Åklagarväsendets arbetsbörda har nått riskgränsen
I fjol fick åklagarämbetena in drygt 84 000 ärenden. Antalet ärenden ökade med ca 700 fr.o.m. föregående år. Ca 400 fler ärenden avgjordes än antalet inkommande och således kunde gamla rester undanröjas.
Dessutom avgjorde åklagarna ca 168 000 strafforderärenden, av vilka flertalet var böter för fortkörning.
"Som helhet sett var fjolårets arbetsmängd och våra resurser nätt och jämt i balans", konstaterar riksåklagare Matti Nissinen.
"Det syns inga tecken på att arbetsbördan skulle minska och med tanke på det är de närmaste årens resursutveckling skrämmande. År 2014 riskerar att bli det sista året i historien, då medborgarnas grundrättighet att få brottmål handlagda utan dröjsmål ännu i stor utsträckning förverkligades", fortsätter Nissinen.
Den genomsnittliga åtalsprövningstiden för alla ärenden höll sig på samma nivå som tidigare år, knappt under två månader. Mellan ärendegrupperna fanns det variationer. I krävande ärenden, såsom ekonomiska brottsärenden utfördes åtalsprövningen i medeltal under fyra månader.
Antal äldre ärenden som var anhängiga hos åklagarna ökade. I slutet av år 2014 hade åklagarämbetena allt som allt närapå 14 000 ärenden anhängiga. Av dem var 212 st (168 år 2013) ärenden som varit anhängiga över ett år, 787 st (530) ärenden som varit anhängiga 9–12 mån., 1383 (1263) ärenden som varit anhängiga 6–9 mån. och 11 439 (12 133) ärenden som varit anhängiga under ett halvt år. Av över ett år gamla ärenden var 38 under tilläggsutredning, d.v.s. åtalsprövningen kunde inte slutföras förrän den tilläggsutredning som begärts av förundersökningsmyndigheterna blivit klar.
"Äldre anhängiga ärenden följs upp både i ämbetsverken och på ett riksomfattande plan. För alla ärenden som blivit gamla har man kommit överens om att målinriktat arbeta för en tidpunkt då ärendet blir färdigt. Förverkligandet kommer att uppföljas. Den vanligaste åldersstrukturen hos ärendena varierar enligt åklagarämbete. Värst har ärendena hopat sig i Österbotten, Uleåborgstrakten, Helsingfors och Åland, när situationen i sydöstliga Finland, Lappland och västra Finland är betydligt bättre", säger Nissinen.
"På grund av lagändringar har åklagarna i fjol haft mer och närmare samarbete än förut med polisen. Jag förväntar mig att detta alltjämt kommer att minska antalet på sådana ärenden som åklagaren måste returnera för tilläggsutredning. Även krävande ärenden utreds direkt ordentligt tack vare samarbete", understryker Nissinen.
Enligt riksåklagaren är det väsentliga i kontrollen av arbetsbördan också utvecklingen av lagstiftningen. "Handläggningen av brottmål bör fördomsfritt omorganiseras och göras mer strömlinjeformad. Nu är det redan bråttom med det arbetet. T.ex. bevisningen i hovrätten kunde ske med stöd av material inspelat i tingsrätten utan att åklagaren skulle behöva närvara. Vi följer noggrannt med om åtalsuppgörelseförfarandet som tagits i bruk i år kommer att spara åklagarresurser.
"Den största och tråkigaste överraskningen i utvecklingen av arbetsmängden i fjol var den signifikanta ökningen av den arbetsinsats som är bunden till de s.k. polisbrottsärendena", konstaterar Nissinen.
Åklagarens vanligaste beslut i ett ärende är väckande av åtal (69 %) men i en betydande del av ärendena görs också åtalseftergift (13%) eller genom åklagarens beslut att avsluta förundersökningen (15%). Ca 40 % av åtalen handläggs i skriftligt förfarande utan huvudförhandling
Tilläggsuppgifter om statistik gällande lokala åklagarämbeten kan fås från ifrågavarande åklagarämbete.
Ytterligare information: Informationchef Pilvi Isotalus, p. 029 56 20820
