vid huvudförhandlingen. I en omfattande serie av stölder skulle det kunna vara fråga om erkännande av gärningar som i annat fall skulle bli outredda och vid grov oredlighet som gäldenär om utredning av överföringar av egendom som i annat fall skulle vara svåra att utreda. Även den besparing av kostnader och möda som de berörda parterna och vittnena får genom att muntligt vittnesmål inte behöver framföras vid rättegången kan beaktas. När man bedömer de processekonomiska besparingarna särskilt i fråga om ekonomiska brott ska förfarandets inverkan på hela brottsprocessens längd beaktas.

De ovannämnda faktorerna som gäller kostnadsbesparingar gäller i allmänhet omfattande och krävande brottmål i vilka man vanligen blir tvungen att lägga fram mycket bevisning. Även ett enskilt mål där erkännandet avlägsnar behovet att höra ett stort antal vittnen skulle dock kunna komma på fråga.

Det ärende som förfarandet gäller ska i regel också vara rättsligt klart. Gärningen ska klart uppfylla de brottsrekvisit som framlagts, åtalsrätten får inte förknippas med osäkerhetsfaktorer som gäller rättens utgång och det ska vara obestridligt att principerna för en rättvis rättegång iakttas under processen. Dessutom bör man undvika att tillämpa förfarandet i ärenden som förknippas med mångsidiga eller oklara delaktighetsfrågor.(6)

5 Förordnande av biträde

Den misstänkte/svarande ska i regel ha ett biträde i alla skeden av förfarandet för åtalsuppgörelse. Åklagaren ska sörja för att ett biträde förordnas avseende överläggningarna om förbindelse till strafflindring och/eller domsförslaget, om den misstänkte inte har sörjt för detta själv och åklagaren bedömer att den misstänkte behöver ett biträde. I undantagsfall kan överläggningen ske utan biträde i det fall att den brottsmisstänkte uttryckligen vill sköta sitt försvar själv och han eller hon objektivt bedömt har förutsättningar för det.(7) Ett biträde ska dock alltid förordnas, om den misstänkte eller den svarande inte klarar av att försvara sig själv eller om han eller hon är under 18 år (RBL 1:10a.2).

Huvudregeln är att den misstänkte alltid behöver ett biträde i processens alla skeden i vidsträckta och krävande ärenden som är föremål för förfarandet för åtalsuppgörelse.

I fråga om biträdets behörighetsvillkor gäller vad som föreskrivs i 15:1.1 rättegångsbalken.

6 Ytterligare synpunkter

Ytterligare synpunkter som reglerar den praktiska verksamheten läggs fram i den promemoria som medföljer denna anvisning som bilaga.

7 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Det praktiska arbetet utvisar bäst hurdana följder den här anvisningen medför och hur pass ändamålsenlig den är. För att anvisningen ska kunna vidare utvecklas ber jag dem som tillämpar anvisningen att sända sin respons och sina ändringsförslag till Riksåklagarämbetets ämbetspost ([email protected]).

Riksåklagare Matti Nissinen

Chef för styrnings- och utvecklingsenheten, statsåklagare Ritva Sahavirta

Bilaga
Promemoria om tillämpning av lagstiftning som gäller åtalsuppgörelse (pdf, 0.17 Mt)

Distribution
Åklagarämbetena

För kännedom
Skatteförvaltningen
Centralkriminalpolisen
Polisinrättningen i Helsingfors
Polisstyrelsen
Justitieministeriet

Fotnoterna
(1) Den nya lagstiftningen om åtalsuppgörelse innehåller utöver en åtalsuppgörelse som leder till erkännanderättegång även ett förfarande för erkännande som utförs under förundersökningen. Som resultat av förfarandet fattar åklagaren på undersökningsledarens framställan beslut om förbindelse för strafflindring som förs vidare till huvudförhandlingen. De båda nya förfarandena förknippas dessutom med möjlighet till åtgärdseftergift. I denna anvisning används begreppet åtalsuppgörelse endast om det förfarande som leder till en erkännanderättegång, och förfarandet under förundersökningen betecknas med begreppet förfarande för erkännande. Det nya systemet kallas emellertid för klarhets skull systemet för åtalsuppgörelse eller förfarandet för åtalsuppgörelse. Denna beteckning omfattar således både åtalsuppgörelsen och förfarandet för erkännande.
(2) Om justeringen baseras på en ny omständighet som den misstänkte uttalar vid en överläggning för åtalsuppgörelse, ska uttalandet och omständigheterna för dess avgivande antecknas i ett protokoll över överläggningen, med vilket uttalandet kan senare bevisas.
(3) Behovet av samarbete med biträden har utökats särskilt av att de berörda parternas rätt till information utvidgades i början av 2014. För närvarande har berörda parter och därigenom även den misstänkte rätt att få del av omständigheter som föranlett förundersökningen och kommit fram vid den (FUL 4:15). Dessutom ska man i anslutning till förhör underrätta den misstänkte om sina rättigheter och specificera den gärning för vilken han eller hon är misstänkt för (FUL 7:10). Den berörda parten eller hans biträde kan också delta i förhör med en annan berörd part eller ett vittne (FUL 7:13).
(4)Se Genomförande av offerdirektivet, Justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 30/2015 sid. 66–70 och RP 66/2015 rd.
(5) I praktiken står alla brott som avses i 21 kap. i strafflagen utanför systemet för åtalsuppgörelse eftersom de är alltför grova brott eller har separat avgränsats utanför tillämpningsområdet på stadgenivå.
(6) RP 58/2013 rd sid. 23–24.
(7) RP 58/2013 rd sid. 26.