Anvisning om tvångsmedel

ALLMÄN ANVISNING
RÅ:2016:3
Dnr 28/31/14
Given 7.7.2016
I kraft 1.8.2016 - tillsvidare
Upphäver RÅ:2003:2, dnr 1/31/03

1 Åklagarens roll vid användning av tvångsmedel

Syftet med användning av straffrättsliga tvångsmedel är att främja utredningen av brott, trygga anordnandet av huvudförhandling och utdömande av förverkande av vinningen av brottet samt verkställighet av målsägandens skadeståndsanspråk. Åklagaren är den enda aktören vars tjänsteplikter i straffprocessen omfattar hela förfarandet, från det att förundersökningen inleds till dess att domen vinner laga kraft. (1 Därför är åklagaren i egenskap av den myndighet som verkställer straffansvaret också ansvarig för att tvångsmedel används lagenligt, effektivt och ändamålsenligt under hela förfarandet. (2

De omfattande tvångsmedelbefogenheter som tilldelats åklagaren i tvångsmedelslagen innebär också en plikt för åklagaren att föra ett aktivt förundersökningssamarbete och uppföljning av användningen av tvångsmedel är en avsevärd del av samarbetet, även om åklagaren inte utövar sina befogenheter. Under förundersökningen kan åklagaren med stöd av de befogenheter som följer av 5 kap. 2 § i förundersökningslagen uppmana en undersökningsledare eller en annan behörig förundersökningsmyndighet att vidta också sådana tvångsmedelsåtgärder som inte omfattas av åklagarens befogenheter. Åklagaren kan följaktligen utöva sina egna befogenheter eller förordna att undersökningsledaren ska göra en ansökan om till exempel kvarstad eller häktningsbeslut hos en domstol. På motsvarande sätt kan åklagaren själv begära eller uppmana undersökningsledaren att begära att den behöriga beslutsfattaren förordnar användning av hemliga tvångsmedel. Förordnanden som getts av en åklagare i enskilda fall i tvångsmedelsärenden ska antecknas i förundersökningsprotokollet eller i det övriga förundersökningsmaterialet, så att det i efterskott kan visas vem som fattat beslutet. (3

Vid begäran om tvångsmedel som gäller internationell rättslig hjälp eller samarbete inom Europeiska unionen till en annan stats myndighet ska åklagaren alltid medverka i beslutsfattandet. Detta beror på att det i regel inte är ändamålsenligt eller ens möjligt att begära samma tvångsmedel på nytt, om åklagaren senare bedömer föremålet för tvångsmedlet på ett sätt som avviker från undersökningsledarens ståndpunkt. Det ska också observeras att vad gäller EU-instrument innehas befogenheterna i regel av den rättsliga myndigheten, i praktiken alltså åklagaren, inte av förundersökningsmyndigheten.

Under åtalsprövningen och huvudförhandlingen ansvarar åklagaren för alla tvångsmedel i det ärende som han eller hon behandlar. Åklagaren är skyldig att se till att hos domstolen ansöka om förlängning av tidsfristen för tvångsmedel som genomförts under förundersökningen eller hävning av ett tvångsmedelsbeslut om förutsättningar inte föreligger, sända eventuella nödvändiga nya ansökningar om tvångsmedel till domstolen och utan dröjsmål vidta åtgärder som föregår tvångsmedel och relaterar till det internationella samarbetet. Vad gäller internationella säkringsåtgärder ska åklagaren därtill se till att Rättsregistercentralen får information om den dom om konfiskation som säkras med ett förordnande om tvångsmedel utomlands.

Tvångsmedel som används efter att förundersökningen avslutats utgörs i typfallet av häktningsbeslut, reseförbud och säkringsåtgärder och utlämning av en misstänkt i anknytning till förfarandet för internationell begäran om rättslig hjälp och ärenden som gäller säkring av återtagande av vinningen av brottet.

Efter att ett ärende överförts till åklagaren, beslutar åklagaren om ansökningar av häktnings-, reseförbuds- och säkringsåtgärder samt begäran om internationell rättslig hjälp. (4

Under åtalsprövningen ansvarar åklagaren för att förutsättningarna för häktning är uppfyllda. Åklagaren är också skyldig att ansöka om förlängning av den utsatta tiden för att väcka åtal, om åtalsprövningen förutsätter detta. (Se också biträdande riksåklagarens beslut 1.2.2006 Dnr 98/41/03.)

Under huvudförhandlingen ska åklagaren om förutsättningarna uppfylls se till att yrka på att svaranden i brottmålet häktas, eftersom domstolen med stöd av 3 kap. 2 § 3 mom. i tvångsmedelslagen inte kan fatta ett sådant beslut om häktning.

På motsvarande sätt överförs beslutanderätten i ett reseförbudsärende enligt 5 kap. 4 § i tvångsmedelslagen till åklagaren efter att förundersökningen upphört. Efter att åtal väckts fattar domstolen beslut om detta, men enbart på yrkande av åklagaren.

2 De tillgängliga tvångsmedlen för åklagaren

Enligt 2 kap. 9 § i tvångsmedelslagen är åklagaren en anhållningsberättigad tjänsteman. Åklagaren har följande befogenheter och skyldigheter avseende tvångsmedel:

1) Häktning (2 kap. i TVL).

2) Framställande av yrkande på häktning under förundersökningen eller efter att förundersökningen avslutats och ärendet överförts till åklagaren,
- rätt att överta beslutsfattande avseende ett häktningsyrkande efter en underrättelse av förundersökningsmyndigheten om detta,
- yrkande på häktning av den dömde (TVL 3:2).
- Begäran om förlängning av den utsatta tiden för att väcka åtal (TVL 3:14.2).
- Frigivning av den häktade antingen på grund av att förutsättningar för häktning inte lägre föreligger eller för att åklagaren efter en underrättelse av förundersökningsmyndigheten övertagit beslutsfattandet om frigivning i ärendet (TVL 3:17.2 och 3).
- Häktningsyrkande i en fullföljdsdomstol (TVL 3:18).
- Beslut om förvar i anknytning till en europeisk och nordisk arresteringsorder och yrkanden på förlängning av ett sådant beslut hos domstolen. (5

3) Beslut om reseförbud under förundersökningen eller övertagande av beslutet efter en underrättelse av förundersökningsmyndigheten,
- efter att ärendet överförts till åklagaren fattar åklagaren beslut om reseförbud,
- efter att åtal väckts fattar domstolen beslut om reseförbud på yrkande av åklagaren (TVL 5:4).- Begäran om förlängning av tidsfristen för förlängning av reseförbud (TVL 5:8).
- Yrkande på förordnande om reseförbud för en svarande på fri fot (TVL 5:9.3).
- Förordnande om reseförbud som ska verkställas i ett annat EU-land (europeisk övervakningsorder, ES0) i en situation där ett häktningsyrkande inte ännu hänskjutits till domstol. (6

4) Yrkande på kvarstad innan åtal väcks och efter att åtal väckts hos domstolen (TVL 6:2.1). - Förordnande om tillfällig kvarstad och omhändertagande av egendom av förundersökningsmyndigheten (TVL 6:3.1).
- Hävning av beslut om tillfällig kvarstad eller kvarstad och begäran om förlängning av den utsatta tiden (TVL 6:4).
- Yrkande på kvarstad på grund av begäran om rättslig hjälp av en främmande stat (TVL 6:8.1).

5) Verkställighet av ett frysningsbeslut av en annan medlemsstat av Europeiska unionen och sändning av ett frysningsbeslut som fattats i Finland för verkställighet i en annan medlemsstat (L om verkställighet i Europeiska unionen av frysningsbeslut av egendom eller bevismaterial/EU-frysningslagen). (7

6) Beslut om beslag och kopiering av en handling (TVL 7:7).
- Beslut om öppnande av ett slutet brev eller en annan sluten handling som beslagtagits eller omhändertagits för beslag (TVL 7:11).
- Begäran om förlängning av den utsatta tiden för ett beslag (TVL 7:14).
- Beslut om att häva en kvarstad och inte förvara en kopia av en handling som bevis. Under åtalsprövningen har enbart åklagaren befogenheter att fatta beslutet i fråga, förutom om det handlar om enbart returnering av egendom till en berättigad person (TVL 7:17).
- Yrkande på uppskov med returnering eller nytt beslag av beslagtagen egendom (TVL 7: 18 och 19).
- Beslut om beslag med anledning av begäran om rättslig hjälp av en främmande stat (TVL 7:21).
- Om åtal inte väcks och flera personer framför krav som gäller ett beslagtaget föremål som ska returneras, kan åklagaren fastställa en tidsfrist för att framföra klagan (TVL 7:23.2).

7) Ett beslut om förstöring av egendom, ibruktagande eller försäljning av staten, då ett beslut om åtalseftergift fattas i ärendet om det är uppenbart att föremålet döms förverkat till staten (TVL 7:24.2).

8) Beslut om allmän husrannsakan och genomsökning av platser (TVL 8:15).

9) Beslut om genomsökning av utrustning (TVL 8:29).

10) Beslut om genomsökning av personer (TVL 8:33).

11) Yrkande hos domstolen om teleavlyssning och annat motsvarande inhämtande av information (TVL 10:5).

12) Yrkande hos domstol om beviljande av teleövervakningstillstånd (TVL 10:9.1 och 2).

13) Yrkande hos domstol på inhämtande av basstationsuppgifter (TVL 10:11).

14) Beslut om systematisk observation (TVL 10:13).

15) Beslut om teknisk avlyssning av andra än hemfridsskyddade platser och yrkande hos domstol om bostadsavlyssning eller teknisk avlyssning av en misstänkt som berövats sin frihet på grund av ett brott (TVL 10:18).

16) Beslut om optisk observation av andra än hemfridsskyddade platser och yrkande hos domstol om optisk observation som gäller en misstänkt som omfattas av hemfridsskydd eller som berövats sin frihet på grund av brott (TVL 10:18).

17) Beslut om annan än teknisk observation och yrkande hos domstol om teknisk observation (TVL 10:22).

18) Yrkande hos domstol om teknisk observation av utrustning (TVL 10:24).

19) Beslut om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser och teleterminalutrustning fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman (TVL 10:25.3).

20) Yrkande hos domstol om installation av anordningar, metoder och programvara som används för teknisk observation i utrymmen som används för stadigvarande boende (TVL 10:26.2).

21) Begäran om att inhämta bevis eller säkring av verkställigheten av en förverkandepåföljd med tvångsmedel som framförts inom ramen för begäran om rättslig hjälp till en annan medlemsstat av Europeiska unionen eller en annan främmande stat (L om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden 5 §). (8

Följaktligen har åklagaren under förundersökningen tvångsmedelbefogenheter som nästan motsvarar undersökningsledarens befogenheter.

3 Uppföljning och utveckling av anvisningen

Det praktiska arbetet utvisar bäst hurdana följder den här anvisningen medför och hur pass ändamålsenlig den är. För att anvisningen ska kunna vidare utvecklas ber jag dem som tillämpar anvisningen att sända sin respons och sina ändringsförslag till Riksåklagarämbetets ämbetspost ([email protected]).

Riksåklagare Matti Nissinen
Statsåklagare Ritva Sahavirta

Fotnoterna
1) förundersökningslagen finns det bestämmelser åklagarens befogenheter (FUL 5:2) och samarbetsskyldighet (FUL 5:3). I denna anvisning avses inte med åklagararbete häradsåklagarens arbete som undersökningsledare för polisbrott.
2) Se också Helminen,Klaus - Fredman, Markku - Kanerva, Janne - Tolvanen, Matti - Viitanen, Marko: Esitutkinta ja pakkokeinot. Helsingfors 2014 s. 173, där det konstateras att åklagaren ska reda ut tillförlitligheten för de bevisningsmetoder som använts vid förundersökningen. Om åklagaren vet att en omständighet utretts på ett otillförlitligt sätt, ska åklagaren avstå från att åberopa detta bevis eller denna bevisningsmetod och information om att uppgiften inte är tillförlitlig ska ges tillräckligt tidigt också till försvaret. Författarna rekommenderar också att åklagaren redan under förundersökningen diskuterar med den misstänktes biträde om de alternativa gärningsbeskrivningarna och behovet av bevisning.
3) Innan användningen av tvångsmedel ska åklagaren alltid bedöma om det är möjligt att uppnå det mål som eftersträvas med tvångsmedel också med andra tillgängliga metoder. I så fall ska man i synnerhet överväga användning av den utvidgade rätt att få upplysningar vilken 25 § i lagen om åklagarväsendet ger möjlighet till.
4) Se närmare på Intra på adressen Syyttäjät/Kv-asiat/Esitutkintayhteistyö, Oikeusapu, Rikoksesta epäillyn luovuttaminen, Jäädyttäminen ja konfiskoiminen, Eurojust, EJN, Muut oikeudelliset verkostot.
5) Åklagare vid Åklagarämbetet i Helsingfors och jourhavande åklagare.
6) Åklagare som verkar i verksamhetsområdet för Helsingfors, Birkalands, Uleåborgs och Norra Savolax tingsrätter fattar beslut om erkännande och verkställighet av övervakningsorder som ges av en annan stat till Finland. Se närmare på Intra på adressen Syyttäjät/Kv-asiat/kohta 6a valvontamääräystä koskeva syyttäjän käsikirja.
7) Se närmare i Handboken för åklagare, EU-frysningsbeslut, Riksåklagarämbetet, handling som ska uppdateras oavbrutet, som finns på Intra på adressen Syyttäjät/Kv-asiat/Jäädyttäminen ja konfiskoiminen. Efter att den europeiska undersökningsordern, EIO, trätt i kraft i maj 2017, sköts frysningsärenden som gäller bevisning genom att använda denna order.
8) Från och med maj 2017 inhämtas bevisning från EU-stater genom att använda den europeiska utredningsordern, EIO. I förundersökningsskedet beslutar åklagaren i sista hand om en utredningsorder ska sändas till en annan EU-stat, och i så fall med vilket innehåll.

RÅ:2016:3 prome.pdf (pdf, 0.17 Mt)